Corona-tider även i Zambia

Corona-utbrottet undgår inte något hörn av världen, ja kanske förutom Antarktis. Zambia är inte förskonat men än så länge lindrigt drabbat med tre bekräftade importfall. Sen spekuleras det naturligtvis i hur många oupptäckta fall det finns, framför allt med tanke på hur många kineser som är verksamma här. Men situationen präglar ändå tillvaron på ett markant sätt. Alla som anländer till flygplatsen feber-screenas och får fylla i en blankett om var man har varit. De som kommer från Corona-hotspots följs upp med dagliga telefonsamtal om hur man mår, och det är så de tre fallen upptäcktes. Sen bommade alla landets skolor och universitet igen förra veckan som en försiktighetsåtgärd. Barnens skola, AISL, håller stängt i sex veckor och ska öppna igen den 28/4, men vete tusan om jag tror på det. Under tiden fortsätter iallafall undervisningen online så förhoppningsvis ska inte eleverna missa något av kursplanen. Den viktigaste mötesplatsen för zambierna, kyrkorna, håller fortfarande öppna, men enligt vad vår hemhjälp Jane berättat har tiden man får spendera där för ”worshipping” begränsats. På radion pratas det mycket om Corona och hur man kan skydda sig själv genom att sköta hygienen. Utanför alla köpcenter, och vid ingången till alla butiker, finns det nu stationer där man kan sprita eller tvätta händerna. Än så länge är det ingen brist på vare sig toapapper eller handsprit eller paracetamol. Den rådande situationen har snarare öppnat upp nya affärsmöjligheter för driftiga personer…

Sådana här försäljare har dykt upp lite här och där längs vägarna. Alltså stånd där de säljer vattenhinkar med en tappkran. Jag gissar att försäljningen går väldigt bra för sådana här tvättställ står nu vid alla butiksentréer. Ett annat exempel är tygbutiken Kamanga, som jag nämnde i mitt förra inlägg. De har nu börjat sälja munskydd i chitenge-tyger. De är så fina så vi köpte till hela familjen, som synes på bilden här bredvid. Vet inte hur effektivt de skyddar, men de är ack så dekorativa och blir ett kul minne från denna galna period som vi förhoppningsvis ska klara oss igenom allihopa. Vanliga vita munskydd börjar förresten bli en allt vanligare syn när man rör sig i Lusakas shopping malls, så folks medvetenhet har definitivt höjts sista tiden..

På ambassaden, liksom på alla svenska ambassader i så kallade hardship-länder, drar man ner på verksamheten. Först var det tal om att bara utsänd personal i medicinska riskgrupper skulle skickas hem till Sverige med sina familjer. Men sista budet (från högsta UD-nivå) är att ambassaden går in i ett absolut minimiläge där endast den s.k. konsulära verksamheten upprätthålls. Det betyder att ett fåtal svenskar stannar, resten åker hem på kort varsel. Det kan ju tyckas snurrigt när smittoläget är betydligt värre i Sverige, men det finns (tror jag) ett par tankar bakom detta beslut. Dels är kapaciteten för bra sjukvård i Zambia extremt begränsad. Det lär exempelvis finnas två respiratorer i hela landet. Då ska inte en massa sjuka utlänningar belasta den vård som zambierna själva så väl behöver. Och dels har många flygningar till Zambia ställts in på sistone, så när/om det blir ett större utbrott kan det bli svårt att ta sig ut ur landet. Så det är lika bra att ge sig av medan det fortfarande går. För vår del innebär det att vi på obestämd tid flyger till Sverige på fredag med Ethiopian Airlines, räddaren i nöden – OK, jag ska kanske inte tacka dem förrän vi verkligen står på svensk mark. Det blir naturligtvis lite problematiskt att bryta upp så abrupt, när vi har varken boende eller bil i Sverige. Som tur var har vi sommarstugan i Dalarna där vi får bosätta oss och rida ut stormen. Bara vi fixar Internet ska det nog inte gå någon nöd på oss där, och då kan vi sköta skola och jobb på distans. På så sätt är vi lyckligt lottade. Det är ju hundratals Sida- och UD-anställda i fält som nu flygs hem i brådrasket och mer än en står utan boende. Säkert har en del av er sett Facebook-inlägg i era flöden med folk som nu söker bostad.

Hur länge vi blir kvar i Sverige vet vi alltså inte i nuläget. Det kanske blir till i maj, eller kanske ända till sommarlovets slut i augusti. Hursomhelst handlar ju bloggen om vårt liv i Afrika så jag kommer pausa under tiden vi blir kvar i Sverige. Välkomna tillbaks post-Corona!

PS. Bilden längst upp förresten. Ett lastflyg fyllt med medicinska förnödenheter, donerat av den kinesiske miljardären och filantropen Jack Ma, har anlänt till Lusakas flygplats. Ett fint tecken på internationell solidaritet i dessa kristider, förhoppningsvis utan några baktankar.

——
Uppdatering 27/3:

Ja så är det snart dags att åka till flygplatsen. Jane, hemhjälpen, och Gift, trädgårdsmästaren, har fått förskottslön för flera månader framåt. Vi har bunkrat enorma mängder kattmat som Jane ska mata katterna med. Vi har köpt el så det ska räcka några månader (här är elen pre-paid). Posten är eftersänd. Mycket att tänka på, men ändå en västanfläkt jämfört med de av svenskfamiljerna som skulle flytta tillbaks till Sverige i sommar och som nu brådstörtat måste packa ihop bohaget.

Läget har skärpts sen jag först skrev inlägget. Antalet fall i landet är nu 16. Igår gjorde president Lungu en ”Stefan Löfven” och höll tal till nationen. Ett tal som genomsyrades av nästan bibliskt apokalyptisk retorik. Som inledningen: ”The world today faces one of its greatest adversaries that threatens mankind”, och sen meningar som ”This virus is mean, devastating, and morbid” och ”Remember, we are at war, a public health war against Covid-19 where everyone must stand up and be counted”. Han nämnde också hur han hade åkt runt på stan och upprörts över alla människor som inte verkade ta hotet på allvar.

Sedan midnatt igår har Zambia gått in i en ”lockdown light”. Inte en total lockdown, men med mer restriktioner än i Sverige iallafall. Max 50 personer får nu mötas i grupp. Barer, nattklubbar, gym och biografer stängs. Restauranger får bara sälja hämtmat. Tre mindre internationella flygplatser har stängts, men lyckligtvis håller den i Lusaka öppet fortfarande så vi bör kunna komma iväg i eftermiddag.
—–