17:e maj

De nordiska ambassaderna i Maputo har enats om att fira en gemensam nationaldag för sina medborgare och inbjudna gäster, närmare bestämt den 27/5. Denna nordiska manifestation är, som jag förstår det, tänkt att ersätta firandet av respektive lands egen nationaldag, som de flesta infaller nu under maj och juni. Men för Norge är som bekant 17:e maj så djupt förankrat i folksjälen, så de körde sitt eget race ändå. Och det var bara att tacka och ta emot eftersom vi blev inbjudna till vad som blev en väldigt trevlig söndag i solen.

IMG_1231

Kören från Skandinaviska skolan (dvs alla elever förutom förskolebarnen) var inbjuden för att framföra ett antal sånger under den inledande flaggceremonin, som gick av stapeln i det norska ambassadörsresidenset. I repertoaren ingick bland annat både den norska och den moçambikiska nationalsången, vilket fått den lite pinsamma effekten att våra barn numera kan dessa två nationalhymner betydligt bättre än ”Du gamla, du fria”. Av en underbar händelse är det just nu en liten norsk musikkår på besök i landet för någon form av kulturutbyte, så sången fick fint understöd av blås och slagverk. Det var också så att NRK, den norska motsvarigheten till SVT, ville ha in bilder från 17:e maj-firande runt om i världen, så rektor Clara filmade en del som sen skickades via internet direkt till NRK. Enligt uppgift gick den snutten ut i norska televisionen runt 13:45, och kanske finns det att beskåda någonstans på deras Play-tjänst? Jag har tyvärr inte lyckats hitta det själv.

"Ja, vi elsker dette landet..."
”Ja, vi elsker dette landet…”

Sen efter några tal och lite förfriskningar var det dags för den programpunkt som många sett fram mot: barntåget! Det är kanske det inslag som man förknippar mest med 17:e maj; när barn och vuxna tågar fram längs gatorna och hurrar och sjunger, och de flesta är uppklädda i bygdedräkter.

image
Barntåget

Det norska residenset är beläget i stadsdelen Sommerschield, och därifrån skulle vi tåga endast ett par hundra meter till den norska ambassadens andreman Öyvind Udland Johansens hus. En så kort sträcka dög förstås inte, så vi marscherade runt villakvarteren några extra varv, med poliseskort i täten. Det var naturligtvis många som tittade ut genom fönstren och undrade vad det var för demonstration på gång…

Buffe

Väl framme vid Johansens hus kunde vi sätta oss till bords i den enorma trädgården, och hugga in på en norsk-moçambikisk buffé. Till det bjöds på svängig live-musik medan det för barnen anordnades lekar, och när den behagliga eftermiddagen så småningom gled över i kväll tackade vi för oss och åkte hem.

Stella, Ines, Leila och Chléa mumsar på tårta
Stella, Ines, Leila och Chléa mumsar på tårta
Stella och norska kompisen Selma, som hade sovit över hos oss kvällen innan
Stella och norska kompisen Selma, som hade sovit över hos oss kvällen innan
Leo och Svante i säck-race
Leo och Svante i säck-race

Förresten kom jag på att detta blir inlägg nummer 50, så ett litet jubileum det med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s