Barn som gillar att spöka ut sig till påskkärringar eller något skräckaktigt i samband med Halloween, har inget större utrymme för att frossa i dylika utklädnader här. Dels finns dessa traditioner bara i begränsad skala ens i de utländska kretsarna, och dels går det ju inte att släppa ut barnen hur som helst på gatorna. Istället får man förlita sig på privata initiativ för att få leva ut sådana böjelser, och tur då att vi har vänner som Claire och Arnaud. När dottern Chléa firade födelsedag förra helgen var det med ett otroligt välplanerat kalas med Halloween-tema.

Fortsätt läsa ”Bus eller godis”

Så är vi återkomna till Maputo efter en härlig månad i Sverige och några intensiva dygn i London på sluttampen. Och vi lyckades förstås pricka in en dag med tunnelbanestrejk när vi skulle lämna London, med allt vad det innebar av ökat strul och stress för att ta oss ut till Heathrow genom en nästan igenkorkad stad. Men det gick, det också.

Precis som förra året sammanföll första dagen här i Maputo med Leos födelsedag… 10 år denna gången. Stora killen! Det blev en favorit i repris också, med lunch på Mundos. Om man sen tänker tillbaks på den tid som passerat sen vi satt där för ett år sen är det nästan otroligt mycket som hänt, och allt vi varit med om. Inte minst på det personliga planet: med ett ökat självförtroende för språket, med en oändligt mycket större lokalkännedom, och inte minst känslan av att inte längre vara ett anonymt ansikte i mängden av expats utan att bli igenkänd av och morsad på av folk (vakter, cafépersonal, gatuförsäljare, etc) i grannskapet. Ja, man har blivit lite mer ”street wise” helt enkelt.

Fortsätt läsa ”Omstart, rivstart”

Ramones-låten med denna titel handlar väl egentligen om ett kraschat förhållande, men jag tyckte den passade bra som illustration här också. Vi har tidigare idag varit på familjen Laus ”despedida” (avskedsfest) på skolan, och eftersom vi åker iväg på vår julsemester tidigt imorgon bitti ser vi inte dem mer innan deras återresa till Sverige… inte för den här gången iallafall. Som många andra svenska familjer nu för tiden tog de ett halvårs timeout från ekorrhjulet, men istället för att som alla andra åka till Thailand eller Spanien, valde de att skippa skyddsnäten och fara till Moçambique istället. Bara det värt en djup bugning av vördnad! Som jag nämnde i det föregående inlägget ligger det ju i sakens natur att det blir rotation i umgänget när man bor utomlands under de förutsättningar som vi gör, men de kommer definitivt att lämna ett tomrum efter sig i den skandinaviska kolonin.

Fortsätt läsa ”Here today, gone tomorrow”