Sommarlovet har börjat

Så har barnen fått sommarlov, både till sorg och glädje. Nu ligger två månaders ledighet framför dem, åtminstone delvis fyllda med upplevelser och aktiviteter, samtidigt som många kompisar som redan nämnts flyttar från Maputo efter den här terminen. Avslutningen var en fin dag fylld med mycket sång (och många tårar) och förstås tal av rektor. För första gången på flera år fanns det dessutom elever, och inte mindre än tre stycken, som gick ut nian, som avtackades tillsammans med de som försvinner från skolan av andra orsaker.

Leo och kompisar innan avslutningen
Leo och kompisar innan avslutningen

Och på eftermiddagen och kvällen var det som sagt full fart med ett par olika avskedsfester för vänner som flyttar härifrån. Först var det på skolan, och därefter i baren på Scala, en gammal uppfräschad biograf i ”downtown”, Baixan. Ett väldigt trevligt ställe där det kändes lite som att hänga på Rival i Stockholm. Det var drinkar, snittar, mingel och dans till DJ till sent. Både Leo och Stella var ju bortackorderade hos kompisar så Karin och jag hade ingen större brådska hem.

Avslutningssång
Avslutningssång

I söndags var det dags för den tredje upplagan av ”Caracol-racet”, ett jogging-event som startades av några nordiska löpentusiaster i höstas. Då springer/promenerar man under två timmar så många varv man orkar i Caracol’en, den slingriga väg som går från Marginalen (vägen längs havsbrynet) och kommer upp till Polana, den högre delen av Maputo, precis utanför vårt hus.

Efter 16 + 10 varv i Caracol'en
Efter 16 + 10 varv i Caracol’en

Carcol betyder snigel (eller snigelskal) på portugisiska, vilket ger en vink om hur vägen ser ut. Normalt ska man vara lite försiktig i Caracol’en eftersom den skär igenom bush-vegetationen i slänten ner mot havet, där diverse uteliggare och kriminella gillar att hålla till, så det sker en hel del rån där. Men är man många i grupp är det normalt ingen fara. Vi har tyvärr missat de två föregående gångerna av det här racet, så det kändes angeläget att vara med nu. Så klockan 8:00 på morgonen, innan det blev för varmt, satte närmare 40 personer igång i varierande fart .

Löpentusiaster
Löpentusiaster

Även Leo och en del andra barn var med ett tag, innan de gick upp till vår lägenhet och spelade TV-spel. För min del fick jag ihop 16 rundor (à 1,1 km) till slut, även om det allt eftersom blev mer gående och mindre löpande. Värst av alla var det norska spänstfenomenet Jahn-Atle som körde 27 varv med rullskidor, något som alltid väcker uppseende hos Maputo-borna när han kommer forsande.

Stella och resten av ridgänget i Kaapsehoop (bilden skickad av en av lägerledarna)

I måndags morse åkte jag och två andra pappor iväg i karavan med destination Kaapsehoop, som ligger strax utanför staden Nelspruit i Sydafrika. Där finns det en hästranch, otroligt vackert belägen på 1600 meters höjd, som är populär att åka och rida på… för en dag, en helg, eller som för det här gänget på sju barn från skolan, för en veckas ridläger. För Stella var det ju första gången hon kom dit, men de flesta andra hade varit där tidigare och visste hur allt fungerade, vilket var en trygghet. Blir spännande att höra vid hämtningen på fredag hur de haft det.

Middag vid värmande brasa i Graskop
Middag vid värmande brasa i Graskop

Efter lämningen där åkte jag och Leo, tillsammans med min medföljarkollega Thomas och hans son Leon, iväg på en egen utflykt. Först lämnade vi vår bil på service hos ”Dr Phil” i Nelspruit, och sen fortsatte vi i Thomas bil till nationalparken Blyde River Canyon. Det är en av världens största canyons (dock bara tvåa i Afrika efter Fish River Canyon i Namibia) med många vackra utkiksplatser och märkliga bergformationer. Vi spenderade först en kylig natt på hotell i Graskop, det lilla samhället som är porten till nationalparken.

Bourke's Luck Potholes
Bourke’s Luck Potholes

I ottan i tisdags gav vi oss iväg längs ”the Panoramic Route”, vägen som följer nationalparken, och stannade på en rad platser. På ett ställe, Bourke’s Luck Potholes, har Blyde-floden under årtusendena eroderat bort delar av berggrunden och skapat djupa fåror och runda ”grytor”… som små bassänger. Man kunde där följa en led med gångbroar högt över flodfårorna… mycket speciellt och vackert!

”Three Rondavels”, de tre kullarna på rad mellan Leo och Leon

Andra bergformationer vi passerade utmed vägen har fantasifyllda namn som ”Three Rondavels” och ”The Pinnacle”. Den kanske mest kända utkiksplatsen heter God’s Window, ett namn som talar för sig självt. Där hade man en storslagen utsikt ner över ”the lowveld”, låglandet nedanför nationalparken. Det här området gav verkligen mersmak, och den här utflykten var mer att betrakta som en rekognoscering inför en längre tripp hit med resten av familjen.

Vid God's Window
Vid God’s Window…
...jag kände mig som vandraren i den här Caspar David Friedrich-tavlan
…där jag kände mig som vandraren i den här Caspar David Friedrich-tavlan

En reaktion på ”Sommarlovet har börjat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s