Route 62

Jag har sagt det förr och säger det igen: Sydafrika är ett magnifikt land att semestra i! Jag vet att ryggmärgsreflexen hos många svenskar är att associera landet med våld och fattigdom, men som turist löper man inga större risker om man bara packar ned det sunda förnuftet i resväskan och lägger ner ett uns av säkerhetstänk i bakfickan. Nu hade vi sportlov (eller ”mid term break” som skolan kallar det) och vi styrde kosan till Sydafrika än en gång. Vi flög till Port Elizabeth där vi hämtade ut en hyrbil, och under fem dagar bilade vi mot ”the Mother City”, Kapstaden, där vi stannade tre dagar på slutet. Rutten tog oss till en början längs med den berömda kustvägen Garden Route, men efter ett tag lämnade vi den och vek av inåt landet där vi slog in på den lite mindre kända Route 62.

Fortsätt läsa ”Route 62”

Kultur

Vernissager på löpande band

Efter våra år i Maputo har vi trimmat in vår förmåga att snoka upp utställningar med spännande lokala konstnärer. Verk av de som inte längre är i livet får man gå på museum för att se, men de som lever i all upptänklig välmåga dyker med jämna mellanrum upp med utställningar på något av stans gallerier eller kulturinstitut. Ibland behöver vi inte ens vara proaktiva och leta, utan det trillar ändå in inbjudningar till någon vernissage via något socialt medium. Igår kväll öppnade exempelvis en ny utställning med Reinata Sadimba på det Brasilianska Kulturinstitutet – en pendang till landets ambassad.

Fortsätt läsa ”Vernissager på löpande band”

Vardag

Maputo – vår stad

Ja i ännu några månader är Maputo vår stad. Vart vi tar vägen efter sommaren står ännu skrivet i stjärnorna. Snart nog får vi veta om det blir någon av de nya posteringar i Afrika som Karin har sökt, eller om vi vänder tillbaks till Stockholm. Nu när timglaset håller på att rinna ut, är det som att alla sinnesorgan går på högvarv och är extra känsliga för intryck. Ögon, öron och inte minst näsa – alla registrerar de noggrant varje detalj för att pränta in dem i hjärnbarken. Färgerna från blommande träd, dignande fruktkärror och kvinnornas mönstrade capulana-tyger. Doften av grillad kyckling med piri-piri från något av alla små informella gatustånd – blandat med odören från ruttnande sopor och urin. Ljudkulissen från trafiken runt vår bostad mitt i stan; mullrande V8-motorer i lyxiga Jeepar stångandes med skramliga halvt fallfärdiga chapas – minibussar. Eller, ibland i mer välsignade ögonblick: ljudet av vågbrus, rasslande palmblad och pysandet när en flaska 2M-öl öppnas. Alla dessa intryck måste lagras, för att när som helst i framtiden kunna återkallas ur minnesbanken.

Fortsätt läsa ”Maputo – vår stad”

Skola, Socialt

Gott slut

Så kommer här ett sista inlägg innan bloggen stänger ner för 2018. Som vanligt känns det som tiden gått rasande fort, men vid närmare eftertanke har det ändå hunnits med en hel del. Många besökare har vi haft, vilket alltid är lika kul. En del kortare utflykter inom landet och till Sydafrika har det blivit av sedan sommarlovet, och mycket kulturella evenemang i Maputo också. Vårt band, Capulanaz, har fått bra skjuts och har haft flera spelningar under slutet av året, och fler väntar nästa år. Veckans timme i replokalen hör absolut till höjdpunkterna här. Liksom torsdagarnas innebandy.

