Unidos por Beira

Unidos por Beira

Ja, förenade för Beira, staden som drabbades så hårt av cyklonen Idai, har varit mottot senaste veckan. Behoven är enorma i de drabbade områdena och hjälp strömmar till från alla håll. Jag kan inte hjälpa att tänka på hur lägligt katastrofen kommit för regeringspartiet Frelimo, vars förtroende förmodligen aldrig varit lägre. När nationen sluter sig samman och mobiliserar för att hjälpa sina utsatta bröder och systrar, glöms under detta viktiga valår åtminstone för en stund hur en elit av korrumperade politiker försatt landet på ruinens brant. FN och alla de andra stora spelarna i humanitära sammanhang är förstås på plats tillsammans med mängder av andra organisationer. Räddningsmanskap har kommit från Tanzania, Sydafrika och Indien. Alla gör så gott de kan, efter förmåga. Vår vän Marc som är landschef för en av de riktigt stora hjälporganisationerna, CARE International (rätt okända i Sverige dock), jobbar nästan dygnet runt och har fått ca 100 förfrågningar om intervjuer, ibland mitt i natten för att kunna vara med på primetime TV i USA. Medan bilder av helikoptrarna som plockar upp så många nödställda de kan från trädtopparna kablas ut över världen, görs ändå de största räddningsinsatserna av okända hjältar i det tysta: lokala människor i små fiskebåtar och kanoter som glider fram över det nya innanhav av Luxemburgs storlek som översvämningarna skapat.

Fortsätt läsa ”Unidos por Beira”

Vad som syns i statistiken: befolkningstillväxt och barnäktenskap

Vad som syns i statistiken: befolkningstillväxt och barnäktenskap

Det var ju folkräkning för ett halvår sen, som jag skrev om här.  Sent omsider har resultaten blivit sammanställda, och man vet nu att antalet invånare i landet då i Augusti 2017 var knappt 29 miljoner. I det digra materialet finns en del ganska överraskande siffror. Exempelvis är Maputo inte längre den största staden i Moçambique. Det visar sig att förstaden Matola, som mer än fördubblat sitt invånarantal det senaste decenniet, har vuxit förbi Maputo och numera är klart större. Det är ungefär som om Södertälje skulle ha gått om Stockholm. En annan bomb är att det finns 1,2 miljoner fler kvinnor än män i landet. Vad det överskottet kommer sig av har jag inte sett någon förklaring på. Jag trodde att kanske alla de moçambikier som arbetar i sydafrikanska gruvor inte var inkluderade, men nä – de ska vara medräknade. Och riktigt så många är de ändå inte.

Fortsätt läsa ”Vad som syns i statistiken: befolkningstillväxt och barnäktenskap”

Census 2017

Census 2017

En form av bistånd som Sverige är bra på är kapacitetsbyggande. Att hjälpa mottagarländer med stöd både i form av pengar och know-how för att bygga upp nya, eller stärka svaga, statliga förvaltningar i sin utövning. Sverige har ju en näst intill oändlig källa av erfarenhet att ösa ur på detta område, då statliga ämbetsverk  existerat i någon form ända sedan Gustav Vasas tid. Ett exempel i Moçambique just nu är en stor insats för att stötta landets motsvarighet till Skatteverket, Autoridade Tributária, med flera av Skatteverkets rådgivare och experter på plats i Maputo. En liknande insats handlar om stöd till INE, motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån. Både att öka skatteuppbörden och att kunna skapa tillförlitliga prognoser för t.ex. befolkningstillväxt är ju helt nödvändiga ingredienser för att kunna bygga ett modernt samhälle, som i någon avlägsen framtid förhoppningsvis kan frigöra sig helt från bidragsberoendet.

Fortsätt läsa ”Census 2017”

Slutsummering 2016

Slutsummering 2016

Snart går 2016 i mål. För Moçambique, som för inte alls länge sen var en av Afrikas mest hyllade ekonomier, har det inte varit något bra år. Snarare tvärtom. Precis alla makroekonomiska indikatorer pekar neråt. Tillväxttakten haltar, inflationen galopperar, valutan metical tappar i värde gentemot alla andra valutor, valutareserverna sinar, belåningen har nått en ohållbar nivå, världsmarknadspriserna på viktiga exportvaror har sjunkit. Kort sagt, landet är i det närmaste konkursfärdigt. Enligt somliga bedömare är bankrutten redan ett faktum. För vanliga medborgare är situationen pressad, i och med att priserna på importerade varor (nästan allt på butikshyllorna) stiger. Vi märker det t.ex. på vår hemhjälp Salomé, som allt oftare tvingas be om förskott på lönen trots att vi höjt den rejält. Det märks också på gatuförsäljare som blivit mer påstridiga och inte tar ett ”nej tack” lika lätt. Ytterligare sten på landets börda är den svåra torkan och den till synes olösliga inrikespolitiska konflikten mellan regeringspartiet Frelimo och oppositionspartiet Renamo. I detta läge där bidrag, lån och krediter behövs mer än någonsin, har alla tunga givare (både enskilda länder och institutioner som IMF och Världsbanken) tagit sina händer från Moçambique. Det handlar om en förtroendekris som bottnar i de hemliga lån som uppdagades i början av året.

Fortsätt läsa ”Slutsummering 2016”

En lamslagen nation?

