Vin i vintern

Ja det är bara att inse att vintern är här. Solen värmer förvisso fortfarande när den är uppe, men kvällarna har varit direkt kyliga sista tiden. Tycker lite synd om den av våra tre vakter som råkar ha nattpasset. De får krypa in i lager på lager av tröjor, jackor, filtar och mössor för att klara sig. Själva får vi reda oss på annat sätt, som att exempelvis värma oss inombords med lite goda sydafrikanska viner. Förra året var vi tillsammans med fem andra familjer på en väldigt lyckad vinprovarhelg på vårt favoritställe Seringa i Sydafrika. Nu skulle vi försöka återskapa den succén här i Maputo, fast vi visste inte riktigt var. Men efter lite googlande fick vi nys om en relativt nyöppnad restaurant, Bistro No 1 Wine House, som verkade kunna sätta ihop en meny med viner att provsmaka till maten.

Fortsätt läsa ”Vin i vintern”

Kultur, Utflykter

Landet som försvann

Det börjar lida mot slutet av maj och då är det bråda dagar. I många hem packas det inför flytten från Moçambique, och i vanlig ordning har vi flera vänner som lämnar landet för nya destinationer. Så här års är det också många evenemang och festdagar som återkommer varje år – de minnesgoda av er kommer kanske ihåg att jag skrivit om detta tidigare. Det är exempelvis Mayfair, det årliga jippot på den amerikanska skolan där överskottet går till stipendier för lokala, högpresterande ungdomar. Och den 13:e maj hade EU-delegationen i Maputo arrangerat Dia da Europa – Europadagen. Den föregicks av en veckolång filmfestival där alla EU-länder bidrog med varsin film. Normalt är det aktuella filmer som visas, men för att uppmärksamma hundraårsminnet av Ingmar Bergmans födelse var det svenska inslaget i årets upplaga hans Höstsonaten.

Fortsätt läsa ”Landet som försvann”

Historia, Politik

Dhlakama är död

I torsdags nåddes vi av nyheten att oppositionspartiet Renamos ledare sen nästan 40 år, Afonso Dhlakama, hade avlidit i en hjärtattack, 65 år gammal, i sviterna av diabetes som det verkar. Under våra år här i Moçambique har vi periodvis mer eller mindre väntat på hans dödsbud, fast då inte av naturliga orsaker. Han har varit utsatt för ett flertal attentatsförsök, och hans hem i staden Beira stormades i oktober 2015 av regeringens säkerhetsstyrkor och Dhlakama sattes i husarrest. Med det i åtanke skorrar det falskt när president Nyusi i sitt kondoleanstal refererar till den avlidne som ”sin bror”, och att han var deprimerad över att inte ha hunnit sända hjälp i tid till den Renamo-befästning i närheten av nationalparken Gorongosa, dit Dhlakama ofta drog sig undan när det fanns en hotbild mot honom.

Fortsätt läsa ”Dhlakama är död”

Kultur

Kulturen är en sol som aldrig går ner

Moçambiques landsfader Samora Machel var en citatmaskin av stora mått. Ett av dem, ”A cultura é um sol que nunca desce”, står det sprayat på en mur nära vårt hus. Så fint, så insiktsfullt, och så sant. I självständighetskriget var kulturen en komponent likvärdig med den väpnade kampen. Hyllade poeter som Noémia de Sousa och José Craveirinha och konstnärer som Malangatana och Alberto Chissano inspirerade FRELIMOS soldater, när de i ord och bild beskrev krigets fasor och de svartas diskriminering under det koloniala oket. Och som jag har skrivit om tidigare på bloggen finns det gott om konst i Maputos offentliga miljöer – muraler, mosaiker, skulpturer – en del härstammande från de revolutionära åren och en del av senare datum.

Fortsätt läsa ”Kulturen är en sol som aldrig går ner”

Utflykter, Vardag

Livet på nya gatan

En lat söndag i Maputo. Stella är på födelsedagskalas hos den argentinska ambassadörens dotter. Leo är hemma hos en klasskompis och jobbar på ett grupparbete om ljusets våglängder (tror jag det var). Karin och jag tar det bara lugnt i vårt hus där vi nu efter fyra månaders boende känner oss helt hemmastadda. Det är 36 grader ute, för hett för att sitta ute på terrassen, utan vi får söka oss till luftkonditioneringens svalka inomhus. Mitt försök att ge mig ut på en löprunda i morse fick jag avbryta, det var alldeles för varmt redan då. I Sverige ställs det om till sommartid idag, men den svenska sommaren är ännu avlägsen. Inte ens våren tycks vara nära. Vilket vi lär märka själva när vi flyger till Sverige för påsklov på onsdag, dock utan några passande varma kläder till barnen. Förhoppningsvis löser vi den biten tack vare storkusinernas urvuxna jackor och kängor.