Fortsätt läsa ”Gott slut”

Kultur, Utflykter

Jakten på Malangatana

Så har mamma och pappa nyss återvänt till Sverige efter två veckors vistelse här hos oss. Deras tredje besök i ordningen – ganska imponerande av två förvisso oförskämt pigga grå pantrar, men ändå med diverse krämpor som åldern för med sig. Inte blev det lättare när en matförgiftning däckade bägge två efter några dagar, något som krävde inläggning på en klinik med dropp för att få rätsida på uttorkningen. Men efter den pärsen flöt dagarna på med safari i Kruger-parken och dagsutflykt till stranden i Macaneta. Dessa utfärder blandades med promenader till marknader och caféer i vårt grannskap och lata eftermiddagar i våra trädgårdsstolar. Lite kultur måste ju ingå i mixen av upplevelser också, så jag hade planerat in ett besök till Malangatanas hem, som numera fungerar som museum.

Fortsätt läsa ”Jakten på Malangatana”

Samhälle

Framtiden är här

Detta inlägg är mest tänkt som en snabb kommentar till ett annat inlägg som jag skrev i februari, om brobygget över Baia de Maputo – Maputobukten. Efter många förseningar och uppskjutna invigningsdatum öppnade bron äntligen för allmänheten i lördags, den 10:e november. Vi var själva i Sydafrika då så jag vet inte exakt vad som utspelade sig under invigningen, men jag läste att över 6,000 fordon passerade över bron det första dygnet. Det var lite vilda västern där uppe också: folk stannade bilarna trots att det är förbjudet, klängde själva på räckena eller satte sina barn på dem för att ta foton. Det dracks öl, vilket drivor av tomglas längs brokanten vittnade om. Polisen fick komma för att ”krascha” festen, de skrev böter och tog körkort på löpande band. Övervakningskamerorna är inte på plats ännu, men de kommer. Vägtullstationen finns dock redan, och överfarten kostar 160 MZN (ca 25 SEK) för en personbil enkel resa.

Fortsätt läsa ”Framtiden är här”

Kultur

Krigets gudmödrar

För att anknyta till föregående inlägg… för egen del uppstår det även på vardagar en hel del fri tid att på eget bevåg fylla med innehåll. Som den ”kulturknutte” jag betraktar mig själv som, har jag under åren snokat upp en hel del vattenhål där jag kan läska mig med det lokala konst- och kulturlivet. Nu har jag ju inte direkt några andra afrikanska storstäder att jämföra med, men min uppfattning är att Maputo ändå har ett relativt rikt kulturutbud med många olika scener och mötesplatser. Moderskeppet är Museu Nacional de Arte som inhyser en inte enorm men likväl gedigen samling konst från företrädesvis en äldre generation av moçambikiska konstnärer – de flesta inte i livet längre. Yngre konstnärer ställer ut framför allt på gallerierna Núcleo de Arte, Kulungwana och Fundação Fernando Leite Couto. Flera länder har sina egna kulturinstitut också: Tysklands Goethe-institut förstås, Portugal har sitt Instituto Camões, Centro Cultural Brasil Moçambique, och kanske det främsta av alla – Centro Cultural Franco-Moçambicano. Alla arrangerar de utställningar och andra typer av event.

Fortsätt läsa ”Krigets gudmödrar”

Utflykter, Vardag

Händelsefattiga helger

De helger när vi väljer att stanna kvar i Maputo märker vi att det blir allt svårare att fylla dagarna med vettigt innehåll. Speciellt barnen blir rastlösa och känner sig instängda. När vi var i Stockholm i somras gav det dem nästan en berusande frihetskänsla att för första gången åka tunnelbana på egen hand – något som de har förstått är vardagsmat för deras gamla klasskompisar. Något liknande här är ju inte möjligt, att spontant bara sticka iväg till någon kompis är inte att tänka på. Alla aktiviteter och playdates måste styras upp i förväg och skjutsas till. Lördagarna flyter oftast på rätt bra ändå. Barnen har tennislektioner och ibland andra sportevenemang relaterade till skolan, vi åker till någon stormarknad och handlar, och på kvällen blir det inte sällan middag i sällskap med andra familjer. Men söndagarna går trögare och tristessen lurar runt hörnet. De få museerna av intresse har betats av, en dagsutflykt till stranden i Macaneta är förvisso alltid trevligt men lockar inte lika mycket längre.