Jag har redan skrivit en del om Moçambiques ekonomiska boom, den höga tillväxten och om de omfattande gasfyndigheterna off-shore som de stora oljebolagen haft huggsexa om att köpa in sig på. Landet har setts på med avund från grannarna i regionen. Men det har kommit grus i maskineriet. Alltmer framträder bilden av en ”shopaholic” som kraftigt övertrasserat alla sina konton. I några tidigare inlägg har jag uppehållit mig vid den s.k. EMATUM-affären, där ett statligt bolag lånade upp 850 miljoner US$ under gravt otransparenta former för att bygga upp en tonfiskeflotta, så jag ska inte älta mer om det.

Fortsätt läsa ”En lamslagen nation?”

EMATUM – fiske i grumliga vatten

EMATUM – fiske i grumliga vatten

Efter millenietoppmötet på FN-högkvarteret i New York år 2000 ställde man upp de s.k. milleniemålen: åtta mätbara mål för att ”förbättra livet för fattiga människor och att skapa förutsättningar för en hållbar global utveckling i världen”. ”Alla” var med på tåget… FN’s samtliga 193 medlemsländer och tunga mellanstatliga organisationer som Världsbanken och IMF. 2015, alltså i år, är det meningen att dessa mål vara uppfyllda, vilket dock inte kommer ske i sin helhet även om många delmål har uppnåtts. Ett av målen handlar om skuldavskrivningar för de mest skuldtyngda länderna  (HIPC – Highly Indebted Poor Countries), där det i många fall handlar om oansvariga lån tagna av odemokratiska diktaturer för att berika den styrande eliten på folkets bekostnad. Även om den beskrivningen inte riktigt stämmer in på Moçambique, så var de ett av de fyrtiotal länder som kom ifråga för sådana lättnader. Hurra vad bra, och oj vad man skulle lära av läxan, eller…?

Fortsätt läsa ”EMATUM – fiske i grumliga vatten”

Högnivå nummer två

Högnivå nummer två

I år firar Moçambique 40 år av självständighet. Det svenska stödet har funnits med sedan dag ett… eller egentligen ännu längre, eftersom Sverige redan innan befrielsen från Portugal stödde FRELIMO-gerillan – som ju än idag sitter i regeringsställning. För att befästa de goda bilaterala relationerna mellan Sverige och Moçambique var ett statsbesök av biståndsminister Isabella Lövin inplanerat sedan länge, och igår 5/6 anlände hon och hennes stab. Under det här besöket ska dessutom ett nytt samarbetsavtal mellan länderna undertecknas, som drar upp riktlinjerna för det svenska engagemanget här i landet under den kommande femårsperioden. Sammanlagt 4,1 miljarder SEK handlar det om.

Fortsätt läsa ”Högnivå nummer två”

Gäst hos verkligheten

Gäst hos verkligheten

Att bo i Maputo som temporärt inflyttad europé är naturligtvis som att bo i en skyddad bubbla. Vi möter nivåer av service, standard och utbud som säkert 95% av landets invånare aldrig kommer vara i närheten av. För att behålla ödmjukheten inför vårt privilegierade liv gäller det att hoppa på de möjligheter som erbjuds att komma ut som gäst hos verkligheten, för att låna titeln från Pär Lagerkvists lilla fina självbiografi. För mig bjöds det inte bara en utan två sådana chanser den sista tiden.

Fortsätt läsa ”Gäst hos verkligheten”

Händer som talar – och händer som vinkar farväl

Händer som talar – och händer som vinkar farväl

Jag har i något tidigare inlägg skrivit om ett dövcenter här i Maputo, Mãos que Falam – ”händer som talar”. Det är en grupp döva tjejer/kvinnor som träffas i en närbelägen kyrkas lokaler för att få utbildning i sömnad och andra praktiska hantverken. Personer här i landet som är döva eller har andra handikapp blir väldigt lätt diskriminerade och har svårt att komma in i samhället, och det anses ofta var en skam för familjen att de ”drabbats”. Många av de som ses tigga ute på gatorna sitter i rullstol eller är blinda (och ofta då med ett barn som ledsagare).

Fortsätt läsa ”Händer som talar – och händer som vinkar farväl”

Med energi bygger vi framtid

Med energi bygger vi framtid

På många av de oranga elskåpen i Maputo står det att läsa ”Com energia construimos futuro” – Med energi bygger vi framtid. Så insiktsfullt och så sant! Jag gillar verkligen denna slogan… all heder åt den copywriter på det statliga elbolaget EDM som kläckte idén. För mig sänder det ekon från det förflutna, från en av mina favoritrörelser ur konsthistorien: de italienska futuristerna, som dyrkade farten, framåtskridandet, maskinsamhället (men tyvärr i vissa fall Mussolini också).

Hur som helst, eftersom jag fått önskemål om att skriva lite om vad Sida egentligen gör, så ger de här elskåpen mig en ingång till att göra detta. Energi är alltså ett område som Sida generellt satsar stort på, inte bara här i Moçambique, eftersom det visat sig vara ett effektivt sätt att bidra till de allt överskuggande målen fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt.

Fortsätt läsa ”Med energi bygger vi framtid”

Stiltje

Stiltje

Ja, den senaste veckan har verkligen präglats av stiltje. Farmor och farfar flög nöjda och glada tillbaks till Sverige förra helgen, efter att deras andra vecka hos oss mest präglats av lugn och ro. Vi gjorde kortare utflykter med dem i eller omkring Maputo, eller så satt de med en god bok och en kopp té på vår balkong. Mycket mer än så behövs inte för att njuta av tillvaron! Dessutom for Karin iväg på tjänsteresa till staden Lichinga i Niassa-provinsen längst uppe i norra Moçambique, för att träffa personal på organisationen We Effect – eller Kooperation Utan Gränser som de hette förut.

Fortsätt läsa ”Stiltje”