Det är den tiden på året

Det är den tiden på året

Ja det är nu den tid på året när det i många Maputo-hem pågår febril aktivitet. Bohag packas ner, bilar annonseras ut till försäljning, avskedsmottagningar planeras. Det är expats som ska återvända till sina hemländer eller snurra vidare till någon ny postering någonstans i världen. Skandinaviska skolan är inte på något sätt något undantag, utan så vitt jag kan bedöma försvinner ungefär halva elevunderlaget efter den här terminen. Det kommer naturligtvis att märkas i höst, även om det förstås blir påfyllning med nya barn också.

Fortsätt läsa ”Det är den tiden på året”

Konstscenen i Maputo

Konstscenen i Maputo

Maputo har en rätt sjudande konstscen som vi kanske än så länge inte utforskat särskilt väl. Det finns några gallerier som visar spännande utställningar av framför allt en yngre generation konstnärer (se längre ner i inlägget), medan stadens konstbastion nummer ett är Museu Nacional de Arte. Idag skulle skolans lågstadieelever göra studiebesök där, och jag var inte sen att anmäla mig som volontär för att skjutsa barnen. Belägen i en vacker kolonialbyggnad på Avenida Ho Chi Min är dess utställningar uppdelade på två våningar. På översta våningen visas den permanenta utställningen, medan salen på gatuplanet just nu visade tavlor i ägo av Banco de Moçambique (landets Riksbank) som liksom nationen i stort fyller 40 år i år.

Fortsätt läsa ”Konstscenen i Maputo”

Högnivå nummer två

Högnivå nummer två

I år firar Moçambique 40 år av självständighet. Det svenska stödet har funnits med sedan dag ett… eller egentligen ännu längre, eftersom Sverige redan innan befrielsen från Portugal stödde FRELIMO-gerillan – som ju än idag sitter i regeringsställning. För att befästa de goda bilaterala relationerna mellan Sverige och Moçambique var ett statsbesök av biståndsminister Isabella Lövin inplanerat sedan länge, och igår 5/6 anlände hon och hennes stab. Under det här besöket ska dessutom ett nytt samarbetsavtal mellan länderna undertecknas, som drar upp riktlinjerna för det svenska engagemanget här i landet under den kommande femårsperioden. Sammanlagt 4,1 miljarder SEK handlar det om.

Fortsätt läsa ”Högnivå nummer två”

Bushfire

Bushfire

Precis som arrangörer gör i Europa för att skära kostnader, så finns det ett samarbete mellan musikfestivaler även här i södra Afrika. Under devisen ”The Firefest Route” samverkar sex  festivaler i regionen för att utbyta artister och promota varandras kultur, så från sena april till tidiga juni rullar den här festival-expressen på mellan partners i Sydafrika, Zimbabwe, Swaziland, Moçambique och den lilla ön Réunion. För två helger sen gick AZGO-festivalen av stapeln här i Maputo, som vi dock hoppade över eftersom vi sedan tidigare hade bestämt att vi skulle åka till Bushfire i Swaziland. Bushfire lockar runt 20.000 besökare från fredag till söndag, och räknas som en av de största festivalerna i Afrika. Mums för en gammal Hultsfred- och Roskilde-räv som mig!

Fortsätt läsa ”Bushfire”

Gäst hos verkligheten

Gäst hos verkligheten

Att bo i Maputo som temporärt inflyttad europé är naturligtvis som att bo i en skyddad bubbla. Vi möter nivåer av service, standard och utbud som säkert 95% av landets invånare aldrig kommer vara i närheten av. För att behålla ödmjukheten inför vårt privilegierade liv gäller det att hoppa på de möjligheter som erbjuds att komma ut som gäst hos verkligheten, för att låna titeln från Pär Lagerkvists lilla fina självbiografi. För mig bjöds det inte bara en utan två sådana chanser den sista tiden.