Fortsätt läsa ”Händelsefattiga helger”

Kultur

Rondelldjur

Att ställa ut konstverk i form av djur i det offentliga rummet är ingen okänd företeelse i Sverige. Många minns säkert när Stockholm blev en av hållplatserna för det internationella konstprojektet Cow Parade och invaderades av 75 kossor år 2004. De såldes sedermera och intäkterna gick till BRIS. Ett par år senare började de s.k. rondellhundarna dyka upp lite varstans i Sverige. Det var ju lite mer av en gräsrotsrörelse, och en hund ställdes till och med upp i en rondell här i Maputo av eleverna på den Skandinaviska skolan.

Fortsätt läsa ”Rondelldjur”

Historia, Kultur

Tunduru Gardens

Maputos botaniska trädgård, Tunduru Gardens, är en grön lunga mitt i stan som legat på sin nuvarande plats sedan 1885. För inte alltför länge sedan var den vildvuxen, förfallen och hemvist för uteliggare och kriminella. En plats man inte skulle besöka helt enkelt. Men det gjordes en uppryckning och under ett par års avstängning restaurerades parken innan den öppnade för allmänheten igen härom året. Nu är den en populär plats för Maputo-borna. Ett ställe dit man gärna smiter iväg in i skuggan under något av de väldiga träden när middagshettan är som värst. På helgerna är det ofta bröllopssällskap som fotograferar sig där inne. Tack vare sitt geografiska läge, där den övre delen av Maputo, kallad Polana, välter ner mot den lägre delen, Baixan, ligger parken som på att sluttande plan. Så gångarna löper uppåt och nedåt, och avbryts här och där av trappor och avsatser. Där finns flera vackert övervuxna pelargångar, så kallade pergolor, och i den nedre delen en stor damm.

Fortsätt läsa ”Tunduru Gardens”

Historia, Kultur

Capulana, universaltyget

Capulana, de färgglada tygstycken som traditionellt bärs av kvinnorna i Moçambique, har jag nämnt många gånger tidigare på bloggen, fast ändå aldrig riktigt gått på djupet med. Liknande tyger finns över hela Afrika, söder om Sahara åtminstone, med vissa regionala skillnader i kvalitet och mönster. I många länder kallas de för kitenge/chitenge, och på Swahili heter det kanga. I Sydafrika och Lesotho går tygerna under namnet shweshwe. Sen är det ju fel att säga att det bara är kvinnor som bär capulanor eller motsvarande tyger, för även bland män är det populärt med skjortor eller tröjor tillverkade av capulanor. Inte minst bland expats som mig själv, som genom att bära capulana-skjortor lite fåfängt vill försöka visa sin samhörighet med den lokala kulturen – sen är det ju upp till omgivningen att bedöma hur väl det lyckas. Det kanske bara är patetiskt, vad vet jag? I alla händelser har det vuxit till en ganska stor industri, för numera hittar du alla möjliga prylar sydda av capulanor: kuddar, necessärer, pennskrin, mobilfodral, lampskärmar, bordstabletter, förkläden, bagar, ryggsäckar, mm mm.

