Zimbabwe – höga fall och högkulturer

På vägen från Kasane i Botswana till Victoria Falls i Zimbabwe gjorde vi en avstickare till det lilla färjeläget Kazungula, vilket kändes som ett måste för ett gammalt kart-freak som mig. Det ser inte mycket ut för världen, men tack vare att det ligger precis där Chobe-floden rinner ut i Zambezi, uppstår den rätt unika situationen att mitt ute på vattnet bildas ett ”fyrriksröse” där gränserna för Botswana, Namibia, Zambia och Zimbabwe möts. Dessutom ligger Angola inte alltför många mil bort, så under en dag i detta område skulle man teoretiskt sett kunna ordna en imponerande mängd passtämplar.

Kazungula: vi står i Botswana, Zambia är på andra sidan, Namibia åt vänster på floden, och Zimbabwe åt höger

Därifrån är det sen bara en timmes körning till Victoria Falls. Karin och jag var där 2001, och det kändes otroligt att nu vara tillbaks med barnen vid detta ett av världens naturliga underverk. Trots att det nu är vinter och torrtid är fallen paradoxalt nog som mest mäktiga nu, vilket beror på att vattenmängden styrs av när det regnar i Angola uppströms i Zambezi. Runt Zimbabwe-sidan av fallen finns sexton olika utkikspunkter. Vi kom till punkt tretton, sen gav vi upp. Då var det som att vandra i ett skyfall pga av allt sprut och vattenrök. De som var mer förutseende hade regnkappor eller paraplyer med sig, men det hade vi missat. Sen gick vi ut på bron över den canyon där Zambezi rinner vidare efter fallen. Bron utgör gräns mellan Zimbabwe och Zambia, och där finns ett av världens högsta bungy jump. Själv klarade jag inte ens av att gå fram till räcket och kolla ner i avgrunden utan att svindeln slog till, så full respekt till alla de som hoppar där.

Mosi-oa-Tunya - The smoke that thunders
Mosi-oa-Tunya – The smoke that thunders
Ser du bungy-hopparen mitt i bilden?
Ser du bungy-hopparen mitt i bilden?

Victoria Falls som stad är egentligen rätt avskyvärd – ett kommersiellt helvete med överpriser och krimskrams-försäljare som är på en hela tiden. Hotellet vi bokat in oss på var det dyraste under hela resan, och en grym besvikelse… trestjärnigt till femstjärniga priser. Egentligen vill man bara ifrån stan så fort som möjligt, men inget besök där är komplett utan high tea på klassiska kolonialhotellet Victoria Falls Hotel. Då får man in varsin kanna te samt en ställning i tre nivåer med scones och bakverk och sylt. Sen är det bara att luta sig tillbaks i stolen, beskåda röken från fallen någon kilometer bort, och känna sig som en brittisk kolonial-lord för 100 år sen.

Scones och små bakverk på anrika Victoria Falls Hotel

När vi sen väl skulle åka därifrån med destination Bulawayo fanns typiskt nog nästan ingen bensin att uppbringa i stan. Flera mackar hade slut, innan vi hittade en liten bakgårdsstation där vi fick köa fram till pumpen och vi fick de sista dropparna innan det tog slut där också. I Bulawayo, landets näst största stad, tog vi in på det lilla familjeägda Banff Lodge, ett supertrevligt hotell i stadens utkant med fantastisk mat i restaurangen. Det var det billigaste boendet under resan, och en sådan kontrast till fiaskot i Victoria Falls. Här blev det dock bara en natt innan vi fortsatte till Masvingo längre österut, närmare gränsen till Moçambique.

Stenstruktur i Great Zimbabwe som fanns på landets alla numera utgångna sedlar
Stenstruktur i Great Zimbabwe som fanns avbildad på landets alla numera utgångna sedlar
Barnen traskade glatt upp i ruinerna

Asien har Angkor Wat, Sydamerika har Machu Picchu, Nordafrika har pyramiderna, och södra Afrika har Great Zimbabwe… alla rester av gamla högkulturer. Great Zimbabwe, som ligger ett par mil utanför Masvingo, grundlades på 1200-talet av förfäder till Shona-folket som än idag är i majoritet i landet. Vi tog en rundvandring med en egen guide, och lärde oss att Great Zimbabwe var kungens palatsområde. Den största delen av ruinerna ligger högt upp på en klippa, med fin utsikt över omgivningarna. Området beboddes fram till 1700-talet då det av okänd anledning övergavs. Den sista regenten hade då tydligen över 200 fruar. Föremål som hittats vid utgrävningar här har också blivit viktiga symboler för det moderna Zimbabwe, efter Rhodesia-perioden. Exempelvis den örn som finns avbildad på landets flagga hittades här.  Och en hög stenstruktur som står inne i Great Enclosure, det muromgärdade område där drottningen bodde, fanns med på alla sedlar från när det rådde hyperinflation i landet… numera utgångna sedlar med helt absurda valörer som 50 biljoner zim-dollar, 100 triljoner zim-dollar, etc. Vi gick runt där i ett par timmar och t.o.m. barnen tyckte det var intressant.

Great Enclosure, sedd uppifrån klippan med kungens palats
Great Enclosure, sedd uppifrån klippan med kungens palats

Efter Masvingo gjorde vi en riktig mördarkörning tillbaks in i Moçambique, till staden Chokwé där vi skulle bo sista natten. Sammanlagt körde vi närmare 70 mil den dagen, och höll på i 11 timmar. En stor del var dessutom på mer eller mindre dåliga ”dirt roads”, varav en 65 km sträcka genom nationalparken Gonarezhou var nog det sämsta jag någonsin upplevt. Det gick inte att köra mer än 20-30 km/h och ändå studsade vi fram över tvättbrädan till väg. Ett under att bilen höll ihop överhuvudtaget.

Tre fripassagerare lät sig motvilligt fotograferas: en polis i uniform och två ”civilklädda”

Mitt ute i det här området fick vi möte av ett par bussar på väg till Harare. Var kom de ifrån egentligen? Från en av dem klev det av tre poliser som undrade om de kunde lifta med oss till Sango, gränsstationen på den zimbabwiska sidan, och det var ju svårt att säga nej till. Så det var bara att stuva om packningen och tränga ihop oss bäst vi kunde, med väskor och kassar i knäna. Han som satt bakom mig hade ett gevär med sig, så jag var tvungen att dubbelkolla att det var säkrat. Ville ju inte ha ett vådaskott i ryggen när bilen skakade runt galet mycket på det här skämtet till väg. Men det gick bra till slut, och de steg av vid gränsen. Efter den här natten i Chokwé var det en lugn tretimmars körning tillbaks till Maputo. Vi anlände lagom till lunch och åkte därför direkt till restaurangen på Clube Maritimo, där vi 435 mil efter starten kunde pusta ut ordentligt…

5 reaktioner på ”Zimbabwe – höga fall och högkulturer

  1. Dålig tajming denna gången Mårten. Jag åker till Livingstone och Victoria Falls nu på lördag morgon. Vi hade kunnat mötas (utan att hoppa) mitt där på bron 🙂

    Gilla

  2. Ja vilken fantastisk resa!! Så intressant.
    . Även imponerad av er företagsamhet och duktiga barn.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s