Vardagen smyger sig på

Det spelar nog ingen roll om man så blev uttagen att åka med på kolonialiseringsprogrammet till Mars, förr eller senare sätter oundvikligen en vardagslunk in. Vi har varit här i en månad nu, och en vardag med rutiner och fasta tider har börjat etableras.

Barnens skoldag börjar 08:00 varje vardagmorgon, och jag följer dem dit. Promenaden kan ta allt mellan fem och tio minuter, beroende på hur lång tid det tar att korsa den i morgonrusningen hårt trafikerade Avenida Julius Nyerere. Det är inte som i Sverige att särskild hänsyn tas till gångtrafikanter. Snarare tvärtom, det känns som många gasar lite extra då.

Vissa morgnar efter lämningen på skolan har en trevlig tradition utformats, nämligen att ett gäng medföljarföräldrar går och fikar. Vi har betat av de flesta av närområdets caféer vid det här laget, och vet var man serveras bäst galão (typ kaffe latte). Tisdagmorgnar är dock alltid fikafria, för då är det numera etablerat att de som orkar tar en löprunda

Delmängd av fikagänget
Delmängd av fikagänget

På tisdageftermiddagen är det många av skolbarnen som går och rider, och efter att ha prövat på ett par gånger är nu även Stella helt såld på det. Ridskolan ägs av en svensk mamma som drivit den i ungefär tio år, och den ligger en bit utanför Maputo, där man de sista kilometrarna färdas längs en riktigt skumpig byväg med den för kontinenten så karaktäristiska röda jorden.

Stella, i rött, säker i sadeln
Stella, i rött, säker i sadeln

Bland alla generösa förmåner i flyttpaketet ingår även språkundervisning. Både Karin och jag har börjat läsa hos professora Fátima, men naturligtvis inte samtidigt  då vi ju rör oss på totalt olika kunskapsplan. På torsdag eftermiddag beger jag mig till hennes kontor för en timmes drillning, och med mig hem bär jag en bunt med läxor. Skönt iallafall att jag har lite baskunskaper i portugisiska från nybörjarkursen som jag gick på i Lissabon i maj. Enbart med det i bagaget kommer jag en bra bit på väg i vardagssituationer som i affären eller på restaurangen.

Professora Fátima
Professora Fátima på sitt kontor

Senare samma kväll är det dags för en av veckans höjdpunkter. Skolan är som nämnts centralpunkt för många aktiviteter även utanför skoltid. På helgerna är det till exempel vanligt att man går dit för att bada i poolen eller spela tennis, och med jämna mellanrum är det ”skandinavisk filmklubb”. På torsdagar 20:00 spelas det sedan många år innebandy på tennisplanen. Idiotiskt nog tog jag inte med min klubba i flytten; jag borde ha insett att där det finns svenskar, ja där spelas det också innebandy. Därmed får jag än så länge hålla till godo med de slitna låneklubborna, men hoppas kunna frakta ner min egen klubba på ett eller annat sätt.

Svenskar, norrmän och en dansk. På plan är vi alla bröder.
Svenskar, norrmän och en dansk. På plan är vi alla bröder.

Men det ultimata beviset på att vardagen har kommit för att stanna, är att jag börjar jobba imorgon måndag 8/9. Distansarbete 25% innebär att jag ska göra knappt tio timmar i veckan från mitt hemmakontor. Det lilla ”svartjobb” jag har gjort hittills tyder på att det verkar fungera bra med den nödvändiga internetuppkopplingen för att komma åt avdelningens utvecklingsmiljö. Peppar peppar, ta i trä!

På "jobbet"
Hej teamet, här sitter jag!

Helgerna är än så länge fria från uppbokade tider. Då kan vi ta dagen i stort sett som den kommer, men liksom hemma i Sverige behöver vi ofta då ta bilen för att åka och storhandla. Målet brukar bli någon supermarket som Shoprite eller Premier Spar, medan vi i veckorna kompletteringshandlar i småbutiker i närheten av vårt hus eller från något gatustånd. En dag åkte även jag och vår hemhjälp Salomé till fiskmarknaden och handlade färsk fisk, en mycket intressant (och dyr) upplevelse.

Ett av många gatustånd i vår närhet
Ett av många gatustånd i vår närhet
På fiskmarknaden, 1
På fiskmarknaden, 1
På fiskmarknaden
På fiskmarknaden, 2

5 reaktioner på ”Vardagen smyger sig på

  1. Det låter som att det händer en massa roliga saker hela tiden. Har du börjat jobba än? Kul att Stella börjat rida tycker jag!

    Gilla

  2. Låter som om ni har det väldigt bra! Kul att Stella börjat rida!! Är Leo också intresserad av det eller är det ngt annat han vill göra? Karin? Liv har börjat med simhopp och det är visst väldigt kul…och så har hon bytt grupp på gymnastiken så nu lite mer utmaningar. Hon fortsätter att spela basket som jag tror är det som hon tycker är allra roligast. Martin har ännu inget…men det finns visst en bollskola / Handboll som kanske kan vara ngt (får kalla det ngt annat för han tycker att det är för mkt skola just nu….det räcker med den vanliga som han säger). På sportlovet åker till till Hemavan för skidåkning! Första gången för hela familjen. Försöker övertyga kids att skidskola (återigen måste jag fundera på terminologin) är en bra idé. Kan bli intressant!

    Gilla

    1. Hej Helena… ridning är Leo inte intresserad av. Det är generellt svårt att hitta aktiviteter för barnen utanför skolans regi. På tisd+torsd spelas det fotboll under fritids-tiden, som Leo gärna deltar i. På onsdagkvällar har både Leo och Stella börjat på capoeira. Det är en kille från en av Maputos capoeira-trupper som kommer till skolan och har träning. Det passar ju framför allt Leo eftersom han hållit på med ju-jitsu tidigare. Karin har börjat gymma lite. Det är på den nivån det är än så länge.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s