År läggs till år

År läggs till år

Vi går in på vårt fjärde år i Moçambique, och bägge våra barn fick plussa på ännu ett år till sin ålder under sommarlovet. Så vi hade ställts inför det vanliga dilemmat; kalas innan eller efter lovet? Det fick bli efteråt för både Leo och Stella, eftersom innan lovet hade vi fullt upp med att styra upp allt kring vår bilsemester till Gorongosa och vi hade ingen ork för mer planerande utöver det. Men nu kunde vi ta tag i det med förnyade krafter och brände av två kalas två helger i rad.

Fortsätt läsa ”År läggs till år”

The blomstertid now kommer

The blomstertid now kommer

Torsdag 15:e juni 2017. Denna dag fullbordade våra barn sitt första läsår på den amerikanska skolan i Maputo, och vi kan nog konstatera att det har gått över förväntan. Leo var t.ex. en av två elever i sin årskurs, tillsammans med norska Freja, som fick ett diplom för  väl utförda studier i matematik. Stella har gått på ett stödprogram i engelska kallat ESOL – English for Speakers of Other Languages. Hennes fröken där, Miss Katie, har öst beröm över hennes utveckling, och det är lite häftigt att höra hur Stella brer på med amerikanskt uttal när hon nu ganska obehindrat pratar engelska. Något mer ESOL behövs inte nästa läsår. Avslutningen idag var dock rätt avslagen… som en vanlig skoldag fast eleverna slutade vid lunch, utan några speciella högtidligheter förutom avtackningar av lärare som slutar.

Fortsätt läsa ”The blomstertid now kommer”

Besökstid

Besökstid

Efter att själva ha varit uppe i Sverige sista veckan i mars då barnens skola hade lov, har vi fått förmånen att vara värdar och visa upp vårt spännande Maputo för tillresta besökare. På ganska kort varsel hade våra goda vänner Monika och Peter från Vemdalen bestämt sig för att komma och hälsa på med barnen Malte och Joline. De flög till Johannesburg där de plockade ut en hyrbil och körde de 55 milen till Maputo. Man kan nämligen spara en hel del pengar på det eftersom att flyga samma sträcka kostar oproportionellt mycket, beroende på att de moçambikiska flygmyndigheterna tar ut höga avgifter för start och landning. Barnen hade nu inte träffats på ett par år men de bondade direkt och det blev full fart ganska omgående efter deras ankomst.

Fortsätt läsa ”Besökstid”

Spökritt

Spökritt

Stella har ju blivit en hängiven ryttarinna sen vår flytt, och rider en gång i veckan på stallet Tsamadhi som ligger strax utanför stan. Det drivs av Lisa, en svenska som bott i Maputo i många år. Med jämna mellanrum ordnar de tävlingar; oftast hoppning, dressyr eller gymkhana. Men idag var det något helt annat, nämligen lagridning med showtema då ryttarna skulle rida ett egenkomponerat program till musik och helst vara utklädda på något enhetligt sätt. Stella bildade lag med kompisarna Chléa och Fátima, och de valde att rida till Michael Jacksons hit ”Thriller”. Som några kanske minns hade musikvideon till den låten ett skräcktema, så tjejerna ville följaktligen klä ut sig till zombies. Tack vare fantastisk hjälp från Chléas mamma Claire fick de ihop en grym utstyrsel och skräckinjagande smink. Delat första pris för utklädnaden kom som ett brev på posten…

Fortsätt läsa ”Spökritt”

