Skolstart

Skandinaviska skolan i Maputo har funnits i många år. Tidigare har den varit helsvensk, men nu går det även några norska barn där. Skolan följer svensk läroplan, och lärarna är svenska eller norska medan de flesta fritidsledarna är lokala som dock pratar svenska på någon nivå. Där finns helt fantastiska faciliteter med pool, tennisbana, kojor, klätterträd, och massor av lek- och sportredskap att låna.

Redan vår första vecka gick Leo och Stella dit, eftersom fritids var öppet. Det var ett bra sätt att känna in skolan, träffa personalen i lugn och ro, och lära känna de barn som var där då.

Idag, måndag 18/8, startade skolan på riktigt. Första skoldagen är ju alltid speciell, men är det som för Stella dessutom i ett helt nytt land blir det naturligtvis extra pirrigt.  Men både hon och Leo är peppade, och verkar faktiskt längta efter att få läxor.

Det här läsåret kommer det gå runt 40 barn i skolan, från små blöjbarn i förskolan till en handfull högstadietonåringar. Största årskullen är sjuåringarna, dvs 1:a klass som Stella går i, som består av nio barn. Leos 3:a går ihop med 2:an och de kommer vara åtta barn totalt.

Majoriteten av de svenska familjerna har en förälder som jobbar på ambassaden, utsända antingen av UD eller Sida. Ett par stycken är på FN  också. Dessutom bidrar även lärarfamiljerna själva med en hel del barn, framför allt i de äldre klasserna.

Kan nämna också att det faktum att skolan är omgärdad av murar och bevakad av vakter är helt naturligt här. Vaktbranschen, eller ”Risk Management” som en del kallar det, är stor. Överallt finns vakter; naturligtvis vid myndighetsbyggnader, banker, ambassader och liknande, men även hotell, skolor, kontor, många affärer och privatbostäder har det. De tuffaste har pistol eller automatgevär, en del batong, men de flesta har ingenting. Då hör det till saken att det är ett dåligt betalt yrke, så många vakter (åtminstone av de längst ner i statuskedjan) måste ha flera jobb för att klara sin försörjning, med följd att de ofta ses sitta och dåsa på sin post.

Vi har tre vakter i vår port, Zacharias, Rafael och Paulino, som går skift dygnet runt, och knäcker även extra genom att tvätta vår bil och sopa rent framför porten. De hör förstås till den obeväpnade kategorin, och har därför en i bästa fall avskräckande effekt på opportunistiska spontanrån (sån’t händer här) men har ju inget att sätta emot planerade överfall/kidnappningar (dessbättre sällsynt).