Favoriter i repris

Nu under sena maj och tidiga juni känner vi oss som inneslutna i en tidskapsel. Händelser som vi upplevde för ett år sedan upprepar sig nu med jämna mellanrum. Det skulle på Skandinaviska skolan vara den årliga fotbollsturneringen mellan nordiska ambassadlag, men den regnade tyvärr bort. Det var även vårfesten/marknaden Mayfair på Amerikanska skolan dit verkligen alla expats i Maputo kommer, som blev en trevlig dag i strålande sol. Den största händelsen för många så här års är dock musikfestivalen Bushfire i Swaziland (jag skrev om förra årets upplaga här). Som ett flyttfågelstreck rör sig Maputo-borna dit i flockar som får de vanligtvis så sömniga gränskontrollerna att förvandlas till en trögflytande massa av köande och alltmer otåliga festivalbesökare.

Två scandal beauties som till varje pris ville vara med på bild
Två scandal beauties som till varje pris ville vara med på bild med Karin

Men det lilla omaket är det värt. Som vanligt gick det av stapeln på konsthallen House On Fires enorma gräsplan. Normalt en fantastiskt fin skulpturpark, som till Bushfire kläs i festivalskrud med scener, serveringar, sponsortält och hantverksstånd en masse. Barnens intressen tillgodoses också med en särskild Kids Zone där de kan hänga. Sen är inte området större än att de kan dra runt med sina kompisar på egen hand och därmed få känna sig lite vuxna. Förr eller senare stöter man ihop igen.

Moçambiques stoltheter: Ghorwane
Moçambiques stoltheter: Ghorwane

Ett av de stora dragplåstren för vår del var Moçambiques veteraner Ghorwane, som levererade med råge. En annan artist vi hade sett fram mot var Oliver Mtukudzi från Zimbabwe, som Karin hade sett tidigare men inte jag. Han skulle spela på söndagen och var anledningen till att vi köpte biljett även för den dagen. Tyvärr blev hans spelning så försenad pga något strul med hans inpassage vid gränsen till Swaziland så vi var tvungna att åka innan han gick på scenen. Verkligen en missräkning.

Leo, Stella och kompisar framför "bikuporna" som vi bodde i
Leo, Stella och kompisar framför ”bikuporna” som vi bodde i

I år hade vi och flera andra av familjerna som vi åkte dit med valt att bo inne i det intilliggande naturreservatet Mlilwane. Där har de byggt upp som små byar av traditionella bikupeformade hyddor, som dock är modernt utrustade med dusch och WC. En kul och annorlunda upplevelse att bo i dem. Som jag nämnt flera gånger tidigare är Mlilwane otroligt trevligt att röra sig runt i utan bil. Den här gången blev det för vår del ett par vandringar bland zebror och antiloper, medan andra vänner valde att cykla eller rida.

Eldshow med gycklare på styltor
Eldshow med gycklare på styltor
Publik och skulpturer
Publik och skulpturer

Nästa evenemang som vi återupplevde från förra året var de nordiska Maputo-ambassadernas gemensamma nationaldagsfirande, Dia Nórdico eller Nordic Day. En tradition som startades förra året och som denna gången gick av stapeln på Radisson Blu, ett av stans flottaste hotell som händelsevis har en svensk chef. Vissa i diplomatkretsarna hamnar på många cocktail-mingel, det ligger liksom i sakens natur,  men för oss är detta ett av ytterst få vi blir inbjudna till vilket gör det extra kul. Bilderna därifrån har jag tagit från svenska ambassadens Facebook-sida.

Fem nordiska ambassadörer och en moçambikisk minister
Fem nordiska ambassadörer och en moçambikisk minister
Jag fastnade på bild med Claire
Jag fastnade på bild med Claire
Nationaldagsmingel
Nationaldagsmingel

En lite tråkigare sida av allt upprepande är att vi nu befinner oss vid den tid på året då det i vissa hem packas ihop och görs i ordning för att lämna landet eftersom tjänsteperioden tar slut. Så är exempelvis fallet med våra vänner Robert och Anna, där det nu är dags för Robert att återvända till Sida i Stockholm. Mycket av sin fritid har ”Robban” spenderat i musikkretsar, bl.a. spelade han keyboard i bandet jag håller på med en kort period. Fast mest spelar han med lokala musiker i en helt annan (och högre) division, och de gav nyligen ut en CD som för det mesta snurrar i vår bil. Igår kväll hade de ett release-party för skivan på konstnärskollektivet Núcleo de Arte då de förstås även spelade live. Kvällen fungerade också som despedida (avskedsfest) för Robert och Anna, en fantastiskt fin avslutning på deras tid här.

Robert och hans band på Núcleo de Arte
Robert och hans band på Núcleo de Arte

2 reaktioner på ”Favoriter i repris

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s