90-talet lever igen

Ja, då var det dags för årets första stora vuxenfest, tack vare Karins kollega på ambassaden Love. Jag har nämnt det tidigare, men Love växte själv upp som barn/tonåring i Maputo i en Sida-familj. De bodde ju då till och med i den lägenhet vi bor i nu. Nu skulle hans gamla svenska kompisgäng från den tiden komma på besök, och i samband med det bjöd de in till fest med nittiotalstema där alla hitsen från den epoken skulle spelas både live och av DJ. Det band som Love och jag och några till startat fick därmed chansen att göra vår första riktiga spelning, och vi hade repat in ett tidstypiskt set med låtar av exempelvis Radiohead, Pulp, Cranberries, Weezer och – som final – Nirvana.

Nittiotalsklädstil var påbjudet, vad nu det innebär? Säckiga jeans och flanellskjorta? Nä, jag körde min vanliga uniform med svarta jeans, band-tshirt och kavaj… det har funkat både på 80-, 90- och 00-talet för min del. Claire och Arnaud kom över för att dricka lite bubbel på vår balkong innan vi gick iväg den korta biten till baren Bairro Bistro där festen skulle vara på deras bakgård. Kan bara sammanfatta det med att det blev ett otroligt ”fett” rockande fram till midnatt. Vår spelning gick riktigt bra, trots smärre malörer här och där. Tappade en trumpinne vid ett tillfälle men knappt någon hann märka det tror jag.

Efteråt stack många iväg till nattklubben Coconuts, vilket var riktigt autentiskt eftersom det i stort sett var den enda klubben i stan som en musikhungrig tonåring kunde gå till på nittiotalet. Vi drog dock i nödbromsen då, och gick hem och avlöste vår barnvakt.

Här är ett par korta liveklipp tack vare personer i publiken med sinnesnärvaro nog att filma.

Cranberries ”Zombie” med Anne som sångerska:

Nirvana ”Smells Like Teen Spirit” med Fabio på sång:

Det här var faktiskt inte det enda kulturella eventet under den gångna veckan. Lite som en löpeld hade nyheten spridits att världens största (enda?) flytande bokmässa skulle angöra Maputos hamn.

Det är ett kryssningsfartyg vid namn Logos Hope som åker runt i världen med över 5000 titlar i lasten för att sprida lite kulturellt skimmer över sina destinationer.  För mig som kan gå timmar och botanisera i gamla antikvariat lät det här som manna från himlen (vilket det bokstavligen talat visade sig vara). Vi åkte dit ett litet förhoppningsfullt gäng bokmalar, men efter att vi klivit ombord dröjde det inte länge förrän åtminstone min entusiasm dämpades avsevärt. Det visade sig att det hela var ett projekt med kristna förtecken. I grund och botten kanske inget fel i det, men större delen av sortimentet utgjordes nu av böcker om bibelstudier, teologi, relationshandböcker, barnuppfostrings- och självhjälpsdito, allt med utgångspunkt i kristen moral och etik. Nåväl, jag vägrade gå hem tomhänt, så det blev en kokbok med 200 risottorecept samt en uppslagsbok om bergarter och mineraler åt barnen som räddade dagen.