Ja, som Jim Morrison sjöng: nu är det slut, mina vänner. Själva grundvalen för den här bloggens existens har upphört. Skriver det här från ett hotellrum i Stockholm efter ännu en långflygning till Sverige, men med skillnaden att den här gången blir det ingen återresa. Tankar och känslor virvlar omkring i skalle och kropp. Jag hann inte riktigt med på slutet, det var liksom fullt upp ända in i kaklet. Det kommer nog krävas en hel del tid för att riktigt förstå och kunna sammanfatta vad de här nio åren har gjort med mig, men tids nog kommer jag kunna smälta alla intryck. En sak är i alla fall säker: den här perioden har berikat oss i familjen på så många sätt och gett viktiga nya perspektiv på livet. Speciellt för barnen som reste ut som små knattar och kommer tillbaks som tonåringar. Så tacksam för att vi fick möjligheten att uppleva detta äventyr. Tack Karin, tack Sida!

Fortsätt läsa ”This is the end, my friend”

Nu tar vi paus från bloggande och strapatsrika bilsemestrar. Jag och barnen är nu redan återvändna till Sverige där vi återupptäcker ett vackert Sommarstockholm, medan Karin stannar ännu en vecka i Maputo för att beta det värsta i ärendehögarna. Nu blir det slappande i huvudstaden och i Dalarna i en månad, bara vi kan vänja oss vid att gå till sängs fast det är ljust fortfarande.

Fortsätt läsa ”Sommarpaus”