Det svarta guldet

Livet i Lusaka rullar på nästan som vanligt. Vi är utsläppta från vår tvåveckors hemmakarantän sen en dryg månad, men spenderar fortfarande större delen av tiden på hemmaplan. Karin är på ambassaden en dag i veckan; den utsända personalen turas om att vara där enligt ett roterande schema. Barnen har än så länge haft distansundervisning, men det blir ändring på det snart. Myndigheterna har lättat på restriktionerna så skolorna får öppna helt och hållet nu. Vår skola, AISL, släpper på några årskurser i taget, och både Leo och Stella får komma tillbaks till campus kommande fredag. Naturligtvis en höjdare tycker bägge, även om de kommer fortsätta behöva leva med ett batteri av restriktioner. Munskydd är obligatoriskt. Skolbänkarna sprids ut maximalt i klassrummen. Varje årskurs tilldelas ett område på skolan där de måste vistas på rasterna – de får inte ”mixa” med andra. Kaféet är stängt så de måste ta med lunchmat hemifrån. Inga aktiviteter efter skolan ännu. Nåja, huvudsaken är den sociala biten, att de får träffa alla kompisar fysiskt.

Fortsätt läsa ”Det svarta guldet”

Vardag

Omstart – skål för det!

När jag skrev det förra inlägget hade vi ingen aning om hur framtiden skulle arta sig. Vi blev ju hemförlovade till Sverige när Corona-viruset började spridas i slutet av mars. Och inte bara vi – Sida tog hem nästan all personal med familjer från så kallade hardship-länder. Hur lång tid det skulle handla om på svensk mark var det ingen som visste. De flesta var i samma bostadssituation som oss, alltså att våra svenska hem var uthyrda, vilket skapade en del bekymmer. En del kunde likt oss flytta in i sina fritidshus, medan andra fick flytta in hos släkt och vänner eller hyra boende på andrahandsmarknaden.

Fortsätt läsa ”Omstart – skål för det!”

Samhälle

Corona-tider även i Zambia

Corona-utbrottet undgår inte något hörn av världen, ja kanske förutom Antarktis. Zambia är inte förskonat men än så länge lindrigt drabbat med tre bekräftade importfall. Sen spekuleras det naturligtvis i hur många oupptäckta fall det finns, framför allt med tanke på hur många kineser som är verksamma här. Men situationen präglar ändå tillvaron på ett markant sätt. Alla som anländer till flygplatsen feber-screenas och får fylla i en blankett om var man har varit. De som kommer från Corona-hotspots följs upp med dagliga telefonsamtal om hur man mår, och det är så de tre fallen upptäcktes. Sen bommade alla landets skolor och universitet igen förra veckan som en försiktighetsåtgärd. Barnens skola, AISL, håller stängt i sex veckor och ska öppna igen den 28/4, men vete tusan om jag tror på det. Under tiden fortsätter iallafall undervisningen online så förhoppningsvis ska inte eleverna missa något av kursplanen. Den viktigaste mötesplatsen för zambierna, kyrkorna, håller fortfarande öppna, men enligt vad vår hemhjälp Jane berättat har tiden man får spendera där för ”worshipping” begränsats. På radion pratas det mycket om Corona och hur man kan skydda sig själv genom att sköta hygienen. Utanför alla köpcenter, och vid ingången till alla butiker, finns det nu stationer där man kan sprita eller tvätta händerna. Än så länge är det ingen brist på vare sig toapapper eller handsprit eller paracetamol. Den rådande situationen har snarare öppnat upp nya affärsmöjligheter för driftiga personer…

Fortsätt läsa ”Corona-tider även i Zambia”

Kultur, Vardag

Våra vattenhål

Kabulonga, vår förort, är grönt och fint. Lugna villakvarter inramade av några större genomfartsvägar. Med jämna mellanrum hittar man en ”mall”, alltså ett köpcenter. Inom fem minuters bilkörning har vi åtminstone fyra malls. Och där det finns affärer finns det restauranger, både finare stekhus och kedjor av snabbmatskaraktär. Så egentligen är ju livet väldigt praktiskt. Men… det blir liksom lite isolerat, lite för bilberoende. Det saknas något; lite folkliv kanske, lite puls så där. Tänker tillbaks på hur det var i Maputo där man gick ut på gatan, folkmyllret slog emot en, man promenerade till små affärer, kaféer, gallerier längs akacia- och jakarandakantade gator. Men inte hänga läpp över det, att inte jämföra är vårt mantra. Nu får vi istället anstränga oss lite mer för att hitta de där vattenhålen som läskar vår törst efter kultur-, fika- eller shoppingupplevelser. Inte fel det heller.

