Sakta vi åka genom sta’n

Den här veckan drog de moçambikiska skolorna igång igen, och de som inte återvänt till jobbet ännu har nu gjort det. Det märks direkt i trafiken, framför allt när jag kör barnen till skolan runt kvart över sju på morgonen. Det står inte helt still, men flyter trögt och här och där kör det ihop sig. Enligt de som varit runt mer i Afrika är det iallafall en bit kvar till trafikinfarkterna i snabbväxande storstäder som Nairobi, Lagos eller Luanda, men kanske är det ditåt det barkar. En växande medelklass som fått råd med bil i kombination med en stadsplanering som väl stått still sedan sjuttiotalet, leder till en infrastruktur som inte sväljer trafikflödet. Det märks framför allt för de som arbetspendlar till och från Maputo från förstäderna Matola (västerut) och Marracuene (norrut).

Fortsätt läsa ”Sakta vi åka genom sta’n”

Resor

Namibia – öken, hav och mycket annat

Ja, det känns lite knepigt att sammanfatta alla intryck från vårt besök i Namibia. Ett otroligt häftigt, fascinerande och kontrastrikt land är det iallafall, och så annorlunda mot Moçambique trots att det ligger på nästan samma breddgrader. Namibia är extremt glest befolkat, tror densiteten ligger på tre personer per kvadratkm, så man får köra långa sträckor mellan samhällena. Precis som vi upplevde i Botswana året innan så är det mesta välordnat och effektivt. En kvarleva från perioden som tysk koloni. Minsta städer man kommer till har oftast ett par bra restauranger, bankomat och bensinmack. Trafikpoliserna gör honnör och önskar oss fortsatt trevlig resa vid kontrollplatserna. Allt sådant som man bara kan drömma om när man kommer ut i Moçambique utanför Maputo. En stor del av Namibia är täckt av böljande, bush-beväxt savann… inte särskilt spännande faktiskt. Men sen finns det andra dramatiska områden, bergiga med märkliga klippformationer, eller ren öken, eller den stora nationalparken Etosha uppe i norr.

Fortsätt läsa ”Namibia – öken, hav och mycket annat”

Bistånd, Politik

Slutsummering 2016

Snart går 2016 i mål. För Moçambique, som för inte alls länge sen var en av Afrikas mest hyllade ekonomier, har det inte varit något bra år. Snarare tvärtom. Precis alla makroekonomiska indikatorer pekar neråt. Tillväxttakten haltar, inflationen galopperar, valutan metical tappar i värde gentemot alla andra valutor, valutareserverna sinar, belåningen har nått en ohållbar nivå, världsmarknadspriserna på viktiga exportvaror har sjunkit. Kort sagt, landet är i det närmaste konkursfärdigt. Enligt somliga bedömare är bankrutten redan ett faktum. För vanliga medborgare är situationen pressad, i och med att priserna på importerade varor (nästan allt på butikshyllorna) stiger. Vi märker det t.ex. på vår hemhjälp Salomé, som allt oftare tvingas be om förskott på lönen trots att vi höjt den rejält. Det märks också på gatuförsäljare som blivit mer påstridiga och inte tar ett ”nej tack” lika lätt. Ytterligare sten på landets börda är den svåra torkan och den till synes olösliga inrikespolitiska konflikten mellan regeringspartiet Frelimo och oppositionspartiet Renamo. I detta läge där bidrag, lån och krediter behövs mer än någonsin, har alla tunga givare (både enskilda länder och institutioner som IMF och Världsbanken) tagit sina händer från Moçambique. Det handlar om en förtroendekris som bottnar i de hemliga lån som uppdagades i början av året.

Fortsätt läsa ”Slutsummering 2016”

Kultur

Punkada

Punken har blivit medelålders. Det är 40 år sedan de första skivorna började släppas 1976, vilket har uppmärksammats genom massor av tidningsartiklar och utställningar lite varstans i världen. Jag och många med mig minns nog fortfarande den berusande känslan när man hörde band som Ramones och Sex Pistols för första gången. Fast aldrig hade jag väl trott att jag här i Maputo skulle få se en utställning om punkens historia och den kontext ur vilken rörelsen föddes, men på den punkten bedrog jag mig faktiskt. Härom veckan invigdes utställningen Punkada på Centro Cultural Franco-Moçambicano (CCFM), stadens antagligen mest aktiva kulturscen där det sker konserter, filmvisningar, dansuppträdanden, föredrag och inte minst konstutställningar på löpande band.

