Cyklonen Idai

Kortfattat: Vi mår bra! Katastrofen utspelar sig 100 mil norr om oss. Men Idai är naturligtvis på var mans läppar. Många är oroliga för nära och kära som man inte får tag på i de drabbade områdena.
—
Moçambique har ett utsatt läge. Varje år vid den här tiden uppstår oväderssystem över kanalen mellan Moçambique och Madagaskar. Vissa växer till sig till orkanstyrka, eller cykloner som de kallas här nere. En del av dem drar in över land och skapar förödelse, och ungefär var tionde år smäller det till med en extra stark cyklon. Så folket har (tyvärr!) fått en del vana av sådana här skarpa lägen, och landet har viss beredskap genom katastrofmyndigheten INGC. Det hade gått ut varningar om Idais framfart, men det är ingen överdrift att säga att alla tagits på sängen av våldsamheten i den här stormen. Denna cyklonen tog också en märkliga bana. Det började redan för ett par veckor sen med hårda vindar och skyfall över Malawi, Zimbabwe och mellersta Moçambique. Hundratals människor omkom redan då i de efterföljande översvämningarna. Ovädret drog ut över Indiska Oceanen där den sedermera hämtade ny kraft, gjorde en oväntad u-sväng och svepte in över land igen i höjd med halvmiljonstaden Beira som pulvriserades nästan totalt.

Det är en katastrof av bibliska proportioner, säger hjälparbetare på plats. El, telekom, vattenförsörjning, vägar, broar – allt är utslaget. Enorma arealer är vattentäckta. Man kan tala om ett nytt innanhav som uppstått. Fortfarande nästan en vecka senare sitter mängder av människor på hustak och i träd och väntar på räddning. De döda räknas i hundratal än så länge, men många byar och samhällen är avskurna från omvärlden och har inte kunnat nås. Så katastrofens fulla omfattning står inte klar ännu, och det kommer säkerligen handla om tusentals döda bara i detta första skede. För det kommer mera. Regnet fortsätter ösa ner och flera floder hotar att svämma över sina bräddar, vilket skulle göra en redan extremt allvarlig situation ännu värre. Sedan kommer förstås bristen på rent vatten att leda till smittspridning och epidemier. Och när den akuta fasen så småningom är över väntar sannolikt hungersnöd för de miljoner människor som fått den enda källan till försörjning, sina små åkerlappar, bortspolade.

Regeringen har till slut utlyst tre dagars landssorg, så alla flaggor vajar på halv stång från och med idag.

Mitt i allt elände görs ändå heroiska ansträngningar. Landets myndigheter jobbar sida vid sida med alla de vanliga aktörerna vid humanitära kriser: FN’s olika organ, Röda Korset, Rädda Barnen och flera andra lokala och internationella hjälporganisationer. Från Sydafrika har det kommit räddningsmanskap som hyllas så som de polska brandmännen vid de svenska skogsbränderna förra sommaren. De har med sig flera helikoptrar, livsviktiga för att undsätta folket i träden. Flera internationella storföretag verksamma i landet, exempelvis ExxonMobile, har tagit sitt ansvar och donerat hundratusentals dollar. Det glädjer mig att min gamla arbetsgivare Ericsson mobiliserat sitt katastrof-team, Ericsson Response, för att snabbt få igång kommunikationen på plats. Åtskilliga privata initiativ och upprop förekommer också. Många skolor, inklusive både den skandinaviska och den amerikanska, har startat insamlingar av kläder, mat, sanitetsprodukter, etc. I skrivande stund lastas ett containerfartyg i Maputos hamn med alla dessa förnödenheter. Båt och flyg är de enda sätten att ta sig till de drabbade områdena, och Beiras flygplats har lyckligtvis kommit igång igen med begränsad kapacitet. Sveriges Radios Afrika-korrespondent Samuel Larsson, normalt stationerad här i Maputo, har lyckats tag sig till Beira på något sätt, och vittnar om förödelsen på plats. Följ hans rapportering här.

Många undrar vad Sverige gör nu? På Karins arbetsplats, den svenska ambassaden, finns ingen särskild budget för humanitärt stöd (sådant beslutas om centralt på Sida). Däremot kan man styra om redan beviljade medel till aktiviteter för stöd i det nuvarande akuta läget och för senare återuppbyggnadsfaser. Med stöd av Sida ska MSB snarast skicka ner fem experter.

Några av er har frågat oss hur man kan bidra? Det enklaste är i så fall att sätta in pengar eller swisha till de svenska kontoren på någon av de organisationer som är verksamma sedan länge i Moçambique. Flera av dem har upprättat speciella webbsidor för den här katastrofen:

Rädda Barnen – Diakonia – Röda Korset

Vill ni stödja någon på lite mer gräsrotsnivå så går det bra att swisha Clara Björkhem som är rektor på den Skandinaviska skolan i Maputo. Hon köper in varor som kommer gå iväg med fartyget jag nämnde ovan. Numret är +258825725297.

Som man brukar säga: varje krona behövs!