E-day

E som i Eleiçaõ. Idag, onsdag 15/10, gick alltså moçambikanerna till val – det femte fria valet sedan freden -92. Maputo var nästan spöklikt öde – minimalt med trafik på gatorna, affärer och restauranger höll stängt, t.o.m. byggena stod still. Skolan stängde också tidigare eftersom all lokalanställd personal var ledig. Det var som om även vädret påverkades; det har blåst mycket på sistone, men just idag var det i stort sett vindstilla och havet låg blankt som en grå spegel. Lugnet före stormen, eller…?

I söndags  var partierna tvungna att avsluta sina kampanjer, för att ge befolkningen några dagar att bestämma sig. Vartåt det lutar vet egentligen ingen, eftersom inga prognoser eller opinionsundersökningar görs. Det förutspås dock att det kommer bli ovanligt jämnt mellan de tre huvudpartierna Frelimo, Renamo och MDM. Efter en hel del skärmytslingar mellan partiernas anhängare under de inledande kampanjveckorna, har det lugnat ned sig efterhand. Valkommissionen CNE’s ordförande tog de tre partiledarna i örat och röt att det var ”ovärdigt” med de våldstendenser som förekommit, vilket verkade ta skruv.

I tidigare val har det rapporterats en hel del oegentligheter ute i  vallokalerna och vid röstsammanräkningen i distrikten. Därför är det mängder av observatörer ute på fältet denna gången för att försöka stävja sådana tendenser, både från lokala organisationer, från EU, från USAID (USA’s motsvarighet till Sida), och från the Carter Center, en organisation grundad av ex-presidenten Jimmy Carter som värnar mänskliga rättigheter och fredliga lösningar på internationella konflikter. Det gav honom f.ö. Nobels fredspris -02.

Svenska ambassaden har skickat ut en stor del av sin personalstyrka som observatörer under EU’s jurisdiktion, och av den anledningen spenderar Karin och kollegan Christina veckan halvvägs upp i landet i den lilla staden Marromeu – där det hade uppdagats att det fuskades friskt i lokalvalen förra hösten. Antagligen ingen slump att många observatörer skickats just dit denna gången.

Rapporterna under dagen har vittnat om att det på de flesta ställen tycks ha gått lugnt till, och att långa köer till lokalerna indikerar ett högt valdeltagande. Men också om att många inte kunnat rösta pga olika administrativa tillkortakommanden, dvs slarv på ren svenska: röstlängder som saknats eller skickats till fel vallokal, vallokaler som öppnat sent eller inte alls, vallokaler som flyttats utan att det meddelats i förväg. I några fall har också observatörer nekats tillträde till lokalerna för påstådda brister med deras ackreditering (i Moçambique älskar man stämplar… inga dokument är giltiga om de inte har rätt sorts – och helst många – stämplar).

På ett par lokala TV-kanaler är det just nu (23:30) valvakor, med studiosamtal och direktrapporter från röstsammanräkningar ute i landet, men det kommer dröja (dagar? veckor?) innan det slutgiltiga resultatet är klart. Och många väntar med spänning, och kanske även med oro, för hur resultatet ska tas emot, och över vilka medel som Frelimo är beredda att ta till för att klamra sig fast vid makten i detta val där de för första gången möter seriöst motstånd. Jag lär få anledning att återkomma.

Tills allt är klart, läs gärna Moçambique-veteranen Kajsa Johanssons initierade blogginlägg om det politiska läget här i landet.