Fortsätt läsa ”Punkada”

Kultur, Socialt

Kulturellt kapital

Tillvaron som s.k. spouse (medföljare) innebär ett stort ansvar för hemmet och familjen. Det är mycket praktiska detaljer kring hushållet som behöver styras upp, inköp som ska göras, räkningar som ska betalas på plats hos våra leverantörer av exempelvis TV/Internet och vattendunkar till vår vattenkylare. Med jämna mellanrum är det något som går sönder eller inte fungerar i lägenheten så hantverkare måste tillkallas. Och inte minst att förbereda barnen för nästa skoldag och se till så att de får med sig alla läxböcker, utrustning för olika aktiviteter, matkuponger, mellanmål, mm. Men självklart blir det en hel del tid över också, som vi medföljare fyller på olika sätt: en del har egna jobbprojekt, en del pluggar (själv har jag ju hunnit med bägge delarna). Det löps och tränas mycket. Vi ses ibland för gemensamma fikor och luncher. En del av oss nordiska medföljare har dessutom sen en tid tillbaks börjat göra utflykter av kulturell karaktär tillsammans.

Fortsätt läsa ”Kulturellt kapital”

Samhälle, Socialt

Blandade känslor

Plötsligt gick det ett par veckor utan blogguppdateringar, och det har hänt både tråkiga och roliga saker under den tiden. Jag skrev om våra vänners fantastiska bröllop i förra inlägget, men tyvärr fick det en ruskig avslutning. Vid återkomsten till Maputo dit de och nära släktingar färdades i två bilar, blev den ena bilen rånad vid ett rödljus i en livligt trafikerad korsning. Några män trängde sig in i bilen och tog under pistolhot allt av värde, inklusive kameror med all deras dokumentation av bröllopet. Helt fruktansvärt! Den typen av brutala rån var inte helt ovanliga för många år sen, men vi har inte hört talas om det sen vi flyttade hit. Brottsligheten brukar alltid öka i takt med att julen närmar sig, och i och med landets prekära ekonomiska situation har det förutspåtts att det ska bli värre än vanligt. Den här händelsen verkar bekräfta den dystra profetian, och blir en väckarklocka för oss alla att vara på sin vakt.

Fortsätt läsa ”Blandade känslor”

Socialt, Utflykter

Bröllop i Sydafrika

Det är inte så ofta vi kommer iväg på bröllop numera, men desto roligare när det sker. Bland våra närmsta vänner i Maputo finns Claire (kollega till Karin) och Arnaud, som efter att ha varit ett par i 20 år beslutat sig för att ingå giftermål. Ceremonin gick av stapeln på en pittoresk lodge utanför staden White River i Sydafrika, med ett femtiotal gäster från när och fjärran. Vi var många svenskar från Maputo, och eftersom brudgummen är fransos och bruden har brittiskt påbrå på fädernet var förstås dessa länder representerade. Dessutom hade vänner från Sverige och Norge flugit ner.

Fortsätt läsa ”Bröllop i Sydafrika”

Samhälle

Efter stormen

Igår, 24:e oktober, var en dag med tryckande hetta. Inget ovanligt så här års eftersom det går mot högsommar. Mot kvällen började det blåsa upp, och plötsligt var den värsta stormen vi upplevt här nere över oss praktiskt taget utan förvarning. Även bofasta, som våra vakter, säger att de aldrig varit med om något liknande. Under kanske en timmes tid dånade vinden utanför huset, fönsterna skallrade medan slagregn och stora hagelkorn smattrade mot rutorna, åskan mullrade konstant, utifrån hördes ljudet av krossat glas. Barnen var rädda och Leo tryckte in öronproppar. Karin, som jobbade sent, hade ingen chans att gå hem utan fick snällt vänta tills det lugnat ner sig någorlunda innan det gick att gå hem.

Fortsätt läsa ”Efter stormen”

Resor, Utflykter

Roadtrip norrut

Förra veckan hade vi vårt höstlov. Lite väl tidigt kändes det som, men vi ville förstås utnyttja det till att se ytterligare lite mer av det här fascinerande landet. Vårt mål den här gången var Vilanculos, en kuststad ungefär 75 mil norr om Maputo. Karin och jag var där redan 2001, första gången hon arbetade i Mocambique. Då åkte vi buss dit på en dag, från tidiga morgonen till sena kvällen, vilket var kvalificerat självplågeri. Någon sådan maratonetapp ville vi inte göra om, utan vi delade både uppresan och återresan på två dagar.

