Höstlov, del 2

Nästa etapp under lovet gick till Sydafrika, för ett längre besök i Krügerparken än den dagsutflykt vi gjorde för ett tag sen. Vi började med att åka till den sydafrikanska gränsstaden Komatipoort, där vi tog in en natt på supertrevliga Acacia Guesthouse innan vi tog sats och for in i nationalparken för nästan tre dagars safari.

Krüger har en grymt bra infrastruktur för turism. De flesta nationalparker tillåter inte att man färdas runt i egen bil, men här bygger allt på att man kör själv. Det finns ett nät av asfalterade huvudvägar, och en mängd mindre grusvägar för att komma än närmare djurlivet. Allt är väl skyltat. Med jämna mellanrum (5-10 mil ungefär) finns större inhägnade camper som erbjuder boende, restauranger och inte minst bensinmackar, och däremellan finns ofta rast- och/eller utkiksplatser där det är tillåtet att gå ut ur bilen – dock på egen risk! Inom parken finns även många mer eller mindre lyxiga privata lodger som kräver förbokning.

Vi hade bokat in oss på campen Satara som ligger ungefär halvvägs upp i parken. På väg dit märkte man hur landskapet skiftade och blev mer höglänt och bergigt jämfört med i parkens södra delar. Längs vägen till Satara råkade vi också ut för semesterns riktiga pulshöjare. Det stod en bil stilla vid vägkanten, och några andra parkerade runtomkring. Inget konstigt med det, eftersom man normalt stannar när man fått syn på djur. Här visade det sig dock att bilen i fråga, fylld med fyra lätt skärrade tjugo-någonting grabbar, hade havererat. De hade lyckats bryta av tändningsnyckeln i låset, och visste inte vad de skulle ta sig till, och bad oss om hjälp. Ja vad gör man? Jag fick rota fram bogserlinan och vi tog dem på släp. Kändes inte helt OK att vara ute och mecka med det när vi visste att det hade siktats lejon i området… De andra bilarna som stannat fick liksom parkera runt oss som ett slags skydd. Men vi kom iväg, och efter en stunds bogsering fick de igång bilen. Jag fick några stora manliga kramar och löfte om öl om vi sågs igen, och adrenalin-nivån började sakta sjunka igen.

På Satara bodde vi i ganska ocharmiga men funktionella tvåbäddsstugor, med den för Sydafrika obligatoriska grillplatsen  (”braai”) utanför. Vi körde runt både på egen hand, och deltog i en organiserad morning drive 04:00 ena morgonen. Tyvärr var det lite regnigt då, så vi såg inte så mycket djur som guiden hoppats på. Men vi fick iallafall skåda hyenor och schakaler då, vilket vi inte sett i Krüger tidigare. I det stora hela såg vi ungefär samma djur som vid vårt tidigare besök, fast mer av allt… och även en hel del lejon denna gången. De andra stora katterna som leopard och cheetah höll sig dock undan, så det har vi kvar till nästa gång.

På söndagen blev det en maratonkörning tillbaks till Maputo dit vi kom vid 18:30, för en sista kväll i familjen Roos sällskap med god och stark indisk takeaway från Moksha.

IMG_0555

IMG_0538

Flera lejon såg vi, men dessa två hannar var de närmaste vi kom
Flera lejon såg vi, men dessa två hannar var de närmaste vi kom
Sötchock
Sötchock
Buffelinvasion vid vattenhålet, 05:00 på morgonen
Buffelinvasion vid vattenhålet, 05:00 på morgonen
Fin vy med några gäspande flodhästar
Fin vy i det karaktäristiska afrikanska skymningsljuset, med några gäspande flodhästar
Gamarna väntar på mat
Gamarna väntar på mat
Lunch på Olifants-campen med storslagen utsikt, och tjuvaktiga fåglar. Det ligger 6 mil norr om Satara.
Lunch på Olifants-campen med storslagen utsikt, och tjuvaktiga fåglar. Det ligger ca 6 mil norr om Satara.

 

En reaktion på ”Höstlov, del 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s