Väntans tider

Ja, det är lite så det känns just nu. Väntan på att terminen ska ta slut. På sistone har dagarna flutit på i jämn takt, den ena dagen relativt lik den andra. Jag är lite avundsjuk på de som har förmågan att på ett intressant sätt skildra vardagsflödet i sina bloggar, då jag märker att jag själv saknar den egenskapen. Dagarna rinner liksom som sand mellan fingrarna. När det inträffar någon särskild händelse, något utöver det vanliga, ja då kan jag lätt sträcka ut handen och fånga det ögonblicket och sätta det på pränt. Men däremellan blir bloggen lidande, som på sistone.

Fortsätt läsa ”Väntans tider”

Samhälle, Vardag

Salomés kamp

Jag har redan presenterat vår empregada (hemhjälp) Salomé i ett gammalt inlägg. Sista året har varit tufft för henne efter att hennes make avled i sviterna av diabetes förra påsken. Utöver sorgen och allt praktiskt elände blev det naturligtvis även ett stort ekonomiskt avbräck med bara en inkomst i hushållet istället för två. Därför är hon numera hos oss alla vardagar i veckan, från att tidigare ha jobbat mån-tors, så vi har kunnat höja hennes lön rejält. Hon och hennes make hade inga gemensamma barn, men däremot fyra barn var från tidigare äktenskap. Och här i Moçambique, precis som i Sverige, är särkullsbarn en grogrund för infekterade familjefejder när ett dödsbo ska fördelas. Salomé och hennes man levde ihop i ett hus som tillhörde honom och nu vill några av mannens barn kasta ut henne och sälja huset, trots att hon enligt lag har rätt till hälften av det. Men den juridiska lagen står i kontrast till traditionell sedvänja som säger att allt tillhör mannens familj. Kvinnan ska inte ha något alls.

Fortsätt läsa ”Salomés kamp”

Skola, Vardag

Hänt i veckan

Efter de två senaste helgernas utflykter hade bilen fått en hel del stryk. Jag upptäckte att avgasröret hängde på ett onaturligt sätt och det visade sig att ett fäste i underredet hade gått sönder, vilket krävde svetsning för att lagas. Allt går naturligtvis att fixa i Maputo, det gäller bara att veta var, och i det här fallet kunde jag ta hjälp av Paulino, en av våra vakter. Han kände till ett ställe, så efter att han hade gått av sitt pass i torsdags morse åkte han med för att assistera mig.

Fortsätt läsa

Skola, Vardag

Capulana-yra

Ny säsong i Maputo, ja då krävs det lite nya fräscha plagg också. Kan inte påstå att kläd-shopping är någonting jag normalt ägnar mig åt med någon större entusiasm… det brukar vanligtvis bli ett intensivt svep i Stockholms city under mellandagsrean, and that’s it. Men här har jag funnit ett stort nöje i att gå runt i små butiker och botanisera i det rikliga utbudet av capulana-tyger. Svårigheten ligger i att försöka föreställa sig hur ett tygstycke kommer se ut som färdigt plagg, exempelvis en skjorta, men hittills har det gått över förväntan. Efter inköp tog jag i vanlig ordning med mig tygerna till sömmerskorna på dövcentret Mãos que Falam där jag blivit lite av en stamkund vid det här laget, och så kopierar de någon befintlig skjorta jag tagit med som modell.

Fortsätt läsa ”Capulana-yra”

Vardag

En ganska vanlig tisdag

Jag märker att jag har lättast att skriva på bloggen när jag har något specifikt ämne eller tema att ta upp. Att ”bara” beskriva vardagen är en mycket större utmaning. Vardagen är som ett strömmande flöde av flyktiga ögonblick, vissa mer minnesvärda än andra, men ofta är det svårt att fånga dem. Fast i själva verket upplever jag ju dagligen saker som även om de i stunden kan verka för banala för att nämna här, så bidrar de till att forma vår erfarenhet av Moçambique – och är därför per definition värda att ta upp. Den här tillvaron kommer vi om några år tänka tillbaks på och undra vart tiden tog vägen, så alla sparade (minnes-)bilder är ju av betydelse!

Fortsätt läsa ”En ganska vanlig tisdag”

Mat & dryck, Vardag

Matglada medföljare

Vi är som tidigare nämnts en del personer i kretsen kring Skandinaviska skolan som är i Maputo inte av egen kraft, så att säga, utan för att vi har en partner som gör en viktig professionell insats här. Vi medföljare har genomgående lite mer fri tid att röra oss med, som vi utnyttjar exempelvis för att tillsammans träna eller ”gå på stan”. Flera gånger i veckan brukar vi även fika eller äta lunch ihop i lite olika konstellationer. Det här matintresset har nu tagits till nya höjder genom ett initiativ av Stanley, vår svenska ambassadör Irinas make. Stanley, som alltid har ungefär ett dussin projekt på gång, föreslog att vi skulle börja laga lunch ihop, så sagt och gjort: igår tisdag begicks premiären i residensets rymliga och välutrustade kök.

Fortsätt läsa ”Matglada medföljare”

Resor, Vardag

Hemkomst, eller återkomst?

Kändes lite mysko att komma tillbaks till Sverige för första gången sedan flytten. Var det en hemkomst? Nja, vi enades om att det nog inte var det, för Maputo är ju faktiskt vår hemstad nu. Låt oss kalla det för en återkomst istället. Det var iallafall en speciell känsla att lalla omkring på gatorna i Stockholm, som en turist i sina gamla hoods. Både Karin och jag hann med att besöka våra forna arbetsplatser, och barnen fick hänga med sina gamla klasser under en dag vilket verkade vara mycket uppskattat av alla. Kul också att komma till stugan i Dalarna och uppleva vinterns sista skälvande dagar. I Orsa Grönklitt fanns fortfarande tillräckligt med snö för att glida runt i spåren, och på släktträff i Malung fick barnen till sin lycka testa att köra ”farbror” Egons snöskoter ute på den snötäckta isen.

