Det är den tiden på året

Ja det är nu den tid på året när det i många Maputo-hem pågår febril aktivitet. Bohag packas ner, bilar annonseras ut till försäljning, avskedsmottagningar planeras. Det är expats som ska återvända till sina hemländer eller snurra vidare till någon ny postering någonstans i världen. Skandinaviska skolan är inte på något sätt något undantag, utan så vitt jag kan bedöma försvinner ungefär halva elevunderlaget efter den här terminen. Det kommer naturligtvis att märkas i höst, även om det förstås blir påfyllning med nya barn också.

Förra veckan var vi på ett av stadens bästa hotell, Southern Sun, och åt avskedslunch för Deon, vårt medföljargängs sydafrikanska representant. Han och norska frun Sylvia, som är på Statoil, och deras söner återvänder till Oslo. Vi kommer sakna Deon, som har en bakgrund i sydafrikanska säkerhetstjänsten, och alla hans historier om mer eller mindre ljusskygga operationer runt om i Afrika.

Förra helgen var vi även på despedida (avskedsfest) hos familjen Risser, vars dotter Ella har varit en av Stellas kompisar. Pappa Hans – från USA – har varit på FN-organet UNDP som jobbat med minröjning, men nu anses Moçambique vara i det närmaste helt rent från de minor som låg kvar efter inbördeskriget, så uppdraget är slutfört. Nu går flyttlasset till den lilla byn Molla utanför Borås, mamma Sussies hemtrakter. En omställning som heter duga, och vi önskar förstås all lycka till!

Imorgon är det skolavslutning, antagligen en mycket tårfylld sådan. Två lärarfamiljer, Bydals från Båstad och Hovdas från någon fjällby i Norge, har jobbat ut sina kontrakt och flyttar hem igen med sina sammanlagt sex barn. De kommer givetvis också lämna stora tomrum efter sig. De har sin despedida på skolan på eftermiddagen, och senare på kvällen ska vi på ytterligare en despedida för Karins ambassadkollegor Emelie och Martin som flyttar till Stockholm respektive Guatemala. Med andra ord blir det en hektisk helg.

Förutom alla flyttrelaterade tillställningar har det även varit avslutning för barnens aktiviteter. Leo har gått på capoeira, en passande sport med hans ju jitsu-bakgrund. Capoeira härstammar från afrikanska slavar i Brasilien som förbjöds hålla på med självförsvarssporter och istället fick maskera det som dans, så det innehåller väldigt mjuka, rytmiska och nästan koreograferade rörelsescheman.

Dagen efter, i samma lokal på skolan, var det Stellas tur att ha säsongsavslutning med hennes street dance-grupp. Ett ganska litet gäng på fyra tjejer under ledning av Mariana, som enträget övat in en show som de nu fick chansen att visa upp. Sen bar det sig inte bättre än att alla föräldrar också åkte upp på golvet för att – under milda protester – köra lite dans-moves. Extremt stelt och okoordinerat på min front, kan jag villigt erkänna.