Fortsätt läsa ”Livet på nya gatan”

Vardag

Shoppingcenter i Maputo

Att bo utomlands i tredje världen skiljer sig på vissa punkter inte så mycket åt jämfört med på hemmaplan i Sverige. Att åka och handla, t.ex, behöver man ju göra här också, och då kan det vara praktiskt att göra det någonstans där det finns många butiker under samma tak. De som har möjlighet drar förvisso gärna iväg till Sydafrika över en helg och kombinerar shopping och praktiska göromål som att reparera bilen eller göra läkarbesök, med att bo på någon trevlig lodge och åka på safari. Men i Maputo poppar det upp fler och fler shoppingcenter av modernt västerländskt (eller asiatiskt) snitt, för den växande lokala medelklassen och den inte oansenliga gruppen av utländska expats. Frågan är bara om klientelet är tillräckligt stort för att de ska bära sig?

Fortsätt läsa ”Shoppingcenter i Maputo”

Samhälle

En bro in i framtiden

Något håller på att hända i Maputo. Något som inte bara kommer att förändra stadens silhuett för evigt, utan säkert också dess själ. Om det blir till det bättre, som de flesta tycks tro, återstår att se. Från stora delar av Maputos innerstad har man under ett drygt års tid kunnat se dem växa fram. De höga tornen som bär upp brospannet på hängbron som ska förbinda city med distriktet Katembe, på andra sidan bukten. Katembe räknas förvisso som en del av stor-Maputo, men är som en annan värld. Att ta båten över dit är som att komma ut i en liten by på landsbygden. Gropiga jordvägar, butiker och barer i plåtskjul, hönor som flaxar omkring. Fattigt är det också. Många av gatubarnen som tigger längs Maputos större avenyer kommer därifrån. Men så finns ju stranden på Katembe också – ett populärt utflyktsmål på helgerna. Flera av er som läser detta har ju varit med oss dit, och ätit grillade räkor och sköljt ner dem med kall 2M-öl, på strandrestaurangen O Farol.

Fortsätt läsa ”En bro in i framtiden”

Bistånd, Samhälle

Vad som syns i statistiken: befolkningstillväxt och barnäktenskap

Det var ju folkräkning för ett halvår sen, som jag skrev om här. Sent omsider har resultaten blivit sammanställda, och man vet nu att antalet invånare i landet då i Augusti 2017 var knappt 29 miljoner. I det digra materialet finns en del ganska överraskande siffror. Exempelvis är Maputo inte längre den största staden i Moçambique. Det visar sig att förstaden Matola, som mer än fördubblat sitt invånarantal det senaste decenniet, har vuxit förbi Maputo och numera är klart större. Det är ungefär som om Södertälje skulle ha gått om Stockholm. En annan bomb är att det finns 1,2 miljoner fler kvinnor än män i landet. Vad det överskottet kommer sig av har jag inte sett någon förklaring på. Jag trodde att kanske alla de moçambikier som arbetar i sydafrikanska gruvor inte var inkluderade, men nä – de ska vara medräknade. Och riktigt så många är de ändå inte.

Fortsätt läsa ”Vad som syns i statistiken: befolkningstillväxt och barnäktenskap”

Resor

Feliz Natal i KwaZulu-Natal

Feliz Natal = God Jul på portugisiska.
KwaZulu-Natal = Provins i Sydafrika, rakt söder om Moçambique.

Ja det slumpade sig som så att vi hade bestämt oss för att förlägga två veckor av jullovet just i denna sydafrikanska provins. Det är en del av landet som vi inte alls har besökt tidigare, trots att det gränsar till Moçambique i söder, men det visade sig finnas så mycket vacker natur där att vi redan längtar tillbaks. Problemet är bara att komma åt det, då det är betydligt längre bort än där vi brukar vara runt staden Nelspruit och Krugerparken. Det behövs en längre ledighet än en långhelg. Men efter att ha vinkat av våra vänner Helena och Erik med familj som hälsade på i början av jullovet, så packade vi bilen och rullade iväg söderut.

Fortsätt läsa ”Feliz Natal i KwaZulu-Natal”

Socialt

Decembermingel

Året går mot sitt slut. Barnen räknade ner dagarna till avslutningen som var i torsdags, den 14:e. Framför allt Leo behövde det . Terminen har varit rätt tuff för honom med många utmanande projekt. Under sista månaden i geologi (inom ämnet Science) där eleverna skulle identifiera och klassificera stenar som de samlade på sig under en fältresa till Sydafrika i november. Stella har mer glidit fram under läsåret hittills utan alltför mycket hemarbete. För Karin kommer julsemestern också lägligt då arbetsbördan är konstant hög, men där några tjänsteresor till andra landsändar har kommit som välkomna avbrott. På ambassaden har det också handlat om att anpassa rutinerna efter de förändringar som ett byte av högsta chef (dvs en ny ambassadör) självfallet innebär. Sista veckorna har vi även kommit ut på lite mingliga mottagningar, vilket inte hör till vanligheterna för oss.

