Klimat- och miljöhelg

I fredags var det som bekant global skolstrejk för klimatet. Greta Thunberg talade i New York och jag gissar att det var många aktioner runt om i Sverige också. Så även i viss utsträckning i barnens Lusaka-skola där många av lärarna hyser stor sympati för Gretas engagemang. I Stellas årskurs (sju) fick eleverna under varje lektion ägna sig åt, om inte strejk så i alla fall olika aktiviteter för att medvetande- och synliggöra klimatfrågan. De fick titta på olika Youtube-klipp med Greta, och de fick vara mer kreativa och skapa egna affischer med bäring på klimatet. Dessa sitter nu uppklistrade runt omkring i skolan. Även i Leos årskurs nio fick eleverna i viss utsträckning hålla på med sådant, men mer på frivillig basis. Sedan i lördags, den 21:a september, var det World Cleanup Day, något som måhända hamnade lite i skuggan av den föregående dagens klimataktivism. Här i Lusaka stod EU’s delegation som huvudsponsor av aktiviteterna, med stöd från de svenska, finska och tyska ambassaderna.

Fortsätt läsa ”Klimat- och miljöhelg”

Historia

Det zambiska rymdprogrammet

Veckan som gick träffades representanter för de gamla väpnade befrielserörelserna i södra Afrika för en kongress i Victoria Falls. Där återfanns ett flertal bokstavskombinationer som för en medelålders svensk gissningsvis virvlar upp åtminstone en gnutta damm längst bak i minnets labyrinter. För Sverige var ju med överallt och gav stöd då. De politiska partierna i sextiotalets Sverige var, med undantag för Moderaterna, rörande ense om att stå solidariska med de koloniserade ländernas frihetssträvanden. Det var ANC, FRELIMO (Moçambique), ZANU-PF (Zimbabwe), MPLA (Angola), SWAPO (Namibia) och CCM (Tanzania). Till det här mötet för FLM (Former Liberation Movements) i Victoria Falls var dessutom höga politiker från Zambia och Botswana inbjudna. För även om dessa två länder inte behövde strida för sin självständighet spelade de ändå en viktig roll genom att upplåta sitt territorium för träningsläger och gerillabaser åt sina grannländer.

Fortsätt läsa ”Det zambiska rymdprogrammet”

Samhälle

Heta känslor i området

Med jämna mellanrum blossar det upp utbrott av främlingsfientligt våld i Sydafrika. Väldigt många sydafrikaner lever fattigt och i utsatthet, och riktar återkommande sin ilska mot migranter från andra afrikanska länder som anses stjäla jobben – fast i själva verket är det så att dessa människor i många fall är driftiga och startar butiker, verkstäder och små affärsrörelser (och för all del, dealar med knark också), vilket sticker i ögonen på lokalbefolkningen. Sista tiden har våldet flammat upp igen med plundringar, nedbrända lokaler och en handfull dödsoffer som följd. I en del andra afrikanska länder låter man sig inte nöjas sig med att statsöverhuvudet fördömer våldet och på diplomatisk väg kräver att Sydafrika tar tag i saken med hårdhandskarna. Nä, man tar till gatorna istället och attackerar sydafrikanska intressen. Framför allt har det varit så i Nigeria senaste veckan, men även Zambia har fått sin beskärda del av svallande känslor och anti-sydafrikanska protestyttringar.

Fortsätt läsa ”Heta känslor i området”

Socialt, Utflykter

Zambisk safari, med komplikationer

Zambia må sakna kustlinje, men vacker och vild natur finns det likväl gott om. Landet inhyser exempelvis inte mindre än 20 nationalparker. Flera av dem underhålls dock inte och saknar infrastruktur, medan några andra appellerar främst till de som har specialintresse för sådant som fågelskådning eller fiske. Till syvende och sist finns det tre parker som erbjuder klassiska safaris med stor chans att se ett rikt djurliv: South Luangwa, Kafue och Lower Zambezi. Den sistnämnda är den som ligger bäst till från ett Lusaka-perspektiv och man når den på ca tre timmars körning. Den gångna helgen hade familjen Sverkén, som tagit oss under sina vingars skugga, bjudit in oss att hänga med dit, så vi drog i väg i fredags eftermiddag direkt efter att skolan slutade kl 13. Vi hade hyrt ett enormt privathus, Muchichili Safari House, enastående vackert beläget vid Zambezi-floden, ett par mil från nationalparkens entré.

