Vad som syns i statistiken: befolkningstillväxt och barnäktenskap

Det var ju folkräkning för ett halvår sen, som jag skrev om här.  Sent omsider har resultaten blivit sammanställda, och man vet nu att antalet invånare i landet då i Augusti 2017 var knappt 29 miljoner. I det digra materialet finns en del ganska överraskande siffror. Exempelvis är Maputo inte längre den största staden i Moçambique. Det visar sig att förstaden Matola, som mer än fördubblat sitt invånarantal det senaste decenniet, har vuxit förbi Maputo och numera är klart större. Det är ungefär som om Södertälje skulle ha gått om Stockholm. En annan bomb är att det finns 1,2 miljoner fler kvinnor än män i landet. Vad det överskottet kommer sig av har jag inte sett någon förklaring på. Jag trodde att kanske alla de moçambikier som arbetar i sydafrikanska gruvor inte var inkluderade, men nä – de ska vara medräknade. Och riktigt så många är de ändå inte.

När vi ändå är inne på siffror och statistik, så visar data från UNICEF att Moçambique är bland de tio länder i världen med högsta andelen barnäktenskap. Nästan hälften av alla landets flickor har blivit bortgifta vid 18 års ålder, och 14% redan när de fyllt 15. Enligt lagstiftningen är 18 den legala åldern för att gifta sig, men 16 är tillåtet om föräldrarna ger sitt samtycke (vad flickan tycker är det dock ingen som frågar). Men många gifts alltså bort ännu tidigare. Anledningarna är de vanliga: fattigdom, dålig utbildning och ett inte så litet inslag av kulturellt betingad sedvänja. Och mönstret upprepas. Flickor som gifter sig tidigt föder barn tidigt och  tvingas lämna skolan. Utan utbildning blir de kvar i fattigdom och hamnar i beroendeställning till sin ofta betydligt äldre och inte sällan våldsamme make. Moçambikiska kvinnor föder i genomsnitt 5,5 barn. Enligt en rapport från Världsbanken nyligen är 45% av befolkningen under 14 år och ungefär en halv miljon unga moçambikier går ut i arbetslivet varje år. En demografisk bomb, eftersom landet inte har tillstymmelse till kapacitet att skapa vettig sysselsättning för så många.

Så för att landet ska ha någon som helst möjlighet att resa sig måste födelsetalen ned, samtidigt som staten behöver skapa gynnsammare förutsättningar för att bedriva företagande, och då framför allt småskaligt kommersiellt jordbruk. För det är i den sektorn som de allra allra flesta jobbar – men bara för egen överlevnad. Någon inhemsk livsmedelsproduktion existerar i stort sett inte. I princip alla varor man ser i matbutikerna importeras från Sydafrika, vilket är helt sjukt för ett i grunden så bördigt land. Moçambique har förvisso haft väldigt hög tillväxt det senaste decenniet, vilket främst är tack vare utvinningsindustrin: gas, kol och mineraler. Men det genererar förhållandevis få arbeten.

Om tjejer gifter sig senare föder de barn senare och får färre barn totalt sett. En nyckel till minskade fertilitetstal är dels upplysningskampanjer om familjeplanering, framför allt i de fattigaste, rurala delarna i landet. Och dels måste förstås  lagstiftningen mot barnäktenskapen efterlevas, vilket kräver engagemang hela vägen från de högsta politikerna ner till byledare och religiösa ledare. Där har iallafall Moçambiques First Lady, den nuvarande presidenten Filipe Nyusis fru Isaura, visat vägen genom att ta på sig rollen som frontfigur för ett treårigt program (2016-19) som ska ta fram en strategi för att förebygga och eliminera barnäktenskap, något som UNICEF också är inblandat i. Även Sida finns med som finansiär där. För i Sidas nuvarande styrdokument för utvecklingssamarbetet med Moçambique (2015-2020) har sådana här frågor en framskjuten plats. Under rubriken Stärkt demokrati och jämställdhet samt ökad respekt för mänskliga rättigheter kan man bland annat läsa ”Särskilt fokus bör läggas på att stärka flickors och unga kvinnors egenmakt, så att kvinnor och flickor i ökad utsträckning kan fatta självständiga beslut om sina liv, sexualitet och reproduktion”.

På nivåer långt under Sidas allsmäktighet finns det gräsrotsinitiativ på det här området, där engagerade svenskar startat non profit-organisationer för att på olika sätt hjälpa moçambikiska tjejer i utsatt position. Jag har tidigare på bloggen skrivit om Cecilia Andréns Futebol dá Força (Fotboll ger styrka) som vuxit till en internationell rörelse. De startar tjejserier i fotboll och använder träningarna som plattform för att lära tjejerna om deras rättigheter. Flera år i rad har moçambikiska lag kunnat delta i och sätta färg på Gothia Cup genom deras försorg. Alltför tidiga graviditeter är förstås också en stor hälsorisk, både för mamman och barnet, med många dödsfall som följd. När mammans kropp inte är fullt utvecklad ännu går den helt enkelt sönder under graviditeten eller själva födseln. En vanlig komplikation är att det uppstår en fistel (kanal), något som är väldigt handikappande och anses skamligt pga läckagen som fisteln orsakar. Vår kompis Martin som arbetat många år i Maputo för FN startade förra året en NGO, Focus Fistula, för att hjälpa unga mammor som drabbats av detta. För de medel som de har samlat in opererar de drabbade mödrar, och sprider kompetens bland läkare runt landet hur obstetriska fistlar ska behandlas. Kolla gärna närmare på de här organisationerna om de är något som det känns rätt att stödja!