Fortsätt läsa ”Gäst hos verkligheten”

17:e maj

17:e maj

De nordiska ambassaderna i Maputo har enats om att fira en gemensam nationaldag för sina medborgare och inbjudna gäster, närmare bestämt den 27/5. Denna nordiska manifestation är, som jag förstår det, tänkt att ersätta firandet av respektive lands egen nationaldag, som de flesta infaller nu under maj och juni. Men för Norge är som bekant 17:e maj så djupt förankrat i folksjälen, så de körde sitt eget race ändå. Och det var bara att tacka och ta emot eftersom vi blev inbjudna till vad som blev en väldigt trevlig söndag i solen.

Fortsätt läsa ”17:e maj”

Nordisk fotbollsfest och amerikansk familjefest

Nordisk fotbollsfest och amerikansk familjefest

Det händer mycket nu. Det har varit olika slags jippon sista tiden, och fler kommer framöver. En tradition sedan många år är den nordiska fotbollsturneringen som spelas på Skandinaviska skolan. Då ställer ambassaderna från Sverige, Norge, Danmark och Finland upp med varsitt lag (med en blandning av utsända, lokalanställda och anhöriga), och dessutom deltar skolan själv med ett lag. Förra året var även FN med eftersom de har en hel del anställda med nordisk anknytning, och dessutom gick de då och vann hela turneringen så de fick stå som arrangörer i år.

Fortsätt läsa ”Nordisk fotbollsfest och amerikansk familjefest”

Avslut både här och där

Avslut både här och där

Nej då, jag ska inte sluta skriva på bloggen, men det får bli det här inläggets tema eftersom det varit olika sorters avslut sista tiden. Exempelvis får sommaren sägas vara över i Moçambique för den här gången. Det är fortfarande varmt och skönt under dagtid, oftast 25 grader eller mer, men det blir svalare på kvällarna och mörkret har lagt sig redan vid 18-tiden.

En annan form av avslut är butiker eller caféer som hastigt och (o)lustigt försvinner, bland annat den frisersalong Karin brukade gå till. Efter att hon var där för att fixa håret en fredag förra månaden, så skulle hon gå tillbaks dit på måndagen eftersom hon inte riktigt var nöjd med resultatet. Vad möter henne då om inte en helt utrymd lokal… personal, inventarier, allt är puts väck utan någon förvarning.

Fortsätt läsa ”Avslut både här och där”

Arbetarens dag, en avkopplande långhelg

Arbetarens dag, en avkopplande långhelg

Första maj i Moçambique – Dia do Trabalhador – har inte den typ av manifestationer och demonstrationer som är vanliga på många platser i världen, men likväl är det en helgdag. Konstigt vore det annars i en nation befriad från sina kolonisatörer av en marxist-leninistisk rebellrörelse. Det betydde iallafall att vi fick en långhelg som vi kunde använda för en minisemester, och vi hade beslutat oss för att åka till Chidenguele. Det är ett litet samhälle fyra timmars körning norrut, med milslånga ständer där det finns hotell och semesterboenden utspridda lite här och där.

Fortsätt läsa ”Arbetarens dag, en avkopplande långhelg”

En ganska vanlig tisdag

En ganska vanlig tisdag

Jag märker att jag har lättast att skriva på bloggen när jag har något specifikt ämne eller tema att ta upp. Att ”bara” beskriva vardagen är en mycket större utmaning. Vardagen är som ett strömmande flöde av flyktiga ögonblick, vissa mer minnesvärda än andra, men ofta är det svårt att fånga dem. Fast i själva verket upplever jag ju dagligen saker som även om de i stunden kan verka för banala för att nämna här, så bidrar de till att forma vår erfarenhet av Moçambique – och är därför per definition värda att ta upp. Den här tillvaron kommer vi om några år tänka tillbaks på och undra vart tiden tog vägen, så alla sparade (minnes-)bilder är ju av betydelse!

