En lamslagen nation?

Jag har redan skrivit en del om Moçambiques ekonomiska boom, den höga tillväxten och om de omfattande gasfyndigheterna off-shore som de stora oljebolagen haft huggsexa om att köpa in sig på. Landet har setts på med avund från grannarna i regionen. Men det har kommit grus i maskineriet. Alltmer framträder bilden av en ”shopaholic” som kraftigt övertrasserat alla sina konton. I några tidigare inlägg har jag uppehållit mig vid den s.k. EMATUM-affären, där ett statligt bolag lånade upp 850 miljoner US$ under gravt otransparenta former för att bygga upp en tonfiskeflotta, så jag ska inte älta mer om det.

Men nu visar det sig att detta bara varit toppen på isberget; under de senaste veckorna har det avslöjats det ena hemliga lånet efter det andra. Alla enligt modellen att nystartade statliga bolag under 2013 lånat hisnande belopp i smyg av framför allt två banker, Credit Suisse och ryska VTB, utan att informera vare sig folket, parlamentet, IMF, Världsbanken eller givarländerna. Sammanlagt är summan av de här lånen nu uppe i över två miljarder dollar (och detta är ovanpå den ”vanliga” kända statsskulden). Exakta summan är inte helt klar, och flera avslöjanden kan mycket väl komma.

Att ett land har en hög statsskuld i relation till BNP behöver inte vara negativt, många framgångsrika länder har det. USA’s skuld ligger på ca 74% av BNP och Sverige på 43%. Moçambiques skuld har på några få år gått från 22 till 58% av BNP. Men då gäller det att lånen används förståndigt… till offentlig service, infrastruktursatsningar, etc. I Moçambiques fall handlar det som sagt om tonfiskebåtar (som drar in ungefär 5% av de glädjekalkylerade fångstprognoserna) och en massa försvars- och säkerhetsmateriel. Någonstans har det funnits en tanke om att lånen ska betalas tillbaka med de förväntade intäkterna från gasfälten… som allt mer skjuts på framtiden i skenet av de sjunkande världsmarknadspriserna på olja. Detsamma gäller landets andra stora exportvara, kol, där priserna också fallit kraftigt. Så alla kommande intäkter är i princip redan intecknade och mer därtill.

Så länge det bara handlade om EMATUM kunde president Nyusi svära sig fri, eftersom hjärnorna bakom det lånet var ex-president Guebuza och ex-finansminister Chang. Ett av de nu uppdagade lånen togs av ett bolag kallat ProIndicus kopplat till försvarsministeriet. Vem var försvarsminister då, 2013? Jo, nuvarande president Nyusi.

Att Moçambique har spelat med falska (eller snarare dolda) kort har självklart fått givarsamfundet att reagera. IMF beviljade landet ett nödlån i höstas när den första avbetalningen på EMATUM-skulden tömde en stor del av statskassan. Nu när det visar sig att det fanns flera andra hemliga lån som inte IMF informerats om, så kommer de att frysa de delar av lånet som inte redan betalats ut. Världsbanken har också hakat på och stryper det statliga budgetstödet, dvs pengar som går rakt in i statskassan och som regeringen kan förfoga mer eller mindre fritt över. Idag meddelades det att även Storbritannien följer efter och avbryter – åtminstone temporärt – sitt finansiella stöd till Moçambique. Sverige är ett av de givarländer som ger störst statligt budgetstöd här, men har inte fattat beslut om hur man ska gå vidare… strypa eller inte strypa.

De stora förlorarna är naturligtvis det moçambikiska folket. Medvetenheten växer om att pengar förslösats som istället kunde ha använts till att bygga kliniker, att köpa läromedel till skolor, att betala vettiga löner till statsanställda, etc etc. Och vreden växer framför allt över att de ansvariga verkar slippa att ställas till svars. Maputoborna har tidigare gått till handgripligheter… för 3-4 år sedan var det upplopp, kravaller och plundringar i spåren av de demonstrationer som följde på att brödpriser och biljettpriser i chapas (minibussar) hade höjts. Nu verkar det vara på gång igen. På sociala medier florerar uppmaningar till protester, demonstrationer och strejker i syfte att lamslå nationen, med start imorgon, fredag 29/4. Redan idag har det setts en markant upptrappning av närvaro av polis och militär på vissa strategiska platser i Maputo. Hur allvarligt det blir vet ingen… det kanske blir lugna manifestationer, men det kan också smälla till rejält. Många skolor håller stängt imorgon, dock inte vår. De flesta affärer och näringsverksamheter kommer sannolikt också att vara nedstängda. Vi har iallafall bunkrat upp med mat och dryck så att vi klarar oss ett tag. Sen känns det inte helt bra att ex-presidenten Guebuza bor bara ett par hundra meter från oss, eftersom han kan bli måltavla för protestyttringar.

Mitt i den här röran har kungen av Swaziland kommit på ett tvådagars statsbesök. Idag på eftermiddagen sköts det kanonsalut för att hedra honom, vilket seriöst oroade många människor som inte kände till det utan trodde att sammandrabbningar mellan demonstranter och ordningsmakt hade börjat.

Vid tidigare kravaller har Internet och telenäten i gammal god totalitär anda släckts ner för att försvåra för folket att organisera protesterna. Vi får se om det sker denna gången också. Om inte så återkommer jag med någon rapport om läget under helgen.

Källor: Wall Street Journal, BBC, Daily Maverick, Zitamar, Club Of MozambiqueJoseph Hanlon’s nyhetsbrev.

 

En reaktion på ”En lamslagen nation?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s