Palme och Schori

Sverige har sen långt tillbaks haft goda relationer med Moçambique. Redan under mitten av sextiotalet besökte frihetsrörelsen FRELIMO’s första ledare Eduardo Mondlane och hans amerikanska hustru Janet Sverige för att knyta kontakter och väcka opinion mot den portugisiska kolonialmakten. Både Olof Palme och Pierre Schori var med redan på den tiden. Från början hade FRELIMO sin bas i Dar Es Salaam, och när de efter Moçambiques självständighet hade sin första kongress inom landets gränser 1977 var Schori den enda socialdemokraten från västvärlden som var närvarande. Palme anslöt ett par veckor senare, och fick så småningom – efter sin död – en gata uppkallade efter sig i Maputo. Tidigare ikväll när svenska ambassaden arrangerade en visning av dokumentärfilmen om Palme fanns det nog ingen person som var bättre lämpad att introducera den än just Pierre Schori. Både Karin och jag kunde åka ner till Teatro Avenida i Baixa-delen av Maputo för att närvara på visningen eftersom vi ordnat med barnvakt.

Fortsätt läsa ”Palme och Schori”

Kultur

Mankell in memoriam

Som jag nämnde i förra inlägget hölls det tidigare i veckan en kulturell soirée till minne av Henning Mankell på Teatro Avenida. Jag hade själv inte möjlighet att gå dit, men en grupp från svenska ambassaden var där med ambassadör Irina i spetsen. Dessutom närvarade bl.a. Moçambiques kulturminister och landets främste författare Mia Couto. Förutom alla minnestal var det en rad sång-, dans- och musikuppträdanden från scenen och en fotoutställning i foajén. Jag tänkte inte orda mer om det utan vill bara passa på att visa lite bilder som dels Karin fotade, och som dels ligger ute på ambassadens Facebook-sida.

Fortsätt läsa ”Mankell in memoriam”

Kultur

Konstscenen i Maputo

Maputo har en rätt sjudande konstscen som vi kanske än så länge inte utforskat särskilt väl. Det finns några gallerier som visar spännande utställningar av framför allt en yngre generation konstnärer (se längre ner i inlägget), medan stadens konstbastion nummer ett är Museu Nacional de Arte. Idag skulle skolans lågstadieelever göra studiebesök där, och jag var inte sen att anmäla mig som volontär för att skjutsa barnen. Belägen i en vacker kolonialbyggnad på Avenida Ho Chi Min är dess utställningar uppdelade på två våningar. På översta våningen visas den permanenta utställningen, medan salen på gatuplanet just nu visade tavlor i ägo av Banco de Moçambique (landets Riksbank) som liksom nationen i stort fyller 40 år i år.

Fortsätt läsa ”Konstscenen i Maputo”

Kultur, Utflykter

Bushfire

Precis som arrangörer gör i Europa för att skära kostnader, så finns det ett samarbete mellan musikfestivaler även här i södra Afrika. Under devisen ”The Firefest Route” samverkar sex festivaler i regionen för att utbyta artister och promota varandras kultur, så från sena april till tidiga juni rullar den här festival-expressen på mellan partners i Sydafrika, Zimbabwe, Swaziland, Moçambique och den lilla ön Réunion. För två helger sen gick AZGO-festivalen av stapeln här i Maputo, som vi dock hoppade över eftersom vi sedan tidigare hade bestämt att vi skulle åka till Bushfire i Swaziland. Bushfire lockar runt 20.000 besökare från fredag till söndag, och räknas som en av de största festivalerna i Afrika. Mums för en gammal Hultsfred- och Roskilde-räv som mig!

Fortsätt läsa ”Bushfire”

Kultur, Socialt

17:e maj

De nordiska ambassaderna i Maputo har enats om att fira en gemensam nationaldag för sina medborgare och inbjudna gäster, närmare bestämt den 27/5. Denna nordiska manifestation är, som jag förstår det, tänkt att ersätta firandet av respektive lands egen nationaldag, som de flesta infaller nu under maj och juni. Men för Norge är som bekant 17:e maj så djupt förankrat i folksjälen, så de körde sitt eget race ändå. Och det var bara att tacka och ta emot eftersom vi blev inbjudna till vad som blev en väldigt trevlig söndag i solen.