Fortsätt läsa ”Våra vattenhål”

Djur

Turbulens i djurparken

Plötsligt gick en månad och inget hände på bloggfronten. Efter att jag och barnen var i Sverige tio dagar i början på januari fick jag med mig en influensa i bagaget tillbaks till Zambia. Det var dock innan Corona-utbrottet tog fart så det fanns aldrig någon anledning till oro, även om den höll mig däckad ett tag. Sen började vårterminen och vardagen drabbade oss med full kraft igen med skolskjutsande, husfixande, storhandlande och allt vad det är. Och det regnar, regnar. Inte hela tiden, men så gott som varje dag. Intensiva slagregn, ofta ackompanjerade av kraftig åska, som vanligtvis går över snabbt. Det kan vara så otroligt lokalt också. När det öser ner på skolan en dryg halvmil bort kan det vara strålande sol hemma vid vårt hus.

Fortsätt läsa ”Turbulens i djurparken”

Resor

Zambia – ett av CNN’s 20 utvalda resmål för 2020

2020 börjar bra för Zambia. Nyhetskanalen CNN har landet på sin just publicerade lista över de 20 bästa ställena i … Fortsätt läsa Zambia – ett av CNN’s 20 utvalda resmål för 2020

Miljö, Resor

Victoriafallen – fake news?

Så är vi komna ungefär halvvägs genom jullovet, som i mitt tycke är onödigt långt här. En dryg månad ska fyllas med vettiga och stimulerande aktiviteter så att barnens tillvaro inte degenererar till ett överdoserande av passivt skärmande. Vi har nog redan misslyckats på den fronten, kan jag känna, men vi gör så gott vi kan. Hur som helst, dagen efter att skolan slutade drog vi i alla fall iväg med siktet inställt på Namibia, en 250-milafärd som korta bitar även tog oss igenom Botswana och Zimbabwe. Länderna ligger tätt kring Zambias sydvästra hörn. Vi började med några dagar i Livingstone, staden som ligger på den zambiska sidan av Victoriafallen. Nu har jag förstått att bilder på ett uttorkat vattenfall har florerat i pressen både i Sverige och annorstädes, och har använts som slagträ i klimatdebatten. Så hur ligger det till med det, egentligen? Ja, titta på bilderna som kommer här under, jämför dem och bedöm själva…

Fortsätt läsa ”Victoriafallen – fake news?”

Socialt

Lusse i Lusaka

Precis som i Maputo är Lucia den största svenska manifestationen under året. Ja det är till och med större än Nationaldagen. För Nationaldagar har ju alla länder, men Lucia är något unikt svenskt. Då bjuds det på mottagning i ambassadörens residens för uppemot 500 personer. Naturligtvis är alla svenskar i landet inbjudna, och därutöver massor av diplomater, regeringsföreträdare, folk från partnerorganisationer och andra vars närvaro på något sätt gagnar svenska intressen. Ännu har det dock inte gått lika långt som i Maputo där det fina Luciafirandet sista åren förvandlades till ett reklamjippo för svenskt näringsliv med affischer, banderoller och liknande. Kvällen inleddes med tal av vår svenska ambassadör Anna-Maj och därefter kom det traditionsenliga Luciatåget, som blev riktigt stort med ungefär 45 deltagare. Att Stella skulle vara med var nog ingen högoddsare, men även jag och Leo deltog för att få upp den manliga headcounten. Vi hann med ett par repetitioner innan Lucia så vi fick till sjungandet riktigt bra, fast jag (och många andra) tog till det gamla fusktricket med att ha texterna på ljusmanschetten.