Fortsätt läsa ”Capulana, universaltyget”

Politik

Ny valcykel, temperaturen stiger, pressfriheten hotas

I Moçambique går man till valurnorna vart femte år. Processen är en tvåårig cykel där befolkningen ena året röstar i kommunalvalen, medan året efter är det president- och parlamentsval. Denna valcykel inleds nu i oktober med lokalvalen i landets 53 kommuner (municípios), som utgörs av 33 ”officiella” städer samt 20 mindre distriktsstäder. Dessa täcker bara en liten del av Moçambiques yta så en stor del av landet saknar därmed en lokalt styrande församling. Det översta namnet på det vinnande partiets lista blir borgmästare. Det största oppositionspartiet Renamo bojkottade de förra kommunalvalen för fem år sedan, vilket gjorde att det då helt nya uppstickarpartiet MDM överraskande vann valet i flera av de största städerna som Beira och Nampula – en nesa för det styrande Frelimo-partiet. Nu är emellertid Renamo med i matchen igen, dock försvagade av att deras ständige partiledare Afonso Dhlakama gick bort nyligen. Samtidigt har de stärkts av att flera ledande namn hos MDM gått över till dem efter interna stridigheter.

Fortsätt läsa ”Ny valcykel, temperaturen stiger, pressfriheten hotas”

Vardag

Sista året börjar nu

Ja för så är det, nu går vi in på det femte året i Moçambique och mer än så blir det inte – sådana är reglerna. Vi damp ner på landningsbanan i Maputo i fredags efter några dagars mellanspel i Istanbul, och plötsligt var det riktigt behagligt klimat efter den nästan outhärdliga svenska värmeböljan. Vi klämde ihop oss och vårt bagage i en taxi från flygplatsen. Tyvärr finns det inga kombis i Maputos taxiflotta utan bara vanliga sedan-bilar, så när vi kommer hela familjen med varsin stor resväska slutar det nästan alltid med att vi får ha några i knäet. Om man har tur ligger någon av shuttle-bussarna från stadens storhotell som Radisson eller Southern Sun och trålar efter ”svartkörningar” mellan sina ordinarie uppdrag, men vi hade ingen sådan lycka den här gången.

Fortsätt läsa ”Sista året börjar nu”

Resor

Åka skidor i Afrika

I början på sommarlovet gjorde vi precis som våra tidigare år i Moçambique, nämligen en lite längre bilsemester i regionen. Vi hade två mål den här gången, dels att se mer av Johannesburg än flygplatsen där vi mellanlandat så många gånger, men innan dess att åka skidor i Lesotho. För där ligger Afriski, en av två anläggningar för utförsåkning i Afrika söder om Sahara (den andra är Tiffindell i Sydafrika). Jag och barnen hämtade upp Karin på jobbet när vi drog iväg en tisdagseftermiddag, och vi hann en bit in i Swaziland innan vi stannade för natten. Vi fortsatte dagen efter 50 mil till den lilla sydafrikanska staden Clarens, nära gränsen till Lesotho. Clarens, som vi har kört igenom en gång tidigare, är känd som en plats dit konstnärer och bohemer dras, och det finns oproportionellt många gallerier där. Det ligger ganska högt också, vilket borgade för kyliga nätter på vårt pensionat, givet hur dåligt isolerade husen generellt är i Sydafrika och bristen på central uppvärmning. Men med en sprakande brasa i öppna spisen på vårt rum och elektriska filtar i sängarna klarade vi oss rätt bra trots allt.

Fortsätt läsa ”Åka skidor i Afrika”

Skola

School’s out

Torsdag 14/6 innebar ett slut och en början. Slutet på Leo och Stellas andra år på Amerikanska skolan i Maputo, och början på fotbolls-VM i Ryssland. Hur stor peppen än är för den senare händelsen så lämnar vi den dithän än så länge, men får säkert anledning att återkomma vad det lider. Skolavslutningen, däremot, fick för vår del mest fokus på Stella i och med att hon gick ut grade 5, vilket enligt det så kallade IB-systemet som skolan följer betyder att hon gick ut (”graduated from”) Primary School – som motsvarar svenska låg+mellanstadiet. De hade en fin avslutningsceremoni i skolans aula med sång, avtackningar och bildspel. Sen blev det allmänt kramkalas ute på skolans gård, lyckönskningar inför lovet, och i vissa fall avskedstårar.

Fortsätt läsa ”School’s out”