Decembermingel

Året går mot sitt slut. Barnen räknade ner dagarna till avslutningen som var i torsdags, den 14:e. Framför allt Leo behövde det . Terminen har varit rätt tuff  för honom med många utmanande projekt. Under sista månaden i geologi (inom ämnet Science) där eleverna skulle identifiera och klassificera stenar som de samlade på sig under en fältresa till Sydafrika i november. Stella har mer glidit fram under läsåret hittills utan alltför mycket hemarbete. För Karin kommer julsemestern också lägligt då arbetsbördan är konstant hög, men där några tjänsteresor till andra landsändar har kommit som välkomna avbrott. På ambassaden har det också handlat om att anpassa rutinerna efter de förändringar som ett byte av högsta chef (dvs en ny ambassadör) självfallet innebär. Sista veckorna har vi även kommit ut på lite mingliga mottagningar, vilket inte hör till vanligheterna för oss.

Först var det när Finland firade sina 100 år av självständighet, en mottagning som hölls i Maputos gamla fort. Precis som i så många andra byggnader runt om i världen var dess väggar upplysta i blått och vitt. Det var väl egentligen inte självklart att även jag skulle få en inbjudan dit, men jag tror att det blev så tack vare att en av Leos bästa kompisars pappa, som vi umgås en hel del med, är andreman på ambassaden. Vi kunde smutta på vitt vin och äta plockmat medan prominenta gäster höll tal och regnet öste ner. Förutseende nog hade de dock rest ett stort partytält på fortets innergård.

Strax därefter kom Lucia, vilket traditionsenligt firades i den svenska ambassadörens residens. Alla svenskar i landet (iallafall de som ambassaden har kännedom om) blir inbjudna liksom representanter från andra länders beskickningar och lokala moçambikiska partnerorganisationer. Precis som alla år lussade barnen från Skandinaviska Skolan, men en stor skillnad – och inte helt okontroversiellt i detta högtidliga sammanhang – var att kalaset var sponsrat av ABB. Vilket framgick av ett antal stora skyltar runt gräsmattan, och att landschefen höll tal. Men det är ett tecken på att nya vindar blåser under den nya ambassadören, att mer fokus ska sättas på att svenskt näringsliv ska bidra till att få fart på landet. Och det är väl inte fel tänkt, om det bara sker på ett schysst sätt. ABB-chefen Tony Abelho ägnade symptomatiskt nog större delen av sitt tal åt CSR – Corporate Social Responsibility.

Nåväl, nu har vi minglar klart för i år, och inväntar morgondagens ankomst av familjen Eklund-Gunnarsson – goa vänner från Stockholm som idag har gjort safari i Kruger-parken på vägen hit.