Fortsätt läsa ”Decembermingel”

Vardag

Farväl Friedrich, angenämt Armando

Ja så gick då flyttlasset efter tre och ett halvt år i vår Maputo-lägenhet. Jag har antytt det tidigare, att vi gått i sådana tankar. Vi har haft det bra där, vi har njutit av en underbar utsikt över Indiska Oceanen. Men verkligheten har hunnit ikapp, det dåliga underhållet av fastigheten går inte längre att blunda för. Det blev till slut ett vattenläckage för mycket. Om vi hade lämnat Moçambique efter detta fjärde år hade vi bitit ihop, men eftersom vi bestämt oss för ett femte så ställdes saken på sin spets. Så farväl Avenida Friedrich Engels, du tjänade oss väl men kommer inte att vara saknad.

Fortsätt läsa ”Farväl Friedrich, angenämt Armando”

Politik, Samhälle

Hotad endräkt?

Även om Moçambique har varit ett splittrat land, och under ett drygt decennium var plågat av ett blodigt inbördeskrig, är det rent politiska orsaker som legat till grund för konflikterna. Eller kanske snarare ekonomiska. Oppositionen i Renamo har egentligen inget eget partiprogram att komma med, utan tycker helt enkelt att det är deras tur att håva in det de anser sig har rätt till. För så är det: den som har makten i landet har också kapitalet. Den politiska och militära eliten kan via allierade släktingar och bulvanbolag roffa åt sig lukrativa kontrakt inom snart sagt alla områden. Läste nyss en deprimerande rapport om alla Frelimo-toppar och generaler som skaffat sig ytterst värdefulla koncessioner inom gruvnäringen. Eller som när transportminister Mesquita lägger ut kontrakt på driften av de största hamnarna i landet på bolag som han själv och hans bror äger. Sådant agerande är legio. Inte konstigt att Renamo-ledaren Dhlakama tycker sig ha väntat länge nog, dryga 40 år, på att få vara med på festen som sker på folkets bekostnad.

Fortsätt läsa ”Hotad endräkt?”

Resor

Benguerra

Det här gången ska det handla om vårt höstlov. Men det skulle nästan lika gärna kunna vara en fortsättning på det förra inläggets oturstema. Vår destination på lovet var staden Vilanculos, belägen i turistprovinsen framför andra, Inhambane, där populära stränder som Zavora, Tofo och Barra ligger på rad. Dessutom är Vilanculos porten till Bazaruto-arkipelagen på vars öar de kanske allra finaste stränderna finns. Vi var i Vilanculos förra höstlovet också och då körde vi de 70 milen upp, vilket vi hade tänkt bespara oss denna gången genom att flyga inrikes med ”landets stolthet”, flygbolaget LAM (de kallar sig själva comphania de bandeira – flaggbärarbolaget). Men så är det ju inte i verkligheten. De har blivit något av ett stående skämt och i folkmun står LAM för Late And Maybe eller Lost Around Mozambique. LAM är ett av många förlusttyngda statliga bolag som än mer dränerar den redan tömda statskassan, och de är notoriskt opålitliga med förseningar, inställda plan och genom att omdirigera flighter och lägga in oannonserade mellanlandningar. Till stor skada förstås för både näringslivet och aktörer inom turistindustrin.

Fortsätt läsa ”Benguerra”

Vardag

Otursvecka

För två helger sedan hade Karin flugit iväg till Sverige för att vara med på en konferens på Sidas huvudkontor. Jag tog med mig barnen till Sydafrika för en avkopplande helg med shopping och biobesök. När vår granne i lägenheten ovanför ringer på lördagskvällen kommer de dåliga vibbarna redan innan jag svarat. Och jodå, mycket riktigt, ett rör har sprungit läck hos dem. De har lyckats ordna fram extranycklar till vår lägenhet så de kan komma in för att inspektera, och kan då bara konstatera att det droppar rätt friskt ner genom vårt tak. De ställer ut bunkar och brer ut handdukar tills vi kommer tillbaks på måndagen. Och så fortsätter det under flera dagar, innan allt är lagat. När det är som värst har vi 5-6 skålar och hinkar utställda för att samla upp vattnet, och våra luftavfuktare går på högvarv. Till och med Anna, vår nyinflyttade granne under oss på första våningen, drabbas av läckaget.

Fortsätt läsa ”Otursvecka”

Kultur

Moçambique i SvT

Har man sett, Moçambique dök på sistone upp som inspelningsplats för programserier på SVT inte mindre än två gånger. Vet inte om det är en slump eller om det faktiskt finns ett ökat intresse för landet, men som boende här var det spännande att se hur Moçambique och dess befolkning skildras… och på så totalt skilda sätt. Först var det Anne Lundberg och hennes kock-kompis Paul som kom ner för att fridyka med delfiner i programmet Landgång. Sen handlade ett avsnitt i serien Arvinge Okänd om hur Kattis Ahlström och Niklas Källner letar upp arvingar till en moçambikisk kvinna som kom till Göteborg på sextiotalet.

Fortsätt läsa ”Moçambique i SvT”