Hänt i veckan

Efter de två senaste helgernas utflykter hade bilen fått en hel del stryk. Jag upptäckte att avgasröret hängde på ett onaturligt sätt och det visade sig att ett fäste i underredet hade gått sönder, vilket krävde svetsning för att lagas. Allt går naturligtvis att fixa i Maputo, det gäller bara att veta var, och i det här fallet kunde jag ta hjälp av Paulino, en av våra vakter. Han kände till ett ställe, så efter att han hade gått av sitt pass i torsdags morse åkte han med för att assistera mig.

Hål i väggen-verkstad på Avenida Vladimir Lenin

Vi körde till ett skjul vid sidan av vägen där en julgransliknande ”skylt” (en slags skulptur av gamla avgasrör) indikerade att de lagade avgassystem där. De tog sig an vår bil direkt, och ungefär en timme senare var allt klart. Och resultatet såg gediget ut, så vitt jag kunde bedöma. Cirka 350 SEK kostade det, klart överkomligt.

Avgasrörsskulptur
Avgasrörsskulptur
Svetsaren
Svetsaren
Till minne av Mankell
Till minne av Mankell

Förra helgen avled som bekant Henning Mankell som varit en stor ambassadör för Moçambique. Sedan mitten av åttiotalet har han bott och verkat i Maputo halvårsvis, där han var konstnärlig ledare för Teatro Avenida. Jag minns första gången jag var i Maputo år 2000, då Karin tog med mig dit på en föreställning. Jag förstod naturligtvis ingenting av dialogen men någon slags fars var det. Annars har de blandat friskt med att sätta upp klassiker av exempelvis Strindberg och Ibsen, och att framföra egna pjäser ofta med samhällskritisk och politisk udd. För gemene man på gatan är nog Mankell okänd, men i mer kulturella och intellektuella kretsar var han stor och han var förstås god vän med Moçambiques mest kända författare, Mia Couto. Just ikväll hålls det en minnesföreställning för Mankell på Teatro Avenida, där bland många programpunkter ambassadör Irina ska hålla tal.

Stella flyger över 86 cm
Stella flyger över 86 cm

Förra veckan var det även dags för den årliga idrottskampen mellan svenska utlandsskolor, det s.k. SUF-VM. (Jag skrev om förra årets tävling här). Som vanligt tävlade man i 60 meter, längdhopp, höjdhopp, kast med liten boll och 400 meter. I år var vi återigen på Parque dos Continuadores. En gång i tiden var det en förnäm anläggning där landets gamla löpardrottning Maria Mutola tränade för sina VM- och OS-guld på 800 meter. Nu är arenan stadd i svårt förfall på grund av bristande underhåll, som exempel håller underlaget på banorna på att lossna överallt.

Först sjöngs Moçambiques nationalsång
Först sjöngs Moçambiques nationalsång

På något sätt hade detta sakernas tillstånd nått president Nyusi, som tillsammans med en delegation gjorde en överraskningsvisit på arenan förra månaden. Nyusi, som annars sällan verkar ge uttryck för några känslor, rapporterades i tidningarna ha blivit rasande över vad han såg. Det är ett privat företag som har kontrakt på att driva och underhålla anläggningen, och de urskuldade sig med att de inte drar in några pengar… trots att både gym och café finns där, och att skolor och andra hyr in sig. Mellan raderna kunde man uppfatta antydningar om att intäkterna – som så ofta – hamnar någon annanstans. Det är bara att hoppas det hastigt uppblossade intresset från högsta ort leder till en upprustning. Vi får väl se när vi kommer tillbaks för nästa SUF-VM om ett år.

2015-09-22 16.22.00

Apropå idrottsaktiviteter: jag har nog inte nämnt att Stella började med gymnastik strax innan sommarlovet. Då var det kompisen Leila, som tränat flera år, som lockade med Stella. Sista tiden har ännu flera av eleverna på Skandinaviska Skolan börjat, så de är 6-7 stycken som går nu. Det är ingen barnlek, utan de tränar seriöst två eller tre gånger i veckan. De nya barnen har parats ihop med andra som är äldre och mer erfarna, och de håller just nu på att repetera in rutiner som de ska framföra vid en uppvisning i november. Jag lär få anledning att återkomma till det.

2015-10-11 12.58.30
Tan’n Biki

Helgen avslutades med en dagsutflykt tillsammans med Love (som bodde i vår lägenhet som barn) och Daniela och deras två pojkar. Färden gick till vår närmsta ordentliga strand, Macaneta, en knapp timmes färd bort. Vi hängde som vanligt på lodgen Tan’n Biki där vi åt lunch och barnen badade i poolen. Som de tidigare gångerna vi varit där blåste det dock kraftigt och vågorna var för hårda för att barnen skulle kunna bada i havet. För att komma till Macaneta måste man korsa floden Incomati på en ranglig gammal färja som ofta går sönder och är ur drift. Nu är bygget av en bro över floden dock i full gång, och i början av nästa år är den förhoppningsvis klar.

Trångt på färjan över Incomati. Brobygge i bakgrunden
Trångt på färjan över Incomati. Brobygge i bakgrunden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s