En historisk dag, trots allt

Som vi tidigare har konstaterat blev FRELIMO-kandidaten Filipe Jacinto Nyusi vald till ny president i Moçambique, blott den fjärde sedan självständigheten 1975. Den statliga valkommissionen CNE hade inte oväntat ingen speciell kritik av valet, medan den oberoende observatörsgruppen Electoral Observatory (en koalition av religiösa grupper och civilsamhällesorganisationer) i försiktiga ordalag uttryckte att valet var ”not free, not fair, not transparent”. Med andra ord var fusket återigen utbrett, och man kan tycka att efter 40 år av självständighet borde standarden på hela valprocessen vara högre.

Men oavsett vad man tycker om resultatet, i torsdags – den 15/1 – skulle Nyusi så installeras under pompa och ståt, och det var trots allt en historisk dag som vi inte får uppleva här på plats igen. Ceremonin gick av stapeln på Praça da Independéncia, vilket är platsen framför Maputos stadshus där också landets förste president Samora Machel finns på en enorm staty. Där hade massor av folk (inklusive mig) samlats, och innanför avspärrningar hade det byggts upp höga podier och VIP-läktare dit allsköns prominenta gäster var inbjudna.

Där var mängder av presidenter, vicepresidenter, och ex-presidenter från regionen. Exempelvis var Sydafrika representerade både av nuvarande presidenten Jacob Zuma och företrädaren Thabo Mbeki. Sen var det sändebud och företrädare från diverse europeiska och asiatiska nationer, och som många vet var vår svenska utrikesminister Margot Wallström där för att representera Sveriges regering. Wallström skulle ju egentligen ha varit i Israel denna veckan, men p.g.a. Palestinafrågan hade hon förklarats vara icke önskvärd där och då passade det bra med en 24-timmars avstickare med regeringsplanet till Moçambique istället.

Vän av ordning kanske frågar sig varför Sverige (som ett av ytterst få västländer) överhuvudtaget skickade en så pass högt uppsatt tjänsteman och därmed indirekt skänkt en legitimitet till ett val bevisligen fyllt av oegentligheter? Dels har det väl att göra med att Sverige och Moçambique historiskt har haft nära relationer… inte för inte har ju Olof Palme en gata uppkallad efter sig i Maputo. Men ett ännu viktigare skäl är att Sverige kandiderar till en plats i FN’s säkerhetsråd vid omröstningen senare i år, och genom sin närvaro här kunde Wallström förhoppningsvis fiska röster från de afrikanska nationer vars ledare hon hann träffa. That’s politics, my friends!

Ceremonin började med ett antal dans- och musikuppträdanden, sedan en liten vaktparad, och därefter ett tal från avgående presidenten Armando Guebuza.  Sedan skulle alla gäster på hedersläktaren presenteras, och kameran zoomade in dem en efter en och det visades på storskärmar. När Margot Wallströms namn lästes upp var dessvärre hennes stol tom… hon hade inte anlänt ännu! Det dröjde ytterligare ca en halvtimme innan hon kom med entouraget av medarbetare och Säpo-vakter. (Denna fadäs hade dock bakgrunden att planet kom iväg alldeles för sent från Sverige då det var trassel med överflygningstillstånd).

Nåväl, sedan började Nyusi hålla sitt installationstal, men det kändes som att han måste öva på mikrofontekniken då det mest hördes ett otydligt mummel över plazan. Jag höll ut kanske en halvtimma till i den stekande solen, sen körde jag hem och då kunde jag höra resten av talet… och det lät faktiskt bättre i bilradion än på plats. Av det jag förstod framgick att han tänker ta krafttag mot korruption, orättvisor och nepotism. Man får hoppas att det inte enbart stannar vid vackra ord, men talet lär ha väckt en hel del uppseende bland lokalbefolkningen iallafall.

För Margot Wallströms del fortsatte dagen dock bättre, då hon och ambassadör Irina fick en enskild stund med Nyusi och på kvällen var det mottagning på svenska residenset. Dagen efter, dvs igår fredag, hann hon komma upp på ambassaden för ett möte med alla medarbetare där, innan det var dags att flyga hem igen. Nedanstående bilder kommer från ambassadens Facebook.