Mauritius – harmonins hemvist

Flera familjer ur vårt umgänge har besökt Mauritius, och inspirerade av deras upplevelser bokade vi in en semestervecka på denna alltmer populära ö. Hade vi kunnat flyga direkt från Maputo hade det inte tagit mer än i runda slängar tre timmar, men eftersom inga sådana förbindelser finns måste man ta omvägen över Johannesburg. Hur som helst en överkomlig restid, jämfört med Fritidsresors långflighter från Sverige. Nu åter hemkomna är vi hur nöjda som helst med veckan, såväl med vår närmiljö vid stranden Trou-aux-Biches som med landet i stort. Mauritius är till ytan ungefär två tredjedelar så stort som Gotland, så med vår hyrbil kunde vi lätt göra dagsutflykter till andra delar av ön.

Mauritius gick som koloni från holländare till fransmän till engelsmän innan det 1968 blev självständigt. De flesta invånare är dock av indisk härkomst och det finns även ett visst kinesiskt inslag. Så det är en salig etnisk blandning vilket även visar sig i religionen: kyrkor, moskéer och hindutempel om vartannat längs vägarna. Men alla lever i harmoni, sida vid sida, en sinnesstämning som även smittar av sig på oss besökare.

Så här års (sent i januari) är det regn- och cyklonsäsong, men temperaturen ligger konstant på runt 30 grader och solen strålar för det mesta. Vi hade kraftigt regn en eftermiddag, och lättare skurar ett par andra dagar. De dagar vi stannade på hotellet kunde vi paddla kajak när vi inte badade. En gång åkte vi ut med en båt med glasbotten som man såg koraller och fisk genom. Vi la sen till vid ett korallrev ett par hundra meter ut från stranden där vi snorklade bland fiskar i alla regnbågens färger, som inte tvekade att nappa åt sig av bröd vi hade med oss för att mata med. En otrolig upplevelse! I Maputo, där har vi havsutsikt åt öster, får vi inte får se några solnedgångar. Eftersom vi nu befann oss på Mauritius västkust fick vi i princip varje kväll runt 18:50 se spektakulära scenerier när solen snabbt (”blink and you’ll miss it”) sjönk nedanför horisonten… speciellt de dagar när det hade regnat.

Flera dagar gjorde vi som sagt utflykter med vår bil. Första gången var till ett djurreservat längst ner på öns södra del som heter La Vanille. Där fanns det lite apor, krokodiler och ödlor, men största publikmagneten där var den stora mängden jättesköldpaddor, några uppemot 150 år gamla. Barnen fick gärna rida på de största exemplaren. På tillbakavägen tog vi en naturskön väg genom nationalparken Black River Gorges där vi stannade vid några vackra högt belägna utkiksplatser.

Denna vägen tog oss också förbi den för landets hinduer mytomspunna lilla kratersjön Grand Bassin. Den påstås stå i en underjordisk förbindelse med floden Ganges, och är därför nästan lika helig. Ett mål för alla hinduer på ön är att någon gång pilgrimsvandra från sina hem till sjön. Den kantas av tempel och en massa statyer avbildande olika gudomligheter från den hinduiska läran. Centralpunkten är en 33 meter hög Shiva-staty. Sista stoppet på denna utfärd, på väg ner genom nationalparken, blev destilleriet Chamarel där det inhandlades ett par flaskor finrom. Tyvärr kom vi just vid stängningsdags så vi fick inte möjlighet att gå runt i själva destilleriet. Hela ön är för övrigt som en enda stor sockerrörsplantage så det säger sig självt att de är stora producenter av rom.

En annan dag gjorde vi en utflykt till den lilla ön Ile aux Cerfs, som många påstår är rena paradiset. Vi fick ta bilen tvärs över till Mauritius östra sida och sen båt i 20 minuter. Ön är egentligen obebodd och största delen av ytan upptas av en golfbana från ett närbeläget lyxhotell. Men runt dess båthamn finns stränder som onekligen är fina, men det var lite för mycket ”Ibiza-stämning” för vår smak… strandbarer med pumpande musik, solstolsuthyrare och lite väl exhibitionistiska soldyrkare. Vi föredrog helt klart vår ”hemmastrand” men kul att ha varit där i alla fall.

Vi åkte ju iväg under terminen vilket innebar att barnen fick ta ledigt en vecka från skolan. Leo fick därför ta med en tjock bunt med läxböcker, som han fick avsätta tid till varje dag. (För eventuella lärare eller rektorer som läser detta kan vi meddela att Leo var riktigt flitig, dock inte utan knot). Till och med ett prov i biologi fick han med sig för att skriva, med sina föräldrar som vakter…