År tre

År tre

Vi går nu in på vårt tredje år i Maputo. Karins grundkontrakt var på två år, och hade vi inte förlängt det vore vi redan färdiga här. Det känns nästan absurt. Det hade varit för kort, vilket även Sida verkar ha insett. För de som skickas ut på utlandsposteringar har numera minimum tre år i sina kontrakt. Sommarvistelsen i Sverige var ovanligt varm och skön, och tog oss runt i Småland, Göteborg och Dalarna förutom en hel del häng i Stockholm också. Tack till alla nära och kära som härbärgerat och förplägat oss! Om någon undrar är vårt hus i Örby på nytt uthyrt, denna gång till några goa grabbar från Karlstad som vi hoppas ska trivas och stanna ett tag.

Fortsätt läsa ”År tre”

Ilha de Moçambique – det gamla hjärtat

Ilha de Moçambique – det gamla hjärtat

Utanför kusten, långt uppe i norra delen av landet, ligger den lilla ön/samhället Ilha de Moçambique där ungefär 14,000 invånare tränger ihop sig. Ursprungligen en arabisk hamn och handelsutpost, men sedan Vasco da Gama 1498 besökte ön på sin väg till Indien möttes och stöttes portugisiska, arabiska och indiska intressen där. Liksom Zanzibar var ön ett centrum för handel, inte minst med slavar som togs dit ända från Zimbabwe och Malawi. Den arabiske sultanen på ön hette Ali Musa Mbiki, vilket föranledde portugiserna att ge den namnet Moçambique som ju så småningom blev namnet på hela nationen. Ön blev med tiden huvudstad i Portugisiska Östafrika, men efter att Suezkanalen öppnade tappade den i betydelse och Lourenço Marques (numera Maputo) blev 1898 huvudstad istället. Numera är ön utnämnd till världsarv av Unesco och folk livnär sig mestadels på turism och fiske.

Fortsätt läsa ”Ilha de Moçambique – det gamla hjärtat”

Den blomstertid har kommit

Den blomstertid har kommit

Ja nu har barnen sjungit ut läsåret. De fick dock stanna på fritids ännu en vecka, men nu börjar sommarlovet på riktigt. Efter sommaren väntar stora förändringar med byte till en annan skola, men mer om det när den dagen kommer. Just nu packar vi resväskorna för en första semestervecka uppe i norra delen av landet, på ön Ilha de Moçambique som ursprungligen var en portugisisk handelsstation på rutten till Indien. Fram till 1898 var det dessutom landets huvudstad. Det är nog ingen vild gissning att nästa inlägg kommer därifrån, om bara uppkopplingarna fungerar.

Fortsätt läsa ”Den blomstertid har kommit”

Favoriter i repris

Favoriter i repris

Nu under sena maj och tidiga juni känner vi oss som inneslutna i en tidskapsel. Händelser som vi upplevde för ett år sedan upprepar sig nu med jämna mellanrum. Det skulle på Skandinaviska skolan vara den årliga fotbollsturneringen mellan nordiska ambassadlag, men den regnade tyvärr bort. Det var även vårfesten/marknaden Mayfair på Amerikanska skolan dit verkligen alla expats i Maputo kommer, som blev en trevlig dag i strålande sol. Den största händelsen för många så här års är dock musikfestivalen Bushfire i Swaziland (jag skrev om förra årets upplaga här). Som ett flyttfågelstreck rör sig Maputo-borna dit i flockar som får de vanligtvis så sömniga gränskontrollerna att förvandlas till en trögflytande massa av köande och alltmer otåliga festivalbesökare.

Fortsätt läsa ”Favoriter i repris”

Tennbröllop i Maputo

Tennbröllop i Maputo

Nu har jag varit ganska negativ i flera inlägg på sistone och bara fokuserat på kriserna i Moçambique. Detta till trots trivs vi ju ändå storartat med tillvaron här, så det är dags att förmedla en lite trevligare motbild genom ett antal osorterade bilder från senaste tiden.

Fortsätt läsa ”Tennbröllop i Maputo”

Åsiktsdiktatur

Ja, det är åt det hållet det barkar i Moçambique. En hemsk utveckling där röster tystas ned som på ett eller annat sätt kritiserar staten eller regeringspartiet Frelimo (vilket i praktiken är samma sak). Det är ett mönster av skrämseltaktik, misshandel, kidnappningar och mord på personer som på ett eller annat sätt hotar deras intressen. En lång rad av journalister, jurister, akademiker och ekonomer har under senare år fått sätta livet till, och senast i raden var åklagaren Marcelino Vilanculos som förra månaden sköts ihjäl. Han höll då på att utreda den våg av kidnappningar som plågar landet, som med all säkerhet har trådar högt upp i maktsfärerna.

