Förra veckan hade vi vårt höstlov. Lite väl tidigt kändes det som, men vi ville förstås utnyttja det till att se ytterligare lite mer av det här fascinerande landet. Vårt mål den här gången var Vilanculos, en kuststad ungefär 75 mil norr om Maputo. Karin och jag var där redan 2001, första gången hon arbetade i Mocambique. Då åkte vi buss dit på en dag, från tidiga morgonen till sena kvällen, vilket var kvalificerat självplågeri. Någon sådan maratonetapp ville vi inte göra om, utan vi delade både uppresan och återresan på två dagar.

Fortsätt läsa ”Roadtrip norrut”

Ja det är en period med flera långhelger på rad nu. Måndag 26/9 var det ”Armed forces day” och den ledigheten utnyttjade vi genom att åka till Nelspruit i Sydafrika för shopping samt service av både bil och tänder. Jag hade bitit sönder en gammal fyllning som jag fick lagad till ungefär halva svenska priset. Vi tog på nytt in på Seringa Lodge och lät oss väl smaka av svenska Cecilias kokkonster. På väg tillbaks till Maputo passade vi som flera gånger tidigare på att åka genom Kruger-parken och kunde konstatera att det fortfarande är fruktansvärt torrt. Parkförvaltningen hade precis inlett ett program för att skjuta bort 10% av populationerna av t.ex. bufflar och flodhästar, vilket anses vara bättre än att de svälter ihjäl.

Fortsätt läsa ”Långhelgsperiod”

Flera familjer ur vårt umgänge har besökt Mauritius, och inspirerade av deras upplevelser bokade vi in en semestervecka på denna alltmer populära ö. Hade vi kunnat flyga direkt från Maputo hade det inte tagit mer än i runda slängar tre timmar, men eftersom inga sådana förbindelser finns måste man ta omvägen över Johannesburg. Hur som helst en överkomlig restid, jämfört med Fritidsresors långflighter från Sverige. Nu åter hemkomna är vi hur nöjda som helst med veckan, såväl med vår närmiljö vid stranden Trou-aux-Biches som med landet i stort. Mauritius är till ytan ungefär två tredjedelar så stort som Gotland, så med vår hyrbil kunde vi lätt göra dagsutflykter till andra delar av ön.

Fortsätt läsa ”Mauritius – harmonins hemvist”

En liten summering av jullovet så här kvällen innan skolan börjar igen. Vi for som sagt till Sverige i en vecka… galet egentligen att resa hela denna väg för så kort tid, men det var det ändå värt för att för första gången på flera år få spendera julen med syskon, kusiner samt farmor och farfar. Vi bodde bra i Tallkrogen i familjen Österbergs hus, samtidigt som de cruisade omkring i Krüger-parken och Swaziland med vår bil. Dagen efter vår återkomst till Maputo åkte vi hela gänget upp till Inhambane-provinsen, till stranden Zavora där vi tog in fem nätter på lodgen med samma namn.

Fortsätt läsa ”God fortsättning: Zavora och Swazi”

Det finns ett antal nationalparker i Moçambique, men inte med några större djurpopulationer. Det mesta sköts bort under inbördeskriget som följde på befrielsen från Portugal, fast det har börjat återhämta sig lite grand. Det som är närmast oss, Reserva Especial de Maputo (eller Maputo Elephant Reserve) ligger inte mer än en 6-7 mil söderut, fast det tar nästan två timmar dit ändå eftersom vägarna inte är i något bra skick. Vi passerade faktiskt entrén till reservatet på väg till Ponta do Ouro förra helgen. Nu var det ytterligare en långhelg, den tredje på kort tid, och lärarfamiljerna på skolan hade planerat att åka dit. Vi var inte direkt svårövertalade när vi blev tillfrågade om att hänga med, och detsamma gjorde vår gode vän Thomas med sönerna Dante och Leon. Så vi var ett stort och glatt gäng som gav oss i väg tidigt i ottan på lördagen, med sammanlagt fyra bilar.

Fortsätt läsa ”Maputo Elephant Reserve”

Så långt ner i södra Moçambique som man överhuvudtaget kan komma, praktiskt taget på gränsen till Sydafrika, ligger den populära badorten Ponta do Ouro. Boer-inslaget är så starkt att man nästan kan tala om en sydafrikansk enklav. Majoriteten av turister kommer därifrån, de flesta ställen (restauranger, barer, hotell, dykfirmor, etc) drivs av sydafrikaner, och inte minst anges alla priser primärt i Rand. Från Maputo är det inte mer än dryga tio mil dit, men det tar ändå 3-4 timmar att köra på vägar som på sin höjd är knappt acceptabla. Bitvis är det usla, gropiga jordvägar, för att närmare Ponta do Ouro övergå i mjuka sandspår där fyrhjulsdriften verkligen behövs för att inte köra fast. Det gångna veckoslutet var långhelg i både Moçambique och Sydafrika så det var så gott som fullbokat överallt. Ambassadörsparet Irina och Stanley lyckades trots det snoka upp ett boende med kapacitet för fem par/familjer, så vi var ett litet gäng som satte av dit för en helg av bad och whale watching. Tyvärr utan Karin som precis nu är på en jobbresa till Sverige som spänner över två moçambikiska långhelger… extremt dålig tajming!

Fortsätt läsa ”Ponta do Ouro”

På vägen från Kasane i Botswana till Victoria Falls i Zimbabwe gjorde vi en avstickare till det lilla färjeläget Kazungula, vilket kändes som ett måste för ett gammalt kart-freak som mig. Det ser inte mycket ut för världen, men tack vare att det ligger precis där Chobe-floden rinner ut i Zambezi, uppstår den rätt unika situationen att mitt ute på vattnet bildas ett ”fyrriksröse” där gränserna för Botswana, Namibia, Zambia och Zimbabwe möts. Dessutom ligger Angola inte alltför många mil bort, så under en dag i detta område skulle man teoretiskt sett kunna ordna en imponerande mängd passtämplar.

Fortsätt läsa ”Zimbabwe – höga fall och högkulturer”