Fortsätt läsa ”Zambisk safari, med komplikationer”

Mat & dryck, Samhälle

Mealie-meal shocker

Krigsrubriker i tidningen. Vad är det som har hänt? Jo priset på mealie-meal skenar! Då skakar nationen i sina grundvalar för vi talar om majsmjöl, den primära basfödan inte bara i Zambia utan i hela södra Afrika. Mealie kommer från det portugisiska ordet för majs, milho, eftersom det var portugiserna som först tog majsen till Afrika från Amerika. I det europeiska köket motsvaras mealie-meal närmast av polenta. Av detta rätt grova mjöl kokar man en gröt som har många olika namn. Häromkring kallas den nshima, och xima i Moçambique. Ibland kallas den pap eller mealie pap. Det som har hänt är att det varit dåliga skördar i år vilket minskar tillgången på majs. Av vad jag uppfattade från en talk show jag råkade höra på bilradion, har situationen tydligen förvärrats av att vissa återförsäljare har köpt upp stora delar av mealie meal-produktionen. Sen kan de sätta priserna lite hur de vill, och vreden är stor bland folket. Hur fult som helst…

Fortsätt läsa ”Mealie-meal shocker”

Samhälle

One Zambia, one nation

Jag erkänner att jag än så länge inte vet särskilt mycket om Zambia. Har inte hunnit göra läxan ännu, men ser fram mot att komma igång med faktainhämtningen och förkovra mig i allt som har med landet att göra. Vet iallafall att det finns några nationalparker i världsklass, som ändå är relativt okända i jämförelse med sådana som Kruger och Serengeti. Vet att gruvdriften är huvudnäringen, och att det kinesiska inflytandet är om möjligt ännu större än i Moçambique. Jag känner naturligtvis till landsfadern KK, Kenneth Kaunda, ännu i livet 95 år gammal. Han var president från självständigheten 1964 fram till 1991, och har sedan dess verkat och medlat i bakgrunden som ”grå eminens” under olika konflikter på den afrikanska kontinenten. Hans parti UNIP hade ”One Zambia, one nation” som motto för att ena befolkningen. När Felipe Nyusi installerades som president i Moçambique i januari 2015 (med mig i publiken) var nog Kaunda den på hedersläktaren som rev ner flest applåder. Han är fortfarande väldigt populär.

Fortsätt läsa ”One Zambia, one nation”

Resor

Nästa anhalt: Lusaka

Nu har jag hållit er på halster lite väl länge Jag kan börja med att konstatera att jag inte var helt sanningsenlig i mitt förra inägg. Det var ju inte riktigt ”punkt” då, utan snarare ett komma, eller kanske ett semikolon? För efter ett väl förrättat sommarlov i Sverige återvände vi till Maputo i slutet av juli. Detta för att packa ihop vårt bohag i en container för vidare leverans till Lusaka. När detta var klart efter ett par dagar satte vi oss i bilen för att själva köra till Zambia. Det går att göra med ett par övernattningar om man står på ordentligt och tar närmsta vägen genom Zimbabwe. Vi valde dock att ta det lugnare och köra upp längs Moçambiques kust och göra strandhugg på några gamla favoritställen i Zavora, Vilanculos och Inhassoro.

Fortsätt läsa ”Nästa anhalt: Lusaka”

Socialt

Punkt för det här kapitlet

Boken är inte färdigskriven, men vi sätter punkt för det här kapitlet. Sen vänder vi blad. Hur storyn fortsätter vet vi ännu ingenting om, bara att det kommer bli någonting annorlunda men ändå bra. Sista veckorna har varit fulla med avsked, det är tungt inte minst för barnen, men vi har varit förberedda länge på att den här dagen kommer. Imorgon lämnar vi Terra da boa gente – de goda människornas land – som Moçambique är känt som. Och det stämmer verkligen, människorna vi mött har alltid nära till ett leende, och ett Bom Dia – goddag – sitter alltid rätt. Ingen tror man är galen bara för att man hälsar på en främling. Vi kommer sakna människorna, färgerna, dofterna, maten, havet, stränderna, svänget. Någonstans vill jag tro att landet går en ljus framtid till mötes, trots att statsapparaten är så rutten in i märgen. Det måste bli så. Folket förtjänar det. Men det kommer antagligen bli värre innan det blir bättre. Men jag ska inte orda mer om det den här gången… här kommer istället en kavalkad av bilder från den senaste veckan.

