Nordisk fotbollsfest och amerikansk familjefest

Det händer mycket nu. Det har varit olika slags jippon sista tiden, och fler kommer framöver. En tradition sedan många år är den nordiska fotbollsturneringen som spelas på Skandinaviska skolan. Då ställer ambassaderna från Sverige, Norge, Danmark och Finland upp med varsitt lag (med en blandning av utsända, lokalanställda och anhöriga), och dessutom deltar skolan själv med ett lag. Förra året var även FN med eftersom de har en hel del anställda med nordisk anknytning, och dessutom gick de då och vann hela turneringen så de fick stå som arrangörer i år.

Turneringen spelas med mixed-lag, och regeln är att minst en kvinnlig spelare måste vara på plan hela tiden. Som gammal korpspelare hade jag givetvis anmält mig som frivillig till den svenska ambassadens lag. Förhoppningarna var höga innan turneringen, och laget hade toppats med de tonåriga sönerna till ett par lokalanställda som påstods vara riktigt duktiga (vilket var sant).

Vi hade lottats i samma grupp som Danmark och fjolårsmästarna FN, men trots bra spel rullade bollen inte vår väg. Fina chanser missades på löpande band och vi lyckades inte göra några mål under den korta matchtiden (2 x 5 minuter). Båda matcherna förlorades med 0-1 så vi kom sist i gruppen, och missade avancemang till semifinal. En stor missräkning! Enda trösten var väl att vi därmed kunde sätta igång med öldrickandet snabbare. Turneringen följdes nämligen av en gemensam grillfest i förbrödringens anda. Till sist möttes iallafall Danmark och skolans lag i finalen, och skolan vann till barnens stora förtjusning. Deras favorit Hélio som jobbar med förskola och fritids avgjorde med några vackra mål.

Sedan var det dags för Mayfair förra helgen. Det är en festdag som hålls i maj på den Amerikanska skolans campus, sen en fyra fem år tillbaks om jag fattade det rätt.

Det var väldigt trevligt, även om det kändes rätt kommersiellt… typ som en Vattenfestival för alla ex-pats i Maputo. Det var bara langos-stånden som fattades. Men det fanns grill- och öltält, hantverksförsäljning, stor scen med uppträdanden, montrar som presenterade diverse sponsorer och företag, hoppborgar och andra lekredskap, mm.

De verkade haft lätt att fixa sponsorer, för lotterierna hade fantastiska priser… resor till Dubai, weekends på lyx-lodger, generösa presentkort, och liknande. Det var ju många vi kände där, så barnen kunde springa runt och härja på egen hand med sina kompisar medan vi vuxna tog det lite lugnare.

Intressant var att jämföra den amerikanska skolan med vår skandinaviska skola. Entrén här var t.ex. mer som säkerhetskontrollen på en flygplats med metalldetektorer och sån’t. Storleken skiljer förstås också… här går det närmare 600 elever från ett femtiotal olika länder, jämfört med de ungefär 50 skandinaviska barnen på vår skola. De har också sådana där typiskt amerikanska gula skolbussar som åker runt i stan och hämtar upp eleverna, för de som betalar extra för den servicen. Förutom den amerikanska och skandinaviska skolan, finns det i Maputo även portugisisk, fransk, italiensk, rysk, och en internationell engelsk skola. En del att välja på för utlänningarna här alltså.

Kommade helg är det 17:e maj-firande, och sista helgen i maj är det musikfestivalen Bushfire i Swaziland som vi och många andra ska åka till. Det händer mycket som sagt…