Kulturellt kapital

Kulturellt kapital

Tillvaron som s.k. spouse (medföljare) innebär ett stort ansvar för hemmet och familjen. Det är mycket praktiska detaljer kring hushållet som behöver styras upp, inköp som ska göras, räkningar som ska betalas på plats hos våra leverantörer av exempelvis TV/Internet och vattendunkar till vår vattenkylare. Med jämna mellanrum är det något som går sönder eller inte fungerar i lägenheten så hantverkare måste tillkallas. Och inte minst att förbereda barnen för nästa skoldag och se till så att de får med sig alla läxböcker, utrustning för olika aktiviteter, matkuponger, mellanmål, mm. Men självklart blir det en hel del tid över också, som vi medföljare fyller på olika sätt: en del har egna jobbprojekt, en del pluggar (själv har jag ju hunnit med bägge delarna). Det löps och tränas mycket. Vi ses ibland för gemensamma fikor och luncher. En del av oss nordiska medföljare har dessutom sen en tid tillbaks börjat göra utflykter av kulturell karaktär tillsammans.

Fortsätt läsa ”Kulturellt kapital”

Blandade känslor

Blandade känslor

Plötsligt gick det ett par veckor utan blogguppdateringar, och det har hänt både tråkiga och roliga saker under den tiden. Jag skrev om våra vänners fantastiska bröllop i förra inlägget, men tyvärr fick det en ruskig avslutning. Vid återkomsten till Maputo dit de och nära släktingar färdades i två bilar, blev den ena bilen rånad vid ett rödljus i en livligt trafikerad korsning. Några män trängde sig in i bilen och tog under pistolhot allt av värde, inklusive kameror med all deras dokumentation av bröllopet. Helt fruktansvärt! Den typen av brutala rån var inte helt ovanliga för många år sen, men vi har inte hört talas om det sen vi flyttade hit. Brottsligheten brukar alltid öka i takt med att julen närmar sig, och i och med landets prekära ekonomiska situation har det förutspåtts att det ska bli värre än vanligt. Den här händelsen verkar bekräfta den dystra profetian, och blir en väckarklocka för oss alla att vara på sin vakt.

Fortsätt läsa ”Blandade känslor”

Bröllop i Sydafrika

Bröllop i Sydafrika

Det är inte så ofta vi kommer iväg på bröllop numera, men desto roligare när det sker. Bland våra närmsta vänner i Maputo finns Claire (kollega till Karin) och Arnaud, som efter att ha varit ett par i 20 år beslutat sig för att ingå giftermål. Ceremonin gick av stapeln på en pittoresk lodge utanför staden White River i Sydafrika, med ett femtiotal gäster från när och fjärran. Vi var många svenskar från Maputo, och eftersom brudgummen är fransos och bruden har brittiskt påbrå på fädernet var förstås dessa länder representerade. Dessutom hade vänner från Sverige och Norge flugit ner.

Fortsätt läsa ”Bröllop i Sydafrika”

Sinnenas fulla bruk

Sinnenas fulla bruk

Fönstren i vår lägenhet består av enkelt planglas. Intet ljud stoppas av dem. Vi har exempelvis fått be våra vakter att ta det lugnt med sopandet ute på planen framför huset vissa tider på dygnet, eftersom det monotona raspandet från kvasten är rätt enerverande exempelvis när man försöker somna. Bredvid vår huslänga, åt ena hållet, ligger en enorm praktvilla med pool och kringbyggd gård, bakom höga murar och elstängsel och bevakningskameror och bistra säkerhetsvakter. Vi vet inte vilka som bor där, mer än att det är kineser. Det var stor och högljudd  fest där i lördags, ”Gangnam Style” gick varm. Desto trevligare är att de har kalkoner där inne; det ger en mysig känsla att vakna till deras gobble-gobble på morgnarna. Troligtvis finns det en påfågel också, som producerar gälla skrik ibland, men inte så ofta lyckligtvis.