Fortsätt läsa ”Punkt för det här kapitlet”

Mat & dryck, Socialt

Det stora ölkriget

Moçambique är lite av jungfrulig mark för de stora ölproducenterna, men på senare tid har det gått upp för dem vilken potential för öldrickande det finns hos den ungdomliga befolkningen. Av hävd fanns det länge bara det nationella bryggeriet CDM (Cervejas de Moçambique) som ursprungligen var en sammanslagning av några olika bryggerier från kolonialtiden. De har producerat ölen 2M, Laurentina och Manica, och var fram tills nittiotalet ganska ensamma på den lokala marknaden där de hade i det närmaste monopol. 1995 köptes CDM upp av SAB, South African Breweries, som i sin tur 2002 slogs ihop med den amerikanska bryggerijätten Miller Brewing och skapade koncernen SABMiller – världens då näst största ölproducent efter Anheuser-Busch. Som jag nämnde i ett gammalt inlägg, la just Anheuser-Busch 2016 ett bud på SABMiller. Det köpet gick sedermera igenom trots invändningar från amerikanska myndigheter med hänvisning till ”antitrust”-lagar. Så i globaliseringens tidevarv är numera alltså CDM en pytteliten del av en världsomspännande koncern. Och i takt med att alla dessa uppköp och fusioner fortgick började andra ölsorter från CDM’s nya ägare göra sina intåg, sådana som Stella Artois, Becks, Castle Lager och Budweiser, även om de fortfarande har rätt små andelar av marknaden.

Fortsätt läsa ”Det stora ölkriget”

Socialt, Utflykter

En sista Ponta-helg

Allt jag gör nu får epitetet ”sista”… det präglar liksom hela tillvaron. Exempelvis att jag är i affären för att handla tvål – då tänker jag att det nu är sista gången jag köper tvål i Maputo. Idag tog vi en morgonfika på Dolce Vita med valda delar av svenskgänget. Då kunde jag inte låta bli att tänka på att det antagligen var sista gången jag var på just det caféet. Det är små farväl hela tiden. Antagligen ett sätt att bearbeta det stundande uppbrottet, i små doser hellre än en ”big bang” på slutet. Annars har det varit ganska bizzi sista tiden. Vi fick våra sista besökare från Sverige, vilket alltid är lika trevligt. Nu var det min gamla kompis Tove med väninnan Anna-Sofia, som bägge är med i samma bokcirkelgäng som Karin i Stockholm. Vi hade några dagar med ”häng” i Maputo innan vi drog till Tofo över påsk, för några lata, sköna dagar på stranden. Och vid avfärden därifrån fick vi såklart även säga farväl till Tofo, vår favoritstrand. Fem resor dit blev det till slut.

Fortsätt läsa ”En sista Ponta-helg”

Miljö, Samhälle

Efter Idai – Kenneth

Så var det dags igen! Aldrig tidigare har Moçambique drabbats av två cykloner under samma säsong, men som om det inte räckte med Idai förra månaden slog Kenneth till i torsdags, den 25:e. Nu var det den nordligaste provinsen Cabo Delgado, gränsande till Tanzania, som stod i skottlinjen. Kenneth var minst lika stark som Idai och har skapat stor materiell förödelse, men orsakat förhållandevis få dödsfall än så länge. Cabo Delgado är mer glesbefolkat och mer höglänt än de områden där Idai drog fram, så befolkningen har större möjlighet att komma undan översvämningarna som följer av att regnet vräkt ner ända sen själva stormen passerade. Provinshuvudstaden Pemba var inte så hårt utsatt av själva cyklonen men står under vatten nu. Värst drabbades Quirimbas-arkipelagen, en kedja av små paradisöar en bit utanför kusten. Huvudön Ibo, av stort historiskt intresse som gammal handelsplats (Vasco da Gama var där 1502), inte minst för slavar, är mer eller mindre utplånad.

Fortsätt läsa ”Efter Idai – Kenneth”

Resor, Skola

Internationella familjen

Den gångna veckan blev Stella och jag lämnade ensamma. Karin for iväg till Lusaka på så kallad LIA-resa (Lärande i Arbetet), vilket är en förberedelseresa inför kommande stationering. Så därmed är det alltså offentligt: att Zambia blir vårt nästa hemland från och med i augusti – vilket förvisso en del av er som följer bloggen redan fått höra på olika vägar. Det känns fantastiskt att få fortsätta ännu några år utomlands eftersom vi inte på något sätt känner oss färdiga med Afrika. Alla, inklusive barnen, är mycket peppade. På den här LIA-resan fick Karin chans att träffa blivande kollegor och få inblick i arbetet som bedrivs på svenska ambassaden där, plus att leta hus och besöka barnens blivande skola, AISL (American International School of Lusaka).

