Händer som talar – och händer som vinkar farväl

Jag har i något tidigare inlägg skrivit om ett dövcenter här i Maputo, Mãos que Falam – ”händer som talar”. Det är en grupp döva tjejer/kvinnor som träffas i en närbelägen kyrkas lokaler för att få utbildning i sömnad och andra praktiska hantverken. Personer här i landet som är döva eller har andra handikapp blir väldigt lätt diskriminerade och har svårt att komma in i samhället, och det anses ofta var en skam för familjen att de ”drabbats”. Många av de som ses tigga ute på gatorna sitter i rullstol eller är blinda (och ofta då med ett barn som ledsagare).

Målet för tjejerna i Mãos que Falam är att de efter utbildning ska kunna bli självförsörjande och förhoppningsvis starta egen verksamhet. Centret stöttas av några svenska missionärer (som har bloggen Maputogate bland länkarna här brevid) och även barnens skola har haft mycket samarbete med dem. Exempelvis kommer de ibland och säljer sina produkter på basarer och liknande tillställningar på skolan. Vi har själva låtit sy upp kläder (skjortor och kjolar) hos dem, med väldigt fint resultat. Tygerna de använder är s.k. capulanor, de bomullstyger som vanligtvis används av kvinnorna här för att svepa om sig som kjolar… liknande det som kallas för sarong i Sydostasien.

Sofia, en av våra kära lärare på skolan, har till och med förmedlat kontakten mellan de döva tjejerna och några gymnasieungdomar i Skåne som startat upp ett UF-projekt (Ungt Företagande) där de säljer deras produkter i Sverige. Kika gärna in på deras hemsida om ni vill se vad som finns att beställa:
http://handersomtalar.se/

Faktum är att tidigare ikväll var det den traditionella barbecue’n på skolan… det brukar vara en per termin. Då hade Mãos que Falam ett försäljningsbord, och vad jag kunde se sålde de som vanligt bra; deras saker är väldigt populära, inte minst som gåvor.

Imorgon vinkar vi farväl till alla våra vänner i Maputo och flyger upp till Sverige för nästan två veckors påskledighet. Där blir det fullt program med släktmiddagar, kompisträffar, läkar- och tandläkarbesök, lite jobb och några förhoppningsvis avkopplande dagar i sommarstugan i Orsa.

Leo och Stella ska även hälsa på sina gamla klasser i Örbyskolan, vilket lär bli roliga återseenden. Egentligen är det en hemlighet, men naturligtvis ska de ta med sig några moçambikanska presenter till klasskompisarna, och då föll det sig ju naturligt med just något som Mãos que Falam har tillverkat: specialbeställda pennskrin i alla möjliga härliga färger och sprudlande mönster!

OK, vi ses och hörs om ett par veckor igen!