Fortsätt läsa ”Lusse i Lusaka”

Samhälle

En kristen nation

Nog för att religionen spelade en stor roll i Moçambique men zambierna tar det till en helt annan nivå. Här märks det på ett helt annat sätt i vardagslivet. Vi har flera skolor och college i vår del av Lusaka som framhäver sina kristna värderingar på stora skyltar ut mot gatan. Det syns också på många fordon i trafiken, framför allt på minibussarna men även på vanliga privatbilar, för de har dekaler med klatschiga bibelcitat på fram- eller bakrutan. ”Only God knows”, ”Lion of Judah”, ”Lamb of God” – ja sådant och mycket annat kan man läsa på bilarna. Ett par andra indikatorer på graden av religiositet: Regeringen har ett helt departement dedikerat till religiösa frågor, Ministry of Religious Affairs, och den 18:e oktober är National Prayer Day, en nationell helgdag för bön och kontemplation. Som jag förstår det går detta ända tillbaks till David Livingstone. Hans tes var att kolonisationen vilade på två ben: handel och kristendom. Med hjälp av dessa två stöttepelare skulle civilisationen tas till Afrika. Sen dröjde det inte länge förrän engelska missionärer strömmade till kolonierna. Med allt gott de gjorde i form av att bygga sjukhus, skolor, barnhem och så vidare, var det inga problem att till på köpet sälja in Gud och Jesus till lokalbefolkningen. Evangeliet föll i särskild god jord här.

Fortsätt läsa ”En kristen nation”

Historia, Kultur

När rocken kom till Zambia

På sextiotalet hade Zambia vind i seglen. Landet hade fått sin självständighet och pengarna strömmade in från koppargruvorna i norr. Victoriafallen och nationalparkerna drog stora skaror av turister. Framtidsoptimismen tog sig olika uttryck. Ett exempel var det zambiska rymdprogrammet som jag skrev om för ett tag sen. Ett annat var den blomstrande rockscenen som hade få, om ens några, motsvarigheter i Afrika. Som en del av det brittiska samväldet hade landet inte blivit förskonat från ”the British invasion”, alltså band som Beatles, Kinks och Hollies. Lokala musiker lyssnade och influerades. Vissa föredrog tyngre, mer psykedeliska tongångar som Jimi Hendrix, Led Zeppelin och Cream (med Eric Clapton). Lägg till lite funk a la James Brown i mixen, krydda med zambisk musik från bushen, och en ny genre var född: Zamrock. Sjuttiotalets första hälft var glansperioden. De största banden som WITCH (We Intend To Cause Havoc – på bilden längst upp), Musi O Tunya och Amanaz turnerade runt landet och spelade inför storpublik, det startades skivbolag och vinylpresserier… kort sagt, en musikindustri växte fram. Läget försämrades inte direkt av att det utgick påbud från högsta ort att 95% av musiken som spelades på radio skulle vara inhemsk.

Fortsätt läsa ”När rocken kom till Zambia”

Kultur, Skola

Svenska skolan

Det fanns en tid när svenskar strömmade till Afrika i sådan omfattning att det växte fram behov av skolor lite varstans på kontinenten för alla medföljande svenskbarn. Det var missionärer, volontärer, bistånds- och solidaritetsarbetare som kom med sina familjer under kortare eller längre perioder. Svenskskolorna blomstrade och hade i vissa fall uppemot hundra eller fler elever. Så är inte situationen längre. Sviktande elevunderlag har gjort att de flesta av skolorna omvandlats eller lagt ner undervisningen. Så vitt jag vet är det bara skolorna i Maputo och Nairobi som ännu lever kvar enligt klassiskt snitt. Den senare är fortfarande stor då de har gymnasium med internatboende, som blivit populär bland i Sverige boende ungdomar att ta ett utbytesår på. I Addis Abeba finns den svenska skolan kvar, men har omvandlats till en internationell skola med engelskspråkig undervisning för att attrahera fler elever. I Dar Es Salaam har den gamla svenska skolan blivit en nordisk ”social” klubb, förvisso med förskola och vissa eftermiddagsaktiviteter för skolbarn. I Johannesburg finns en svensk sektion på den amerikanska skolan AISJ som erbjuder svenskundervisning.