Fortsätt läsa ”17:e maj”

Kultur, Utflykter

Kärt återseende

Lördagen 21/2 kom då det länge emotsedda besöket från (barnens) farmor och farfar. Kändes lite overkligt att det verkligen var dags nu efter allt skypande och mailande de senaste månaderna. Framåt 14 åkte vi ut till flygplatsen, och vi hade förstås fällt upp extrasätena längst bak i skuffen för att kunna trycka in sex personer plus bagage i bilen. Genom att visa sitt diplomatpass fick Karin tillstånd att gå in till passkontrollen för att möta upp dem redan där, för att kunna bistå om det dök upp eventuella problem som behövde portugisiska-kunskaper. Men allt gick så bra, och lyckligtvis hade alla väskorna kommit med efter bytena i Paris och Johannesburg.

Fortsätt läsa ”Kärt återseende”

Kultur, Skola

Kardemomme By / Kamomilla Stad på skolan

De senaste två veckorna har så gott som all sedvanlig undervisning legat nere på barnens skola. Istället har hela kollegiet och alla elever varit engagerade i uppsättningen av en teaterpjäs, närmare bestämt ”Folk och Rövare i Kamomilla Stad” (eller ”Kardemomme By” eftersom den norska originaltexten användes). Jag kan ärligt säga att bland oss föräldrar har diskussionens vågor böljat fram och tillbaks om rimligheten i att nästan inte ha några normala lektioner alls under hela denna period. Dock, i en så här pass liten skola är det rätt högt i tak för att pröva lite alternativa pedagogiska vägar, och lärarnas förmåga till att entusiasmera och motivera barnen hade vi fullt förtroende för.

Fortsätt läsa ”Kardemomme By / Kamomilla Stad på skolan”

Kultur, Utflykter

5 dagar, 4 länder, 255 mil

Även om vi kommer vara här i Moçambique i minst två år, har vi insett att det finns så mycket vi vill hinna se och göra så vi ska försöka ta alla chanser att komma ut och se oss omkring. Nu var det en ledig tisdag (Dia dos Heróis, till minne av de som stupade i befrielsekriget mot Portugal), så vi passade på att även ta fre+mån ledigt för att få en riktig långhelg. Målet denna gång var Lesotho, ett litet bergigt kungarike helt omslutet av Sydafrika, som vi hört så mycket gott om. Till skillnad mot i Swaziland har dock deras regent, Letsie III, ingen formell makt, utan fyller ungefär samma funktion som vår svenske Carl-Gustaf, dvs ingen alls förutom rent ceremoniella uppdrag.

Till Lesotho är det runt 100 mil så vi var tvungna att dela upp körningen dit och tillbaks på två dagar.

Fortsätt läsa ”5 dagar, 4 länder, 255 mil”

Kultur, Skola

Lucia x 2

Svenskar i förskingringen tenderar att krama svenska traditioner extra hårt. Exempelvis har jag nog aldrig dansat så mycket runt stången som den sommar jag var i Paris och besökte syster Lotta, och vi hamnade på midsommarfirande bland andra svenskar på Sorbonne-universitetet. Och när det firas Lucia här i Maputo, sker det inte bara en utan två gånger.

Fortsätt läsa ”Lucia x 2”

Kultur, Mat & dryck, Socialt

FEIMA – en oas i Maputo

Ett ställe vi gärna går till, dels för att det ligger väldigt nära vår bostad och dels för att det helt enkelt är så trevligt, är FEIMA-parken, eller hantverksparken som vi brukar kalla den (eller konstnärsparken, kärt barn har många namn). Det officiella namnet är Feira de Artesanato, Flores e Gastronomia de Maputo, vilket brukar förkortas till FEIMA.

Ursprungligen, har vi fått berättat, var detta ett parkområde som Spaniens ambassad donerade till Maputo, mot löfte att staden skulle underhålla den. Detta fungerade det si och så med och parken förföll successivt, men inför ett toppmöte med Afrikanska Unionen för ett antal år sen gjordes ett ryck och parken fräschades upp. Dessutom flyttades i samma veva många av de försäljare som rörde sig ute på gatorna hit, där de istället fick permanenta stånd att sälja sitt hantverke vid. Ännu är allt inte i ursprungligt skick, dammen saknar t.ex. fortfarande vatten och guldfiskar, men den något bedagade känsla som fortfarande hänger över parken bidrar till charmen.

Fortsätt läsa ”FEIMA – en oas i Maputo”

Kultur, Socialt

Salomé

I något tidigare inlägg har jag nämnt Salomé, som är vår hemhjälp – eller empregada som det heter på portugisiska. När Karin fick tjänsten här, tog vi även över hennes företrädares lägenhet och fick Salomé ”på köpet”. Det kan tyckas som en kvarleva från gammelkoloniala tider att som europeiska besökare i landet ha en hemhjälp som städar, bäddar, tvättar, stryker, viker kläder och lagar mat. Ja kanske det, men å andra sidan är det också så att i vår situation förväntas det att man är med och skapar arbetstillfällen, så det är något helt naturligt. Jag ska inte gå så långt att säga att Salomé blivit som en i familjen, men vi är väldigt glada att ha henne hos oss.

