Stiltje

Ja, den senaste veckan har verkligen präglats av stiltje. Farmor och farfar flög nöjda och glada tillbaks till Sverige förra helgen, efter att deras andra vecka hos oss mest präglats av lugn och ro. Vi gjorde kortare utflykter med dem i eller omkring Maputo, eller så satt de med en god bok och en kopp té på vår balkong. Mycket mer än så behövs inte för att njuta av tillvaron! Dessutom for Karin iväg på tjänsteresa till staden Lichinga i Niassa-provinsen längst uppe i norra Moçambique, för att träffa personal på organisationen We Effect – eller Kooperation Utan Gränser som de hette förut.

Stolt kvinna som visar upp kontrakt på landrättigheter
Stolt kvinna utanför Lichinga som visar upp kontrakt på landrättigheter

Där fick Karin hänga med ut i byar på fältbesök och träffa  folk vars tillvaro högst konkret förbättrats tack vare svenskt bistånd. T.ex. småbönder som fått kontrakt på landrättigheter så att de inte kan bli ivägkörda av storföretag. Eller små bykooperationer som fått hjälp att organisera sig, så att de kan sälja överskottet från sina odlingar och köpa andra livsnödvändigheter för dessa pengar.  Otroligt intressant att ta del av dessa framgångssagor!

På hemmaplan fortsatte stiltjen med att vattnet i våra ledningar försvann periodvis, något vi varit förskonade från hittills. Vi märker då hur sårbara vi är… hur snabbt det går för berget av disk att växa, eller hur snabbt tvättkorgen blir överfylld. Sent i  torsdags kväll, just när jag stod i duschen efter innebandyn, schampad och tvålad från topp till tå, försvann både el och vatten. Minst sagt olägligt…

Manifestation på Maputos gator
Manifestation på Maputos gator

Och stiltje verkar det även vara på utredningsfronten efter det hemska mordet jag skrev om i förra inlägget. Inga misstänkta eller gripna finns än så länge, åtminstone inga som har offentliggjorts. Förra helgen var det däremot en manifestation mot våldet, då en stor folkmassa marscherade längs Maputos gator; från mordplatsen till den juridiska fakulteten på universitetet där Gilles Cistac tjänstgjorde. Många sågs bära tshirts med texten ”Je suis Cistac”, alltså direkt taget från Charlie Hebdo-dådet i Paris.

Nästa vecka blir det den ultimata stiltjen häromkring, då hela skolan åker iväg på vårterminens lägerskola. Denna gång slår de på stort och åker utomlands, till Swaziland där de från måndag till torsdag ska bo på ett backpacker-ställe inne i nationalparken Mlilwane. Vi var ju där i parken så sent som för två veckor sen med farmor och farfar, så Leo och Stella känner sig nog lite hemtama där vid det här laget.

En reaktion på ”Stiltje

  1. I Thaland, där elen ofta försvann, brukade vi ha en stor plastcontainer fylld med vatten, Den gick att duscha från och även spola toaletter med.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s