Vill man flyga direkt från Europa till Maputo finns bara ett alternativ, med portugisiska TAP. Det ligger liksom i sakens natur att den forna kolonialmakten Portugal upprätthåller nära förbindelser med sina gamla kolonier som Moçambique och Angola. Eftersom vi ändå skulle mellanlanda i Lissabon valde vi att få en mjukstart på utlandsäventyret genom att ta en semestervecka här, i en hyrd lägenhet i Oeiras mittemellan Lissabon och Cascais. Jag uppehåller mig inte alltför länge vid det, eftersom syftet med bloggen trots allt är att dela med oss av den nya tillvaron i Moçambique, men det blev en skön blandning av strandliv och mer eller mindre kulturella utflykter.
Mest positivt är att barnen utvecklats till riktiga havsbadare som älskar att slänga sig i vågorna. Detta från att knappt ha vågat sig utanför bassängerna av rädsla för tång, fiskar, maneter, hajar… ja, praktiskt taget allt okänt som kan dyka upp under ytan. Denna nyfunna faiblesse för salta bad kommer inte en dag för tidigt, med tanke på att Moçambiques kustlinje i princip består av 250 mil sammanhängande, oexploaterad sandstrand.




