Höstlov, del 1

Höstlovet kom och gick, och jag hamnade efter med bloggandet…

På skolan följer man de svenska loven men skippar helgdagar som t.ex. Kristi Himmelsfärd, till förmån för de lokala minnesdagarna som jag skrivit om tidigare. Nu när det var dags för det första längre lovet på moçambikansk mark, var det också dags för det första besöket från hemmaplan. Våra kära gamla vänner i familjen Roos gjorde den något obekväma resan med Ethiopian Airways för att spendera 12 dagar med oss, med lika delar Maputo-häng, strandliv och sydafrikansk safari.

Jag skulle ta en spontan gruppbild på Roos’arna när de trädde ut i flygplatsens ankomsthall, men just när jag skulle knäppa trängde sig en kille fram och nappade oombedd åt sig bagagevagnen, för att tjäna en slant genom att köra den. Bilden blev alltså inte som jag tänkt mig, men nåja… den fick på så sätt lite mer lokal touch.

Första dagen här följde våra vänner med till skolan, där tjejerna fick vara med på lektionerna och pappa Thord gjorde ett uppskattat gästinhopp som lärare inom sitt specialområde mikrobiologi. Efter lite häng vid skolans pool fortsatte vi till en av stans absolut skönaste (och dyraste) restauranger, Dhow, som dessutom är en ytterst smakfull (och… dyr) inredningsbutik.

Sedan följde ytterligare ett par dagar i Maputo med sightseeing, en Catembe-utflykt och mycket shopping, inte minst av tyger, innan vi ställde in kompassen mot stranden.  Vi valde då, som jag nämnt i tidigare inlägg, att åka till Macaneta, och hade bokat in oss på Tan’n Biki, alltså samma ställe som där barnen var på lägerskola förra månaden. Därmed fick Leo och Stella känna sig lite vuxna och kunde ta kommandot och visa oss andra hur saker och ting fungerade där.

Vi flyttade in i en rustik och rymlig tvåvåningshydda, med hela femton sängplatser om jag räknade rätt. Det vi inte riktigt förberett oss på var vädret. Molnen låg tunga och gråa och vinden riktigt ven runt knuten, medan elaka vågor oavbrutet slog in över stranden. Absolut inget badväder alltså, utan det var mössan på för de som hade.

Efter en stormig natt fortsatte det på samma sätt följande förmiddag, men vi tog oss ändå ut på en långpromenad längs de kilometerlånga stränderna. Först var vi i princip helt ensamma, men allt eftersom fylldes det på med folk från de lokala fiskarbyarna, och det var otroligt fascinerande att få ta del av deras noga organiserade bestyr där alla deltog på olika sätt.

Sen, som genom ett trollslag, blåste molnen bort och solen kom fram och värmde (och i vissa fall brände) oss från klarblå himmel resten av dagen, då det blev bad både i havet och i bassängen. Även tredje dagen, då vi lämnade Macaneta, fortsatte det fina vädret. Måste även nämna den fantastiska maten på Tan’n Biki. Vissa av rätterna var så goda att vi bara var tvungna att äta dem flera gånger, som deras sallad med färska räkor och cole slaw.

Sen sista kvällen i Maputo, innan höstlovets del 2 skulle påbörjas, slumpade det sig så att Karins gamla jobbarkompis från SKL International, Paul, med kollegan Mats, var i stan.Vi samlades alla på vår balkong för GT och snacks innan vi for ner till Baixa-delen av Maputo för att gå på Feira Popular (Feiran i folkmun), en lätt bedagad skönhet till tivoli som hör till en av stadens absoluta måste-besök. Där finns även ett otal små restauranger och barer, och vi hamnade till slut på ett vietnamesiskt ställe där nästan allt vi valde från menyn inte fanns eller var slut… dessvärre ett inte helt ovanligt fenomen här.