Fortsätt läsa ”Roadtrip norrut”

Skola

International Day på AISM

På AISM, Leo och Stellas nya skola, har de inledningsvis – framför allt i Stellas årskurs – arbetat mycket med språket som tema. Språket både som en bro och en barriär. Med elever från ungefär 65 olika nationer representerade på campus blir det naturligtvis otroligt viktigt med språket som en brobyggare, för att riva kulturella barriärer. Men därmed inte sagt att barnen inte ska vara stolta över sina nationaliteter, och idag firade de därför International Day för att hylla skolans mångfald. Eleverna och lärarna var påbjudna att klä upp sig i någon dräkt typisk för hemlandet, och dessutom skulle alla ta med sig något maträtt därifrån. Vilket innebar att jag igår kväll fick svänga ihop min första Janssons frestelse på många år.

Fortsätt läsa ”International Day på AISM”

Resor, Utflykter

Långhelgsperiod

Ja det är en period med flera långhelger på rad nu. Måndag 26/9 var det ”Armed forces day” och den ledigheten utnyttjade vi genom att åka till Nelspruit i Sydafrika för shopping samt service av både bil och tänder. Jag hade bitit sönder en gammal fyllning som jag fick lagad till ungefär halva svenska priset. Vi tog på nytt in på Seringa Lodge och lät oss väl smaka av svenska Cecilias kokkonster. På väg tillbaks till Maputo passade vi som flera gånger tidigare på att åka genom Kruger-parken och kunde konstatera att det fortfarande är fruktansvärt torrt. Parkförvaltningen hade precis inlett ett program för att skjuta bort 10% av populationerna av t.ex. bufflar och flodhästar, vilket anses vara bättre än att de svälter ihjäl.

Fortsätt läsa ”Långhelgsperiod”

Socialt, Utflykter

Sinnenas fulla bruk

Fönstren i vår lägenhet består av enkelt planglas. Intet ljud stoppas av dem. Vi har exempelvis fått be våra vakter att ta det lugnt med sopandet ute på planen framför huset vissa tider på dygnet, eftersom det monotona raspandet från kvasten är rätt enerverande exempelvis när man försöker somna. Bredvid vår huslänga, åt ena hållet, ligger en enorm praktvilla med pool och kringbyggd gård, bakom höga murar och elstängsel och bevakningskameror och bistra säkerhetsvakter. Vi vet inte vilka som bor där, mer än att det är kineser. Det var stor och högljudd fest där i lördags, ”Gangnam Style” gick varm. Desto trevligare är att de har kalkoner där inne; det ger en mysig känsla att vakna till deras gobble-gobble på morgnarna. Troligtvis finns det en påfågel också, som producerar gälla skrik ibland, men inte så ofta lyckligtvis.

Fortsätt läsa ”Sinnenas fulla bruk”

Samhälle

FACIM

Vill man göra business i Moçambique måste man vara med på FACIM, så enkelt är det. FACIM är den största internationella mässan som hålls i landet, på ett permanent mässområde i Marracuene strax norr om Maputo. Det pågår en vecka om året, och förra veckan var det dags för årets upplaga. ”Alla” är där: från de största affärsbankerna till små jordbrukskooperativ ute i provinserna. De statliga ministerierna och de utländska beskickningarna i Maputo. Turistorganisationer från grannländerna som vill få moçambikierna att semestra där. Utländska företag som vill få in en fot på den lokala marknaden. Inhemska företag som vill synas mera.

Fortsätt läsa ”FACIM”

Politik, Samhälle

Status Quo

Återkomna till Moçambique är vi ju efter fem veckors semester, men inte mycket har hänt på den politisk-ekonomiska arenan. President Nyusi och hans Frelimo-parti utkämpar ett slags tvåfrontskrig. Han har två rejäla surdegar att förhålla sig till, men på bägge fronter står det mer eller mindre still. Dels den ekonomiska krisen i kölvattnet av de hemliga lån på dryga två miljarder dollar som uppdagades tidigare i år, där staten hade gått in som garant. Och dels den högst reella väpnade konflikt som pågår i centrala delen av landet mellan regeringstrupper och gerillagrupper från oppositionspartiet Renamo.

Fortsätt läsa ”Status Quo”

Sport

Moz i OS

OS pågår som bekant för fullt i Brasilien, ett broderland i den lusofona (portugisisktalande) språksfären. I vårt TV-paket finns ett stort antal sportkanaler som täcker det mesta av vad som händer i Rio, så vi är inte omedvetna om de svenska framgångarna hittills. För Moçambiques del är OS-historien, med ett lysande undantag, ett enda stort mörker. Man har inte alls lyckat skörda samma löparframgångar som de andra länderna längs den afrikanska östkusten, dvs Tanzania, Kenya och Etiopien. Undantaget är förstås Maria Mutola som vann guld på 800 meter i Sydney 2000, och bronset på samma distans -96. Numera är hon något av en nationalikon med en gata uppkallad efter sig och en stiftelse i sitt namn som stödjer idrott och olika slags sociala projekt.

Fortsätt läsa ”Moz i OS”