Fortsätt läsa ”Sinnenas fulla bruk”

Favoriter i repris

Favoriter i repris

Nu under sena maj och tidiga juni känner vi oss som inneslutna i en tidskapsel. Händelser som vi upplevde för ett år sedan upprepar sig nu med jämna mellanrum. Det skulle på Skandinaviska skolan vara den årliga fotbollsturneringen mellan nordiska ambassadlag, men den regnade tyvärr bort. Det var även vårfesten/marknaden Mayfair på Amerikanska skolan dit verkligen alla expats i Maputo kommer, som blev en trevlig dag i strålande sol. Den största händelsen för många så här års är dock musikfestivalen Bushfire i Swaziland (jag skrev om förra årets upplaga här). Som ett flyttfågelstreck rör sig Maputo-borna dit i flockar som får de vanligtvis så sömniga gränskontrollerna att förvandlas till en trögflytande massa av köande och alltmer otåliga festivalbesökare.

Fortsätt läsa ”Favoriter i repris”

Tennbröllop i Maputo

Tennbröllop i Maputo

Nu har jag varit ganska negativ i flera inlägg på sistone och bara fokuserat på kriserna i Moçambique. Detta till trots trivs vi ju ändå storartat med tillvaron här, så det är dags att förmedla en lite trevligare motbild genom ett antal osorterade bilder från senaste tiden.

Fortsätt läsa ”Tennbröllop i Maputo”

Det bidde en tummetott

Nä, någon lamslagen nation blev det inte, utan snarare har det varit en lugnare helg än normalt. Av de manifestationer som utlovats för framför allt gångna fredag-lördag syntes inte mycket. Jag läste en rapport om att det hade bränts däck på något ställe, men utöver det har jag inte hört talas om några protester alls. Delvis beror det säkert på att tungt beväpnad polis hade kommenderats ut till områden där man av erfarenhet vet att det kan bli oroligt. Vi såg även pickuper med militärpoliser köra fram och tillbaks längs med Avenida Julius Nyerere, som ligger precis brevid gatan vi bor på, och hörde mycket sirener på avstånd.

Fortsätt läsa ”Det bidde en tummetott”

Marginalen – Maputos pulsåder

Marginalen – Maputos pulsåder

”Marginalen” har jag skrivit om i förbigående många gånger. Det portugisiska verbet margear betyder ungefär att ”följa längs stranden”, och Avenida da Marginal är sålunda vägen som följer strandlinjen. Det är en sträcka på ganska exakt en mil och vi åker åtminstone delar av den flera gånger i veckan. Och det är så fantastiskt kul att köra där, så mycket pågår längs vägens kanter… folkliv på stranden, olika sportaktiviteter, nya köpcenter och hotell som skjuter upp. Och inte minst den nya fiskmarknaden med tillhörande myller av smårestauranger som blivit ett populärt utflyktsmål, speciellt på helgerna.

Fortsätt läsa ”Marginalen – Maputos pulsåder”

90-talet lever igen

90-talet lever igen

Ja, då var det dags för årets första stora vuxenfest, tack vare Karins kollega på ambassaden Love. Jag har nämnt det tidigare, men Love växte själv upp som barn/tonåring i Maputo i en Sida-familj. De bodde ju då till och med i den lägenhet vi bor i nu. Nu skulle hans gamla svenska kompisgäng från den tiden komma på besök, och i samband med det bjöd de in till fest med nittiotalstema där alla hitsen från den epoken skulle spelas både live och av DJ. Det band som Love och jag och några till startat fick därmed chansen att göra vår första riktiga spelning, och vi hade repat in ett tidstypiskt set med låtar av exempelvis Radiohead, Pulp, Cranberries, Weezer och – som final – Nirvana.

Fortsätt läsa ”90-talet lever igen”

AW på Engels

AW på Engels

Nog för att vi haft de flesta av våra Maputo-vänner på middag hemma hos oss vid ett eller flera tillfällen, men då har det varit strikt familjevis. Karin har dock länge velat ha en större bjudning, en fråga som jag kanske inte varit lika drivande i. Men OK, nu när det är nytt år, ny termin, nya tag som gäller… då var vi överens om att i fredags var ett bra tillfälle för att samla alla vi känner i form av ett lite mer informellt after work-mingel.

Fortsätt läsa ”AW på Engels”