Fortsätt läsa ”En ganska vanlig tisdag”

Matglada medföljare

Matglada medföljare

Vi är som tidigare nämnts en del personer i kretsen kring Skandinaviska skolan som är i Maputo inte av egen kraft, så att säga, utan för att vi har en partner som gör en viktig professionell insats här. Vi medföljare har genomgående lite mer fri tid att röra oss med, som vi utnyttjar exempelvis för att tillsammans träna eller ”gå på stan”. Flera gånger i veckan brukar vi även  fika eller äta lunch ihop i lite olika konstellationer. Det här matintresset har nu tagits till nya höjder genom ett initiativ av Stanley, vår svenska ambassadör Irinas make. Stanley, som alltid har ungefär ett dussin projekt på gång, föreslog att vi skulle börja laga lunch ihop, så sagt och gjort: igår tisdag begicks premiären i residensets rymliga och välutrustade kök.

Fortsätt läsa ”Matglada medföljare”

Hemkomst, eller återkomst?

Kändes lite mysko att komma tillbaks till Sverige för första gången sedan flytten. Var det en hemkomst? Nja, vi enades om att det nog inte var det, för Maputo är ju faktiskt vår hemstad nu. Låt oss kalla det för en återkomst istället. Det var iallafall en speciell känsla att lalla omkring på gatorna i Stockholm, som en turist i sina gamla hoods. Både Karin och jag hann med att besöka våra forna arbetsplatser, och barnen fick hänga med sina gamla klasser under en dag vilket verkade vara mycket uppskattat av alla. Kul också att komma till stugan i Dalarna och uppleva vinterns sista skälvande dagar. I Orsa Grönklitt fanns fortfarande tillräckligt med snö för att glida runt i spåren, och på släktträff i Malung fick barnen till sin lycka testa att köra ”farbror” Egons snöskoter ute på den snötäckta isen.

Fortsätt läsa ”Hemkomst, eller återkomst?”

Händer som talar – och händer som vinkar farväl

Händer som talar – och händer som vinkar farväl

Jag har i något tidigare inlägg skrivit om ett dövcenter här i Maputo, Mãos que Falam – ”händer som talar”. Det är en grupp döva tjejer/kvinnor som träffas i en närbelägen kyrkas lokaler för att få utbildning i sömnad och andra praktiska hantverken. Personer här i landet som är döva eller har andra handikapp blir väldigt lätt diskriminerade och har svårt att komma in i samhället, och det anses ofta var en skam för familjen att de ”drabbats”. Många av de som ses tigga ute på gatorna sitter i rullstol eller är blinda (och ofta då med ett barn som ledsagare).

Fortsätt läsa ”Händer som talar – och händer som vinkar farväl”

Med energi bygger vi framtid

Med energi bygger vi framtid

På många av de oranga elskåpen i Maputo står det att läsa ”Com energia construimos futuro” – Med energi bygger vi framtid. Så insiktsfullt och så sant! Jag gillar verkligen denna slogan… all heder åt den copywriter på det statliga elbolaget EDM som kläckte idén. För mig sänder det ekon från det förflutna, från en av mina favoritrörelser ur konsthistorien: de italienska futuristerna, som dyrkade farten, framåtskridandet, maskinsamhället (men tyvärr i vissa fall Mussolini också).

Hur som helst, eftersom jag fått önskemål om att skriva lite om vad Sida egentligen gör, så ger de här elskåpen mig en ingång till att göra detta. Energi är alltså ett område som Sida generellt satsar stort på, inte bara här i Moçambique, eftersom det visat sig vara ett effektivt sätt att bidra till de allt överskuggande målen fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt.

Fortsätt läsa ”Med energi bygger vi framtid”

Stiltje

Stiltje

Ja, den senaste veckan har verkligen präglats av stiltje. Farmor och farfar flög nöjda och glada tillbaks till Sverige förra helgen, efter att deras andra vecka hos oss mest präglats av lugn och ro. Vi gjorde kortare utflykter med dem i eller omkring Maputo, eller så satt de med en god bok och en kopp té på vår balkong. Mycket mer än så behövs inte för att njuta av tillvaron! Dessutom for Karin iväg på tjänsteresa till staden Lichinga i Niassa-provinsen längst uppe i norra Moçambique, för att träffa personal på organisationen We Effect – eller Kooperation Utan Gränser som de hette förut.

Fortsätt läsa ”Stiltje”