Tennbröllop i Maputo

Nu har jag varit ganska negativ i flera inlägg på sistone och bara fokuserat på kriserna i Moçambique. Detta till trots trivs vi ju ändå storartat med tillvaron här, så det är dags att förmedla en lite trevligare motbild genom ett antal osorterade bilder från senaste tiden.

Först och främst, idag var det ju vår tennbröllopsdag, alltså tio år, något vi firade utan någon större pompa och ståt på hemmaplan i vår lägenhet. Vi far dock till Swaziland imorgon, för årets upplaga av musikfestivalen Bushfire, så vi får se till att roa oss ordentligt där istället. I själva verket har vi ju varit ett par i hela sjutton år, och jag får lov att tacka min kära hustru som stått ut med mig och mina later under dessa år. Men vi har bagaget fullt av upplevelser, det har varit en fantastisk resa som tagit oss till många hörn av världen (och än är den inte slut…).

För några helger sen gjorde vi en halvt om halvt spontan utflykt till vår närmsta riktiga strand, Macaneta, och bodde på lodgen Praia de Peixe där vi var helt ensamma. Det har blivit ”vinter” nu så det var inte riktigt att tänka på att bada vare sig i hav eller pool, men det var trevligt ändå att komma bort om så bara för en natt. På vägen tillbaks stannade vi för sen lunch på restaurangen Costa de Sol, längst bort på ”Marginalen”, den kanske mest klassiska Maputorestaurang som finns. Den har fallit lite i vanrykte efter ägarbyten, men vi åt väldigt gott.

Tro det eller ej, men i förstaden Matola finns en isbana som vi besökte för en tid sedan. Isen var rätt mjuk, låneskridskorna dåligt slipade, men det var fantastiskt kul att komma ut på isen ändå. Tyckte både jag och barnen och deras kompisar som var med. På helgerna när vi inte har några andra planer brukar vi åtminstone försöka komma ut och cykla en stund, och landar då oftast i någon park för lunch. I andra änden av vår gata ligger Namorados-parken där man kan hyra trampbilar på helgerna, något som framför allt Stella gillar att forsa fram i. På första maj var vi nere på Maputos nöjesfält, Feira Popular eller ”Feiran”, som funnits hur länge som helst men fortfarande är i full gång. Personligen nöjer jag mig med radiobilarna medan barnen vill pröva på allt som flyger och snurrar.

Något jag gillar är att vara ute och leta efter fina capulanor, de traditionella tygstyckena, som jag har låtit sy upp en hel del kläder av. Det finns rätt många butiker som säljer capulanor, likväl som mer spontana marknadsplatser som uppstår direkt vid vägkanten. Som på bilden här bredvid där damerna sålde direkt ur en skåpbil. Vid det tillfället var jag ute med vännen Daniela för att hjälpa hennes hemhjälp Joyce att hitta tyger att sy upp plagg och gardiner av, för vidare försäljning.