Fortsätt läsa ”Salomé”

Kultur, Samhälle

Maputo: art deco-staden

Vi har ett behagligt liv här. Fantastiskt boende, nära till hav likväl som till vildmark, sommar året om, givande umgänge med många sociala sammankomster, nöjda barn. Listan kan göras ännu längre. Vi har sålunda ingen rätt att klaga, men icke desto mindre blir man deppig över hur vissa saker sköts i landet.

Valet exempelvis. Även om regeringspartiet Frelimo förklarats som vinnare är den slutliga sammanräkningen inte klar, och oppositionen vägrar godkänna resultatet pga utbrett fusk och försvårande för folk att rösta, framför allt i distrikt där oppositionen är stark. Det är liksom så ingrott i systemet att det ska fuskas, trots att alla möjliga observatörer och journalister finns närvarande. Det Karin och hennes kollegor fick se under sin valövervakningsmission gör en så ledsen å medborgarnas vägnar; de som köar i timtals för att få lägga sin röst, bara för att i ett senare skede få sin röstsedel förstörd om den lagts på ”fel” parti. Eller valurnor som ”stuffats” fulla med Frelimo-röster. Suck!

Sen det här med det eskalerande tjuvskyttet i nationalparker i regionen, där merparten begås av moçambikanska gäng uppbackade av ligor från Sydostasien (där noshörningshorn är mer värt än både guld och kokain). Trots påtryckningar och hot om sanktioner från det internationella samfundet gör regeringen ingenting, säkerligen för att vissa personer på höga poster får sin beskärda del. Och så har vi alla de småbrukare som körs iväg för att ge plats åt utlandskontrollerade plantager… och de lokala fiskarna vars fångster stadigt minskar eftersom fiskerätter sålts ut till internationella koncerner vars fartyg ligger en bit ut i havet och trålar med industriell effektivitet. Det kortsiktiga resultattänkandet härskar, på bekostnad av långsiktigt hållbarhetstänk.

När sådana tankar blir för påträngande får man istället försöka hänge sig åt det positiva och vackra som naturligtvis också finns här, även om man ibland måste skrapa på ytan och pilla bort flagorna för att komma åt det. En hjälpare i nöden är Maputo a pé, en organisation som arrangerar guidade fotvandringar i staden, ofta med konst- och kulturteman.

Fortsätt läsa ”Maputo: art deco-staden”

Kultur, Socialt

Kultur med förhinder

Nu var det långhelg igen. Precis som Sverige har Moçambique ett antal nationella helgdagar, men skillnaden är att dessa har inget med religiösa eller bibliska händelser att göra, utan det handlar om konkreta minnesdagar från landets revolutionära historia. För några veckor sedan, måndag 8/9, var det Dia da Vitória, som var den dag 1974 då fredsuppgörelsen (det s.k. Lusaka-avtalet) efter befrielsekriget mot Portugal undertecknades. Och nu i torsdags, den 25/9, var det Dia das Forças Armadas, årsdagen av när den väpnade kampen för nationell befrielse påbörjades. Exakt vad som inträffade på just den dagen vet jag inte, men intressant är att det i år är 50-årsjubileum… jag är alltså årsbarn med den moçambikiska befrielsekampen, vilket känns bra på något sätt.

Torsdagen var sålunda ledig, men fredagen var skoldag för barnen och arbetsdag på ambassaden. Många valde dock att ta ledigt och sticka iväg till Sydafrika, Swaziland eller någon beach upp längs kusten. Men inte vi, utan vi planerade att stanna hemma och vara lite kulturella för en gångs skull. Det gick så där…

Fortsätt läsa ”Kultur med förhinder”

Historia, Kultur, Samhälle

Olof Palme och Kim Il Sung

Vad har dessa två, diametralt motsatta statsmän gemensamt? Ni gamla afrikagrupp:are och forumsyd:are och andra afrikavänner som läser detta vet säkert svaret, annars kommer det längre ner.

Jag tänkte berätta lite mer om vår nya hemstad i det här inlägget. Karin jobbade ju här 2000-01 och jag spenderade större delen av mina semestrar här under den perioden. En hel del är sig likt, men mycket har också förändrats sen dess.

Fortsätt läsa ”Olof Palme och Kim Il Sung”