Fortsätt läsa ”Hemkomst, eller återkomst?”

Bistånd, Vardag

Stiltje

Ja, den senaste veckan har verkligen präglats av stiltje. Farmor och farfar flög nöjda och glada tillbaks till Sverige förra helgen, efter att deras andra vecka hos oss mest präglats av lugn och ro. Vi gjorde kortare utflykter med dem i eller omkring Maputo, eller så satt de med en god bok och en kopp té på vår balkong. Mycket mer än så behövs inte för att njuta av tillvaron! Dessutom for Karin iväg på tjänsteresa till staden Lichinga i Niassa-provinsen längst uppe i norra Moçambique, för att träffa personal på organisationen We Effect – eller Kooperation Utan Gränser som de hette förut.

Fortsätt läsa ”Stiltje”

Mat & dryck, Socialt, Vardag

Valentin-weekend

Den gångna helgen innehöll ett par ”laddade” datum. Först var det fredag den 13:e, som passerade utan något större väsen. För oss är det snarare en lyckodag eftersom Stella föddes en fredag den 13:e juli. Sen blev det lördag den 14:e, Alla Hjärtans dag eller Valentin-dagen, också det lite speciellt för oss eftersom Leo dessutom heter Valentin. Inte för att vi firar namnsdagar något särskilt, men om inte annat så var det iallafall en anledning till att gå ut och äta en god middag.

Fortsätt läsa ”Valentin-weekend”

Vardag

Halvårsjubileum

Idag, den 8:e februari, är det ett halvår sedan vi anlände till Maputo. En slags milstolpe tror jag, eftersom det sägs att det är just denna tidsrymd som det tar att anpassa sig och komma in i livet i ett nytt land. Jag har ju dock skrivit i ett tidigare inlägg att vi redan känner oss etablerade här, men jag antar att vi nu officiellt kan betrakta oss som inlemmade i det moçambikanska samhället.

Fortsätt läsa ”Halvårsjubileum”

Skola, Vardag

Upp på banan, in i matchen

Då kan vi lägga jullovet till handlingarna, och rätt skönt är det. Vi har sett och upplevt mycket under dessa lediga veckor, men nu känns det bra att vara tillbaks i ”vårt” Maputo och komma in i vardagsmatchen igen. Framför allt Leo har längtat tillbaks till skolan. Stella har ju klasskompisen Alma på våningen ovanför, men för Leo är det inte samma sak. Det är inte som i Örby där han mer eller mindre spontant kunde springa hem till någon av en handfull kompisar i närmsta kvarteren när leklusten föll på, utan här måste ”playdates” styras upp på ett helt annat sätt.

Nu gör också Skandinaviska skolan än mer skäl för namnet, eftersom till denna terminen har ett danskt syskonpar börjat. Brodern Thor går i Leos klass, så vi får se om de finner varandra. Helt klart kommer det att utveckla Leos engelska, eftersom det verkar vara detta språk de får mötas på.

Fortsätt läsa ”Upp på banan, in i matchen”

Socialt, Vardag

Blixtar & dunder, och soliga stunder

Sommaren ska vara här nu, men enligt expertisen är vädret inte riktigt som det brukar så här års. Det borde vara väldigt varmt och med regnskurar varje dag. Och visst, enstaka dagar smäller det till och blir uppåt 35-40 grader, men det har inte stabiliserat sig vid de temperaturerna. Däremellan kan det fortfarande komma svalare dagar. Regnar gör det emellanåt, men långt ifrån varje dag. Ett par nätter har det varit riktigt tropiska åskväder, sådana som det är i Sverige kanske vart annat, vart tredje år på sin höjd. Blixtarna skjuter över natthimlen som blinkande stroboskopljus, och kraften i åskdånet – som förstärks än mer när det ekar mellan de närliggande höghusen – får marken att skaka och en symfoni av billarm att börja tjuta.

Fortsätt läsa ”Blixtar & dunder, och soliga stunder”

Socialt, Vardag

Vardagen smyger sig på

Det spelar nog ingen roll om man så blev uttagen att åka med på kolonialiseringsprogrammet till Mars, förr eller senare sätter oundvikligen en vardagslunk in. Vi har varit här i en månad nu, och en vardag med rutiner och fasta tider har börjat etableras.

Fortsätt läsa ”Vardagen smyger sig på”

Samhälle, Vardag

Drama på vår gata

Jag har redan skrivit lite om vår gata, Avenida Friedrich Engels, och lagt upp en del bilder på vår utsikt. Det är absolut en ”gräddhylla”, och inte fel att jämföra med Fjällgatan i Stockholm. Hyreshus med exklusiva lägenheter, pampiga privatvillor och residens (bl.a. svenska ambassadörens) ligger på rad här. På helgerna kommer korteger med bröllopssällskap hit för att låta sig fotograferas. Olika träningsgrupper kör sina pass direkt på trottoaren utanför vårt hus. Allt låter ju toppen med gatan, men det finns en baksida också…

Fortsätt läsa ”Drama på vår gata”

Samhälle, Vardag

Först kommer ingenting…

…sen kommer ingenting, sen kommer allt på en gång. Det är lite så det känns nu. Vill man få någon form av tjänst utförd här, är det bäst att vara utrustad med gott tålamod, oavsett om det gäller i kontakter med myndigheter eller företag.

Fortsätt läsa ”Först kommer ingenting…”