Fortsätt läsa ”Internationella familjen”

Samhälle, Vardag

En fika i Baixan

I de katastrofdrabbade delarna av Moçambique har den akut livräddande fasen avslutats sen en tid tillbaks. Vattnet har sjunkit undan så pass mycket att på vissa ställen börjar folk lämna sina uppsamlingsläger för att försöka återskapa något som liknar en vardag igen. Nu är det nya hotet sjukdomar som kolera och malaria. Läkare utan gränser tar emot över 200 kolerapatienter per dag, och flera har dött. På sikt hotar svält eftersom skördar och utsäde förstörts, men än så länge tycks distributionen av förnödenheter fungera. Tyvärr kommer anklagelser om att regeringspartiet Frelimo medvetet sinkat räddningsaktionerna, som koordineras av katastrofmyndigheten INGC, eftersom cyklonen härjade i en landsände där oppositionen av tradition är stark. Hur som helst är det förstås en enorm apparat med massor av folk och organisationer involverade. Siffror jag sett nämner ungefär 1000 experter på humanitär hjälp, 25 flygplan, 22 helikoptrar, 42 båtar, tre fregatter, 15 lastbilar och 17 drönare. Flygplanen har kommit från FN, Sydafrika, Tanzania, Angola, Marocko, Indien, Turkiet, Brasilien, Portugal, Frankrike, Italien, Österrike, Danmark, och så sent som idag kom det första planet från USAID (USA’s motsvarighet till Sida) fullastat med nödproviant – och fler är på väg. Härligt att se hur världen ställer upp! Den dagsaktuella siffran för omkomna är 598, men det kommer inte stanna där.

Fortsätt läsa ”En fika i Baixan”

Bistånd, Samhälle

Unidos por Beira

Ja, förenade för Beira, staden som drabbades så hårt av cyklonen Idai, har varit mottot senaste veckan. Behoven är enorma i de drabbade områdena och hjälp strömmar till från alla håll. Jag kan inte hjälpa att tänka på hur lägligt katastrofen kommit för regeringspartiet Frelimo, vars förtroende förmodligen aldrig varit lägre. När nationen sluter sig samman och mobiliserar för att hjälpa sina utsatta bröder och systrar, glöms under detta viktiga valår åtminstone för en stund hur en elit av korrumperade politiker försatt landet på ruinens brant. FN och alla de andra stora spelarna i humanitära sammanhang är förstås på plats tillsammans med mängder av andra organisationer. Räddningsmanskap har kommit från Tanzania, Sydafrika och Indien. Alla gör så gott de kan, efter förmåga. Vår vän Marc som är landschef för en av de riktigt stora hjälporganisationerna, CARE International (rätt okända i Sverige dock), jobbar nästan dygnet runt och har fått ca 100 förfrågningar om intervjuer, ibland mitt i natten för att kunna vara med på primetime TV i USA. Medan bilder av helikoptrarna som plockar upp så många nödställda de kan från trädtopparna kablas ut över världen, görs ändå de största räddningsinsatserna av okända hjältar i det tysta: lokala människor i små fiskebåtar och kanoter som glider fram över det nya innanhav av Luxemburgs storlek som översvämningarna skapat.

Fortsätt läsa ”Unidos por Beira”

Miljö, Samhälle

Cyklonen Idai

Kortfattat: Vi mår bra! Katastrofen utspelar sig 100 mil norr om oss. Men Idai är naturligtvis på var mans läppar. Många är oroliga för nära och kära som man inte får tag på i de drabbade områdena.
—
Moçambique har ett utsatt läge. Varje år vid den här tiden uppstår oväderssystem över kanalen mellan Moçambique och Madagaskar. Vissa växer till sig till orkanstyrka, eller cykloner som de kallas här nere. En del av dem drar in över land och skapar förödelse, och ungefär var tionde år smäller det till med en extra stark cyklon. Så folket har (tyvärr!) fått en del vana av sådana här skarpa lägen, och landet har viss beredskap genom katastrofmyndigheten INGC. Det hade gått ut varningar om Idais framfart, men det är ingen överdrift att säga att alla tagits på sängen av våldsamheten i den här stormen. Denna cyklonen tog också en märkliga bana. Det började redan för ett par veckor sen med hårda vindar och skyfall över Malawi, Zimbabwe och mellersta Moçambique. Hundratals människor omkom redan då i de efterföljande översvämningarna. Ovädret drog ut över Indiska Oceanen där den sedermera hämtade ny kraft, gjorde en oväntad u-sväng och svepte in över land igen i höjd med halvmiljonstaden Beira som pulvriserades nästan totalt.

Fortsätt läsa ”Cyklonen Idai”