Fortsätt läsa ”Svenska skolan”

Utflykter

I tillvarons utkant

Tre månader i Lusaka har passerat, och vi börjar bli varma i kläderna. Rutinerna faller på plats. Skjutsa barnen till skolan vid sjutiden på morgonen. En del dagar samlas valda delar av svenskföräldrarna för en fika på Zambean, ett kafé nära skolan. Andra dagar följs skollämningen av en löptur med ett par andra pappor, ut på små dammiga vägar i skolans omgivning. Det tar inte många hundra meter förrän vi är ute på landet på riktigt. Stigarna tar oss genom fält, vi möter klungor av barn i uniform promenerandes till sin skola. Inte sällan springer de med oss ett litet tag och skrattar och ropar ”Hi, how are you?”. En bra start på dagen! Sen hem och duscha och därefter kanske åka iväg och handla eller uträtta andra ärenden. Sen ägna några timmar åt skrivande innan barnen kommer hem med skolbussen. Allt medan vår hemhjälp Jane och vår trädgårdsmästare Gift sköter markservicen.

Fortsätt läsa ”I tillvarons utkant”

Vardag

Ordning på torpet

Jag har tidigare fått önskemål om att visa lite bilder från vårt nya hem, så jag tänker att nu när vi slutligen kommit någorlunda i ordning är det dags att hörsamma denna önskning. Inlägget kommer bara att handla om detta, därför blir det endast en svit av foton här nedanför (vid sådana här tillfällen önskar jag att jag haft ett vidvinkelobjektiv). Om någon är helt ointresserad av heminredning och trädgårdar går det bra att sluta läsa nu.

Fortsätt läsa ”Ordning på torpet”

Utflykter

Kariba

Så hade vi redan hunnit fram till vårt första zambiska skollov. Saknaden efter Moçambiques kustlinje gjorde att vi valde att åka några dagar till den lilla staden Siavonga vid Karibasjön, som (har jag nu fått lära mig) är världens största vattenreservoar. För sjön uppstod när man på femtiotalet dämde upp Zambezifloden för att bygga ett vattenkraftverk. Eller i själva verket två. För floden utgör gräns mellan Zambia och Zimbabwe och respektive land har en egen kraftstation på sin sida av dammen. Bägge länder får en stor del av sin elkraftsproduktion från dammen, och längre nerströms i Zambezi, i Moçambique, finns ju det ännu större vattenkraftverket Cabora Bassa. Vi hade fått tips om ett trevligt hotell, Lake Kariba Inn, där vi stannade tre dagar och hade det lugnt och skönt med bad i poolen och lite tennis på deras förvånansvärt gedigna bana. Dessutom väldigt god mat, inklusive utmärkt fisk och skaldjur (äntligen!) från sjön.

Fortsätt läsa ”Kariba”

Historia, Kultur

Cold Case Hammarskjöld

Det har varit internationell filmfestival i Lusaka. Öppningsfilm var Cold Case Hammarskjöld, en dokumentär där den danske regissören tillsammans med en researcher (en före detta Sida-kollega till Karin) försöker ta reda på vad som egentligen hände vid den flygkrasch som tog Dag Hammarskjölds och många andras liv i september 1961. Var det sabotage, nedskjutning, fel på flygplanet, ”den mänskliga faktorn”? Varken FN, UD eller någon annan har kommit fram till något slutgiltigt svar trots åtskilliga kommissioner och utredningar. Men fler och fler omständigheter har dykt upp som pekar på att det verkligen var ett attentat och filmteamet sparar ingen möda för att vända på alla stenar och intervjua hittills ohörda vittnen. Och visst, de personer som såg planet gå ner utanför Ndola i norra Zambia är samstämmiga i att det brann redan i luften och att det fanns ett annat jetplan i närheten. Här finns en klar parallell till flygkraschen 1986 som dödade Mocambiques första president Samora Machel, där det också är höljt i dunkel om olyckan berodde på pilotmisstag eller sabotage. Konspirationsteorierna flödar…

Fortsätt läsa ”Cold Case Hammarskjöld”