Fortsätt läsa ”Åsiktsdiktatur”

Maputo: konst i det offentliga rummet

Maputo: konst i det offentliga rummet

I Maputo finns det en hel del offentlig konst. Inte alltid på de mest uppenbara ställena, men likväl finns det där. Det roliga är att flera av landets absolut mest välrenommerade konstnärer finns representerade ute på stan, sådana som målaren Malangatana Ngwenya, skulptören Alberto Chissano och Naguib Abdula som mest är känd för sina enorma muraler och mosaiker. Jag har haft det här inlägget i tankarna ett tag, och inför sammanställandet försökte jag hitta något skrivet om konst/kultur från Marx eller Engels, men det gick jag bet på. Med tanke på det fria Moçambiques marxist-leninistiska fundament hade varit grymt att kunna backa upp det här temat med några braskande Marx-citat om konstens plats i ett kommunistiskt samhälle, men nä… han verkar inte haft tankarna åt det hållet (fast rätta mig gärna om jag har missat det).

Fortsätt läsa ”Maputo: konst i det offentliga rummet”

Det bidde en tummetott

Nä, någon lamslagen nation blev det inte, utan snarare har det varit en lugnare helg än normalt. Av de manifestationer som utlovats för framför allt gångna fredag-lördag syntes inte mycket. Jag läste en rapport om att det hade bränts däck på något ställe, men utöver det har jag inte hört talas om några protester alls. Delvis beror det säkert på att tungt beväpnad polis hade kommenderats ut till områden där man av erfarenhet vet att det kan bli oroligt. Vi såg även pickuper med militärpoliser köra fram och tillbaks längs med Avenida Julius Nyerere, som ligger precis brevid gatan vi bor på, och hörde mycket sirener på avstånd.

Fortsätt läsa ”Det bidde en tummetott”

En lamslagen nation?

Jag har redan skrivit en del om Moçambiques ekonomiska boom, den höga tillväxten och om de omfattande gasfyndigheterna off-shore som de stora oljebolagen haft huggsexa om att köpa in sig på. Landet har setts på med avund från grannarna i regionen. Men det har kommit grus i maskineriet. Alltmer framträder bilden av en ”shopaholic” som kraftigt övertrasserat alla sina konton. I några tidigare inlägg har jag uppehållit mig vid den s.k. EMATUM-affären, där ett statligt bolag lånade upp 850 miljoner US$ under gravt otransparenta former för att bygga upp en tonfiskeflotta, så jag ska inte älta mer om det.

Fortsätt läsa ”En lamslagen nation?”

Marginalen – Maputos pulsåder

Marginalen – Maputos pulsåder

”Marginalen” har jag skrivit om i förbigående många gånger. Det portugisiska verbet margear betyder ungefär att ”följa längs stranden”, och Avenida da Marginal är sålunda vägen som följer strandlinjen. Det är en sträcka på ganska exakt en mil och vi åker åtminstone delar av den flera gånger i veckan. Och det är så fantastiskt kul att köra där, så mycket pågår längs vägens kanter… folkliv på stranden, olika sportaktiviteter, nya köpcenter och hotell som skjuter upp. Och inte minst den nya fiskmarknaden med tillhörande myller av smårestauranger som blivit ett populärt utflyktsmål, speciellt på helgerna.

Fortsätt läsa ”Marginalen – Maputos pulsåder”

Kapstaden: viner och pingviner

Kapstaden: viner och pingviner

Förra året betade vi av en av Sydafrikas främsta turistattraktioner (Krugerparken) när farmor och farfar kom och hälsade på oss. Nu när det var dags för deras länge emotsedda återkomst så möttes vi i den andra av landets besöksmagneter, Kapstaden. Då var upplägget att vi började med två nätter i det pittoreska och av turister halvt om halvt sönderkramade samhället Franschhoek ute i vindistrikten, inte långt ifrån den lite större staden Stellenbosch. Sen fortsatte vi med fyra nätter inne i själva Kapstaden innan vi hela bunten flög tillbaks till Maputo.

