Moçambique rustar för val

Det är inte bara i Sverige man går till val i höst. Så även här i Moçambique, där såväl val av president och fördelning av parlamentsplatser som lokalval står för dörren. Den 15:e oktober går allt detta av stapeln. Förra måndagen blev det tillåtet för partierna att starta sina kampanjer, så nu är Maputo nedlusat av valpropaganda, från små färgkopierade A4:or uppklistrade på husväggar och busskurer, till enorma affischeringstavlor. Karavaner med tutande bilar med banderoller drar fram längs stadens avenyer. Även här inser man medias genomslagskraft, så i TV vevas debatter och utfrågningar av tongivande politiker. Allt detta sker mot bakgrunden att det inrikespolitiska läget är bräckligare än på länge.

Lite bakgrundsfakta: Efter självständigheten från Portugal 1975 kom vänstergerillan FRELIMO till makten. Apartheid-regimerna i Sydafrika och Rhodesia uppskattade emellertid inte att få en marxist-leninistisk stat lierad med östblocket på sin bakgård, utan medverkade aktivt till bildandet av en motståndsrörelse, RENAMO. Dessa två sidor utkämpade sedan ett blodigt inbördeskrig som innehöll alla de vidrigheter som brukar förknippas med afrikanska konflikter – massakrer, barnsoldater, folkförflyttningar, osv. Efter fredsavtalet 1992 ombildades de bägge gerillorna till politiska partier, och har allt sedan dess fortsatt kampen på mer eller mindre demokratisk väg. FRELIMO har hela tiden suttit i ohotad regeringsposition.

Moçambique har framställts som en mönsterstat där forna stridande parter lagt gammalt groll åt sidan, och istället gått vidare i samförstånd. På senare år har det dock blivit uppenbart att det bubblat av missnöje under ytan. Mycket handlar om hur landet blivit allt mer korrumperat och utvecklats till en kleptokrati (ett fint ord jag nyss lärt mig, i betydelsen att de som har makten även ser till att roffa åt sig för personlig vinning) – och FRELIMO har därmed sällat sig till andra afrikanska frihetsrörelser som missbrukat sin maktställning, som ZANU-PF i Zimbabwe och i viss mån ANC. Följden blev att RENAMO i april 2013 bröt det gamla fredsavtalet, och sedan dess har en lågintensiv väpnad konflikt med tusentals döda pågått i delar av landet. En konsekvens var att EN1:an – landets huvudväg i nord-sydlig riktning – blev avskuren och kunde endast trafikeras i militärkonvoj, vilket i sin tur påverkat handel, ekonomi, etc.

Hur som helst, till nationens lättnad undertecknade FRELIMO och RENAMO förra veckan ett nytt fredsavtal efter ca. 75 förhandlingsomgångar, så nu hoppas man att perioden fram till och efter valet ska präglas av lugn. Allt annat än en massiv FRELIMO-seger vore dock en överraskning. RENAMO märks knappt i Maputo, utan har sina mest lojala fästen i andra landsändar. Annars anses uppstickarpartiet MDM vara en starkare utmanare än RENAMO. ”De Gröna” finns här också, men har en lång väg att vandra i ett land där miljömedvetenhet inte direkt står i fokus.

Det som är klart är att det blir en ny president. Den nuvarande, FRELIMO-ledaren Guebuza, har suttit sina två perioder (=10 år) och kan inte bli omvald. FRELIMOS nya presidentkandidat, försvarsministern Filipe Nyusi, syns på affischer och billboards över hela Maputo. Ett exempel på hur FRELIMO använt statliga medel för egen räkning är att Nyusi fått utnyttja landets ”air force one” för en internationell eriksgata där han knutit kontakter med många andra länders ledare. Känns minst sagt fuskigt, tycker jag…

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har iallafall under ett par dagar roat mig med att ta mig runt i staden och fotografera lite exempel på partipropaganda och valinformation som den utsmyckats med. Med tanke på hur skräpigt det brukar bli i Stockholm när valen väl är överstökade, bävar jag för hur det kommer att se ut här efteråt…

Uppdatering 16/9

En månad kvar till valet och en upptrappning av kampanjerna märks. Utanför vårt hus hänger numera en stor FRELIMO-banderoll tvärs över gatan. Spridda rapporter om våldsamheter runt om i landet har kommit: anhängare av olika partier som klår upp varandra medan polisen tittar på (FRELIMO har f.ö. tagit monopol på tunga poster inom polis/militär), vandalisering av partilokaler, nedrivning av affischer. Så länge det inte blir värre än så, höjs inte många ögonbryn.

Det finns drygt 30 partier registrerade hos valmyndigheten CNE, men de allra allra flesta är så små att de inte har någon som helst chans att ta parlamentsplatser, eller ens säten i lokala församlingar. Det är dock så att alla godkända partier får kampanjstöd från staten, vilket är deras drivkraft. Såg en ny affisch på stan, från partiet MJRD, Youth Movement for the Restoration of Democracy. Har ingen aning om vad de står för mer än vad namnet antyder, men jag gillar namnet skarpt.