FACIM

Vill man göra business i Moçambique måste man vara med på FACIM, så enkelt är det. FACIM är den största internationella mässan som hålls i landet, på ett permanent mässområde i Marracuene strax norr om Maputo. Det pågår en vecka om året, och förra veckan var det dags för årets upplaga. ”Alla” är där: från de största affärsbankerna till små jordbrukskooperativ ute i provinserna. De statliga ministerierna och de utländska beskickningarna i Maputo. Turistorganisationer från grannländerna som vill få moçambikierna att semestra där. Utländska företag som vill få in en fot på den lokala marknaden. Inhemska företag som vill synas mera.

FACIM är årsbarn med mig och såg sålunda dagens ljus 1964. Det första decenniet var det dock mest en institution för att gynna portugisiska kolonisatörers ekonomiska intressen, så mässan 1975 var den första att tillvarata den fria republiken Moçambiques egna intressen. Då började också utländska deltagare strömma till, och 2015 var det så många som 31 länder representerade. Hittills har jag inte besökt FACIM, men i år gjorde jag och kompisen Thomas slag i saken och spenderade en förmiddag vandrandes runt i paviljongerna. Vi var där i tisdags då det var tämligen lugnt, för även om mässan öppnade på måndagen skulle den officiella invigningen av president Nyusi vara först på onsdagen. Då drog det igång på allvar.

I de nordiska ambassadernas IKEA-stilrena gemensamma monter var vi just då de enda besökarna, så vi kunde slå oss ner där med varsin kaffe och kanelbulle. Det var dock klent med svenska företag där; de enda jag såg som hade en egen monter var Tetra Pak. Andra svenska multinationella företag som kanske kunde förväntas vara där som t.ex. Volvo, Scania, Ericsson, ABB eller Atlas Copco, lös istället med sin frånvaro. Hallå Exportrådet!

——
Rättelse: Nu har det kommit till min kännedom att det trots allt fanns fler företag på FACIM än Tetra Pak som är om inte svenska, så åtminstone med svensk anknytning.  SSPA Sweden som pysslar med maritim konsultverksamhet, Liquid Logic som säljer vattenreningsprodukter, och Verde Azul – konsultbolag inom hållbar utveckling (dem känner jag ju mycket väl till iom att Monica som grundade företaget är mamma till skolkamrater på Skandinaviska skolan i Maputo). Se intervjuer med henne och representanter för de andra företagen på svenska ambassadens Facebook.
—–

Där det var absolut mest uppståndelse, just då iallafall, var i en monter för en firma som presenterade alternativa energilösningar… solceller och liknande. TV-kameror filmade och reportrar intervjuade. Det kändes bra att se det intresset. Just energifrågan och elektrifieringen av landet är ju en av nycklarna till att få fart på Moçambique. Lite talande var det också att mellan de stora paviljongerna med utställare från det officiella näringslivet, så bredde representanter från den ”inofficiella” marknaden (dvs gatuförsäljare) ut sina dukar med turistiskt bric-à-brac. Men så mycket om FACIM för denna gången.

Vi besökte i helgen en väldigt ny restaurang som i sig är något av en framgångssaga, och ett bevis på vad lite framåtanda kan åstadkomma. Några lokala killar som sen något år tillbaks haft en food truck som serverar texmex-mat och kört hårt med marknadsföring på Facebook. Nu har de kunnat expandera genom att öppna Taco Café, ett litet hål-i-väggen-ställe på en oansenlig bakgata inte långt från där vi bor. Mig veterligen det första specialiserade texmex-stället i Maputo. De serverar alldeles utmärkta quesadillas och burritos (och smaskiga caipirinhas). Vem vet, nästa år får man kanske se de här killarna hålla seminarier i entreprenörskap på FACIM…