Blixtar & dunder, och soliga stunder

Sommaren ska vara här nu, men enligt expertisen är vädret inte riktigt som det brukar så här års. Det borde vara väldigt varmt och med regnskurar varje dag. Och visst, enstaka dagar smäller det till och blir uppåt 35-40 grader, men det har inte stabiliserat sig vid de temperaturerna. Däremellan kan det fortfarande komma svalare dagar. Regnar gör det emellanåt, men långt ifrån varje dag. Ett par nätter har det varit riktigt tropiska åskväder, sådana som det är i Sverige kanske vart annat, vart tredje år på sin höjd. Blixtarna skjuter över natthimlen som blinkande stroboskopljus, och kraften i åskdånet – som förstärks än mer när det ekar mellan de närliggande höghusen – får marken att skaka och en symfoni av billarm att börja tjuta.

Fortsätt läsa ”Blixtar & dunder, och soliga stunder”

Höstlov, del 2

Höstlov, del 2

Nästa etapp under lovet gick till Sydafrika, för ett längre besök i Krügerparken än den dagsutflykt vi gjorde för ett tag sen. Vi började med att åka till den sydafrikanska gränsstaden Komatipoort, där vi tog in en natt på supertrevliga Acacia Guesthouse innan vi tog sats och for in i nationalparken för nästan tre dagars safari.

Fortsätt läsa ”Höstlov, del 2”

Höstlov, del 1

Höstlov, del 1

Höstlovet kom och gick, och jag hamnade efter med bloggandet…

På skolan följer man de svenska loven men skippar helgdagar som t.ex. Kristi Himmelsfärd, till förmån för de lokala minnesdagarna som jag skrivit om tidigare. Nu när det var dags för det första längre lovet på moçambikansk mark, var det också dags för det första besöket från hemmaplan. Våra kära gamla vänner i familjen Roos gjorde den något obekväma resan med Ethiopian Airways för att spendera 12 dagar med oss, med lika delar Maputo-häng, strandliv och sydafrikansk safari.

Fortsätt läsa ”Höstlov, del 1”

Kultur med förhinder

Kultur med förhinder

Nu var det långhelg igen. Precis som Sverige har Moçambique ett antal nationella helgdagar, men skillnaden är att dessa har inget med religiösa eller bibliska händelser att göra, utan det handlar om  konkreta minnesdagar från landets revolutionära historia. För några veckor sedan, måndag 8/9, var det Dia da Vitória, som var den dag 1974 då fredsuppgörelsen (det s.k. Lusaka-avtalet) efter befrielsekriget mot Portugal undertecknades. Och nu i torsdags, den 25/9, var det Dia das Forças Armadas, årsdagen av när den väpnade kampen för nationell befrielse påbörjades. Exakt vad som inträffade på just den dagen vet jag inte, men intressant är att det i år är 50-årsjubileum… jag är alltså årsbarn med den moçambikiska befrielsekampen, vilket känns bra på något sätt.

Torsdagen var sålunda ledig, men fredagen var skoldag för barnen och arbetsdag på ambassaden. Många valde dock att ta ledigt och sticka iväg till Sydafrika, Swaziland eller någon beach upp längs kusten. Men inte vi, utan vi planerade att stanna hemma och vara lite kulturella för en gångs skull. Det gick så där…

Fortsätt läsa ”Kultur med förhinder”

Rise & Shine, Crash & Burn

Rise & Shine, Crash & Burn

Sen i somras har svenska ambassaden i Maputo varit som ett skepp utan kapten. Kompetenta styrmän och matroser finns naturligtvis, och till och med en ny kapten, som dock tills nu varit fastsurrad vid masten. Den nya ambassadören, Irina Schoulgin Nyoni, anlände för ungefär en månad sedan, men innan hon kunde överlämna sina ackrediteringsbrev till presidenten hade hon formellt sett inte tillträtt.

Det är inget lätt läge att komma hit som färsk ambassadör. Ett trassligt politiskt läge i Sverige efter valet, och vem vet åt vilket håll utrikes- och biståndspolitiken kommer att dra nu? Och ett likaledes trassligt läge här i Moçambique då de första signalerna var att president Guebuza inte skulle ha tid att ta emot Schoulgin Nyoni före valet nästa månad. Och efter valet kommer det vara en ny president hur det än går, och vem kunde veta när denne prioriterar ett sådant möte?

Fortsätt läsa ”Rise & Shine, Crash & Burn”

Första helgen

Första helgen

När vi vaknade upp till vår första morgon i Maputo, råkade det även vara Leos nioårsdag. Även om det blev presentutdelning på hotellrummet, och lunch på expat-favoriten Mundos med brownie till efterrätt,  blev det nog inte någon av hans roligare födelsedagar. Detta eftersom vi var tvungna att hasta runt på en rad olika ärenden under dagens lopp.

Fortsätt läsa ”Första helgen”