Fortsätt läsa ”Kapstaden: viner och pingviner”

Trångt om saligheten

Trångt om saligheten

Nyss återkommen till Maputo efter en påtvingad resa till Stockholm. Alltid trevligt förvisso att komma dit och träffa nära och kära, men anledningen var desto jobbigare: att våra hyresgäster, familjen Borrero från Ecuador, med rätt kort varsel meddelat att de måste flytta tillbaks till sitt hemland. Orsaken till det är något som tycks likna en lite illavarslande internationell trend. Här i Maputo håller Danmark på att stänga ner sin ambassad. I Stockholm, liksom i andra huvudstäder runt världen, har Ecuador tvingats skära ner på sina beskickningar på grund av ekonomisk kris. Detta då landet, precis som Venezuela, i allt för hög grad förlitat sig på nu sjunkande oljeintäkter. Och på grund av detta förlorade alltså Sr Borrero sitt jobb. Så syftet med resan var dels att avsyna huset, dels att träffa nya intressenter, och det var lyckat på bägge punkter. Kontrakt skrivs nu i veckan med en ny familj, denna gång med rötterna i Pakistan. Utöver det husrelaterade hanns det med några fikor, shopping av barnkläder (perfekt att vårkollektionerna hunnit ut i handeln), ett par konstutställningar (rekommenderar Christine Ödlund på Magasin III) och inte minst en konsert tillsammans med alltid trogne musikaliske vapenbrodern Thord.

Fortsätt läsa ”Trångt om saligheten”

90-talet lever igen

90-talet lever igen

Ja, då var det dags för årets första stora vuxenfest, tack vare Karins kollega på ambassaden Love. Jag har nämnt det tidigare, men Love växte själv upp som barn/tonåring i Maputo i en Sida-familj. De bodde ju då till och med i den lägenhet vi bor i nu. Nu skulle hans gamla svenska kompisgäng från den tiden komma på besök, och i samband med det bjöd de in till fest med nittiotalstema där alla hitsen från den epoken skulle spelas både live och av DJ. Det band som Love och jag och några till startat fick därmed chansen att göra vår första riktiga spelning, och vi hade repat in ett tidstypiskt set med låtar av exempelvis Radiohead, Pulp, Cranberries, Weezer och – som final – Nirvana.

Fortsätt läsa ”90-talet lever igen”

Sportlov

Sportlov

Ja, sportlovet kom och gick och blev lite upphackat för vår del eftersom Karin inte kunde vara ledig hela veckan. Men vi började med en helg i badorten Bilene ett par timmars bilresa norr om Maputo. Den ligger vid en stor lagun som har förbindelse med havet via en smal kanal. Vårt hotell, Nghunghwa Lodge, låg på det smala näset som skiljer lagunen från havet, så vi blev hämtade med båt för transport över lagunen. Karin hade varit på konferens här för ett tag sen, så vi visste att det skulle vara ett bra ställe. Själva inkvarteringen håller hög klass och husen ligger utspridda på en höjd med fin utsikt in mot land. Men det fanns annat som brast och helgen där blev väl inte riktigt vad vi hoppats på…

Fortsätt läsa ”Sportlov”

Klimat och miljö

Klimat och miljö

Det var ingen bra start på den här dagen. Elektriciteten har kommit och gått under natten. Som en konsekvens av det blev pumpen som förser vår fastighets lägenheter med vatten utslagen. För att kunna diska, spola i toaletter, etc fick jag fick fylla och bära upp vattendunkar från våra vakters lilla pentry på gatuplanet. I skrivande stund har dock både el och vatten kommit tillbaka. Elen är inte mycket att göra åt, det rår bara det statliga energibolaget EDM över. För att ordna vattenproblemet var ambassadens ”fixare”, señor Eduardo, här och inspekterade, och skickade sen efter hantverkare som åtgärdade det hela. Helt ärligt, Eduardo som har jobbat på ambassaden i över 30 år, är nog den viktigaste personen där. Han har byggt upp ett otroligt nätverk av kontakter under dessa år, så vad man än behöver hjälp med ordnar han det. När ens bohag anländer i en skeppad container är det han som fixar all pappersexercis med tull och hamnmyndigheter. Behöver man köpa eller importera en bil kan han procedurerna. När Leo var med om en krock för en tid sen kom Eduardo ut till olycksplatsen (trots att det var helg), skötte snacket med poliserna, ordnade med bortforsling av bilen. Bara några exempel. Man bävar redan nu för hur det ska gå när han pensioneras om några år.
Fortsätt läsa ”Klimat och miljö”